Jag bor och är uppvuxen i en växande tätort utanför Stockholm. I närheten av min skola för 20 år sedan så fanns det ett ganska smaltkärrparti längs med en gångväg. Det var omkring 400-500 meter långt och 30 meter brett. Omgivningen var sådan att det från ena sidan fanns en brant backe som sträckte sig längs med hela kärret. Det branta landskapet gick hastigt över i att plana ut och bildade som ett litet dike som gränsade i kärret. På kärrets andra sida var det en äng som sträckte sig till en liten damm på motsatt sida kärret. Som liten minns jag att vattnet där inne stod högt. Det var alltså inte lera, utan rent vatten. För ett par år sen när jag besökte platsen fanns det inget vatten alls. Istället hade fanns nu bara högt gräs med en massa björkskott som vuxit upp mellan dom gamla träden. Varför blir det sådana snabba förändringar i i miljön, och vad kan det bero på?
Det låter som om någon grävt ett dike eller på annat sätt förändrat hydrologin (vattenhalten i landskapet). I ”växande tätorter” gör man ju ofta sådant för att undvika översvämning av hus och infrastruktur…
– Torbjörn Tyler
