Varför är alla ormar fridlysta? Jag tänker förstås närmast på huggormar. De är ju knappast utrotningshotade här I skärgården där jag bor!
I Sverige är samtliga arter av vissa djur- eller växtgrupper fridlysta, även om de inte alltid är så sällsynta. Det kan till exempel handla om sådana enkla saker som att många kan vara lockade att gräva upp och ta med sig vackra orkidéer hem (så att de blir sällsynta). Detsamma gäller regionala fridlysningar av andra populära växter som blåsippa och gullviva, det vill sägga att de ska få vara ifred.
Huggormen är en art som dels är på stark retur i vissa delar av sitt utbredningsområde, eftersom deras parnings- eller övervintringsplatser har försvunnit. Men ormar i allmänhet, och huggormen i synnerhet, är också hotade eftersom de har dåligt rykte, vilket föranleder att många ormar dödas vanemässigt så snart de påträffas oberoende av lagstiftning. Att fridlysa ormar ger därför ett visst skydd eftersom artskyddsbrott är en allvarlig sak. Tyvärr är det ändå så att många snokar och ibland hasselsnokar (som verkligen är sällsynta) dödas i tron om att de är huggormar, på grund av en mängd olika missuppfattningar om huggormar som aggressiva eller på annat sätt hotfulla (och ibland för att ormar är ”äckliga”). Faktum är att huggormar är rädda och försiktiga djur som mycket hellre avlägsnar sig än att hugga. Det är såklart olyckligt när en människa eller ett tamdjur blir biten av en huggorm, men det är trots allt en ganska ovanlig företeelse.
Det är inte heller så att det skulle vara fritt fram och göra som en vill med ormar om de inte vore fridlysta, eftersom våra vilda djur också skyddas av jaktlagen och jaktförordningen, respektive fiskelagstiftningen. Huggormen intar också en särställning bland de fridlysta kräldjuren, eftersom det är lagligt att avlägsna djuret om det påträffas på tomtmark. Det kan till och med rymmas inom lagen att döda en huggorm som inte går att avlägsna från tomten. Båda dessa åtgärder är naturligtvis sådana som bör utföras av en expert som kommunen anlitat. Det allra bästa är dock att alltid låta huggormar och andra vilda djur vara ifred, men att passa på att njuta av deras närvaro. Det är enastående djur att studera, och det är också alldeles ofarligt att så göra om en bara tänker på att hålla avstånd och inte stressa upp ormarna på andra sätt. Samma sak gäller ju för våra relationer med skogens alla olika djur. Med friheten som allemansrätten ger följer också ansvaret att bete sig respektfull genom att aldrig vara djur så närgångna att det påverkar deras naturliga beteenden.
Du kan läsa mer om fridlysning på Naturvårdsverkets webb, här.
– Andreas Nord
