I somras var vi och badade på en allmän sandstrand i Edsviken i Sollentuna. När jag kom upp från vattnet kände jag något som kittlade på foten. Jag såg något litet och smalt som rörde sig fram och tillbaka som en orm. Det påminde om ett tunt snöre i tjocklek och var ungefär två centimeter lång. När jag skulle ta bort det satt det fast i ena änden. Det var alltså någon slags mask (?) som hade bitit sig rejält fast i foten och som jag fick rycka av för att den skulle lossa. Det är inget märke efteråt på foten och ingen blödning. Allt gick så fort så jag hann tyvärr inte få någon bild. Vad kan det ha varit? Och är det vanligt med den sortens djur och bett på stränder runt Stockholm?
Det är svårt att svara på utan bild, men på din beskrivning låter det som att det skulle kunna vara en igel som bet sig fast i din fot. Iglar är faktiskt en slags maskar – avlägset släkt med daggmaskar – och vi har faktiskt omkring 25 olika slags iglar i Sverige! Flera av dem är vanliga i sötvattensmiljöer. De simmar gärna och bra, på ett litet förföriskt, vågliknande, sätt – ungefär som ett snöre. I videon här nedanför är ett exempel på hur en igel simmar.
Flera olika iglar, till exempel hästigel (Haemopsis sanguisuga), hundigel (Erpobdella octoculata) och (i viss mån) blodigel (Hirundo medicinalis) är ganska vanliga och lätta att få syn på. Häst- och blodiglar är stora djur, 5-6 centimeter eller mer som vuxna (blodigeln kan bli uppemot 15 centimeter lång), medan hundigeln är något mindre. Blodigeln är den lättaste att känna igen, eftersom den har vackert guld- eller kopparglänsande längsband på ryggen. Att veta just vilken igel som bet dig, går inte utan att undersöka djuret.
Att bli biten av en igel är ganska svårt, åtminstone när man simmar, men det kan såklart hända. När de väl satt sig fast, kan man behöva dra ganska hårt för att få loss dem.
På den här länken kan du läsa mer om blodiglar. Och här skriver Naturhistoriska riksmuseet mer om iglar i vid bemärkelse.
– Andreas Nord
