Jag försöker läsa på hur jag ska använda stallgödsel och hittade följande text på nätet.
”Hästgödsel är oftast blandat med någon form av strömaterial, som hästarna gått på. Ströet fångar upp och binder urin. Som strö är det vanligt att använda till exempel spån, halm och torv. Dessa tre material är rika på kol och innehåller i sig ingen näring som jorden har nytta av. Tvärtemot, faktiskt. När spån, halm och torv bryts ner till jord kräver de energi från annan källa för att nedbrytningen ska ske. I en gödselhög tas energin från bajs och kiss i gödseln. Men om du använder färsk gödsel blandat med spån, halm och torv direkt i landen, är det risk att energi också tas från jorden. Fastän du fyllt på med gödsel riskerar jorden att bli mer näringsfattig än innan du gödslade.”
Stämmer verkligen slutsatsen i sista meningen på den här texten? Energi tar väl växterna från solen och näringsämnena försvinner väl inte vid nedbrytningen?
Texten verkar blanda ihop ”energi” och ”näring” på ett mycket olyckligt sätt, men om vi håller oss till näringen så kan man om man vill vara snäll säga att texten är korrekt förutsatt att man enbart tänker på näringsämnet kväve (N) när man skriver ”näring”. Det är tyvärr ganska vanligt i populära texter.
Om man blandar ned mycket torv, spån, halm, bark och liknande i jorden så kommer kväve att gå åt för att bryta ned materialet, vilket då i princip kan kan det leda till att det blir brist på kväve (men inte andra näringsämnen!) i jorden. Men om torven är indränkt med kväverik urin så torde det knappast vara ett problem.
– Torbjörn Tyler
Nej, det är lite svajigt med begreppen i texten. Nedbrytarna använder kolhydraterna i ströet (mest cellulosa som är uppbyggt av sockerarten glukos) som energikälla, men för att leva behöver de också andra ämnen som till exempel kväve. Detta kväve finns i hästarnas avföring och urin och det kvävet vill man ju att växterna ska ha nytta av. Men om det finns mycket strö blandat med avföringen så tar alltså nedbrytarna en del av det kvävet under sin livscykel istället för att växterna kan använda det.
– Mats Hansson
Det är sant att strö innehåller mest kol och väldigt lite mineralnäringsämnen, men i textent står det en hel del om ”energi” som verkar komma direkt ur nattmössan. Det är högst oklart vad de menar med ordet ”energi”. Det är i alla fall inte energi i korrekt mening. Växter behöver ingen energi från jorden. De får den från solen.
Hur det ligger till är rätt komplicerat och det beror mycket på dina exakta omständigheter, vilka växter du skall odla och i vilken mängd. I enkla ordalag fungerar det såhär: Strö förbättrar jordstrukturen vilket är bra för växternas rötter, men det kommer på några års sikt att brytas ner till koldioxid och vatten och så att säga försvinna från jorden. Alltså bör man kontinuerligt tillföra organiskt material/kompost av något slag. Mineralnäringen kommer nästan uteslutande från urinen. Dock, med mycket färskt organiskt strömaterial så kan man få en kraftig svamptillväxt och på kort sikt kan de knycka mineralnäringen så den inte kommer växten till del. Efterhand som svampbiomassan dör och bryts ner igen så frigörs mineralnäringen igen. Organiskt material bör därför minska läckaget av mineralnäringen bort från jorden och istället ge en långsammare tillförsel av näringen till växten. Färsk ren hästgödsel (urin och avföring) kan skada växter på grund av för högt mineralinnehåll, framförallt ammoniak. Därför skall man låta gödseln ”bränna” och under denna tiden tar mikroorganismer dels upp näringen och dels konverteras ammoniak till nitrat som är mindre skadligt för växterna.
Med andra ord, om du vill ha snabb tillväxtökning och redan har en bra jordstruktur så är det säkrast att undvika att få med strö som inte är mättat med urin. Glöm inte att låta gödseln bränna först. Dock, tillför du inget organiskt material så försämras efterhand jordstrukturen. Det finns mycket fantasifulla förslag på internet, men också gedigna källor såsom boken ”Jord” av Håkan Wallander.
– Allan Rasmusson
Det är helt rätt att växterna får sin energi från solen. I texten förväxlas energi med kväve, byter du ut energi mot kväve så blir det korrekt. För det är nämligen så att svampar som bryter ned kvävefattigt strömaterial, som halm och spån, behöver ta kväve från omgivande jord vid nedbrytningen. Då blir det inget över till växterna för svamparna har alltid första tjing.
Näring som kväve kan mycket väl förloras under nedbrytningen och då läcka ut i omgivande vattendrag om kvävenivån är hög. Övergödningen av Östersjön är ett exempel på detta. Om man lägger på hästgödsel på hösten är det därför bra med kvävefattigt strömaterial som håller kvar kvävet i jorden.
– Håkan Wallander
