Jag upptäckte nyligen en koloni av spindlar på tomten till min sommarstuga. Tomten är en naturtomt där en del av den består av en berghäll med flera bergsskrevor. I dessa skrevor finns det lite växtlighet (mossa, gräs, och så vidare) som oftast torkar ut under sommaren (i år extra tidigt). I år upptäckte jag ett flertal tunnlar (någon centimeter i diameter) i mossan, som alla vaktas av en liten spindel som sitter en bit in i tunneln.
Jag är bekant med australiensiska trattminörspindlar, men i Sverige hittar jag bara info om tapetserarspindlar när jag söker på nätet, och dessa verkar bara finnas på ett fåtal ställen i Skåne. Min sommarstuga, däremot, finns på en ö i den östgötska skärgården. Vad kan det vara för art?
Det som är på tomten är labyrintspindel, Agelena labyrinthica. Den tillhör trattspindlarna liksom husspindlarna. Jämfört med australiensiska trattminörspindlar är den liten, men jämfört med de flesta svenska spindlar är den ganska stor. Jag skrev om labyrintspindeln tillsammans med min kollega Christoph Hörweg i ’Spider of the Year’ 2011. Jag kopierar in texten nedan.
– Lars Jonsson, gästexpert
Labyrintspindeln – Agelena labyrinthica (Clerck, 1757)
År 2008 valdes husspindlarna, släktet Tegenaria, till årets europeiska spindlar. I år har ytterligare en art av samma familj valts ut, nämligen den granna labyrintspindeln Agelena labyrinthica. Labyrintspindeln tillhör trattspindlarna (familjen Agelenidae) av vilka det finns ca 1100 kända arter i Världen. I Europe finns det ca 180 arter beskrivna, varav ett trettital i Centraleuropa och 6 i Sverige. De svenska arterna är förutom labyrintspindeln: större husspindel, Tegenaria atrica, mindre husspindel, Tegenaria domestica, luffarspindeln, Tegenaria agrestis, laduhusspindeln, Malthonica ferruginea och mindre trattspindeln, Textrix denticulata. En egenskap som är typisk för trattspindlarna är de två långa bakre spinnvårtorna som dessutom består av två segment. Hos de flesta andra spindlar är dessa kortare och med endast ett segment. Labyrintspindeln har ännu längre bakre spinnvårtor än de andra trattspindlarna. Det yttre segmentet är nästan dubbelt så långt som det inre. En annan, men svårsedd, egenskap som är typisk för trattspindlarna och skiljer dem från andra spindlar är att de har minst fyra stycken tunna och mycket långa känselhår (trichobothria) på ovansidan av frambenens fot. Labyrintspindlarna är tämligen stora spindlar, honorna med en 10-14 mm och hanarna med en 8-12 mm lång kropp. Framkroppen är gulbrun och har två breda längsstrimmor som är närmare varandra framtill. Bakkroppens grundfärg är gråbrun, har ett grått längdband i mitten med på vardera sedan bakåtliggande ljusa linjer som ger ett fiskbensmönster. Honorna är vuxna under högsommaren, från midsommar till augusti. Hanarna lever kortare tid och ses mest i juli. Labyrintspindeln finns i större delen av Europa, från Medelhavsområdet norrut till ungefär 60:e breddgraden. Den finns också i stora delar av Asien. I Sverige finns labyrintspindeln bara i de södra delarna, från Skåne och norrut till södra Uppland. Den lever på torra och av solen uppvärmda ställen med låg och gles vegetation. I större delen av sitt utbredningsområde i Sverige så hittar man den mest i åt söder vända sand- och bergbranter. I allra sydligaste Sverige är den typisk för öppna hedar och på Öland och Gotland på alvarmark. Den kan också påträffas på torr mark i skogsbryn, framför allt i skogar med tall. Längre söderut i Europa finns den även i glesbevuxna, torra skogar. Carl Clerck beskrev arten och dess nät 1757. Då skrev han beskrivande (stavningen något moderniserad):
”Deras nät äro mest horisontella eller jämnt med marken löpande, av nog tät väv, med en lång tratt i ändan, i vilken de sitta och lura på rov. Vid nätets minsta vidrörande äro de som en blixt ute, att se vad som på färde är. De äro ganska skygga, och gömma sig, med en ogemen snällhet, inne i smygor för minsta skrämsel. När nätet bliver av gräs och örter skadat eller överväxt, så övergiver han de därför icke, utan lappar, utvidgar, och förtätar gillerväven uti makalösa och artiga virvlar, till tre a fyra fots höjd, att rov ej må tryta …”.
Labyrintspindeln väver ett typiskt nät som är lätt att känna igen när man väl sett det några gånger. Precis som Carl Clerck skrev så går nätets mattformade del ut från ett gömsle och ut över öppen vegetation och är fästat till gräs, örter eller stenar. Nästan alltid ligger mattan nära marken, oftast bara några cm ovanför marken. Någon gång kan mattan finnas högre upp i buskar om dessa är tillräckligt täta för gömslet. Mattan övergår inåt i gömslet genom en tratt där spindeln ofta sitter, tittande ut och väntar på ett byte. Om man försiktigt petar på mattan kan man ibland få spindeln att rusa snabbt ut och försöka fånga det man rört den mattformade delen av mattan med. Ovanför mattan finns spinntrådar som fäster och även gör att byten ramlar ned på mattan. Tratten övergår inåt i ett rörformat gömsle som ofta delar upp sig. Förgreningen hjälper spindeln att komma undan om den behöver fly. Om en insekt landar på nätets matta så rusar spindeln snabbt ut från tratten och biter bytet som vanligtvis snabbt dör. Labyrintspindeln har en mycket snabb reaktionstid som har blivit uppmätt till i snitt 0,160 sekunder. Bytet är ofta fångat innan det ens har fattat faran. När bytet är fångat återvänder spindeln till gömslet med bytet som där sugs ut. Spindeln orienterar sig genom att känna varifrån som vibrationer i nätet orsakade av bytet kommer. Labyrintspindel kan t.o.m. känna av bytesdjur som finns på trådar i nätmattans kant. Detta gör den med hjälp av de långa, tunna känselhåren på fötterna som reagerar på små rörelser i nätet eller i luften. För att hitta i nätet är också synen viktig. Spindeln reagerar på föremål som är tydligt ljusare eller mörkare än omgivningen. De mittersta ögonen i den främre ögonraden kan märka skillnaden på ljusets polarisering vilket hjälper spindeln att orientera sig. Under parningsperioden, oftast i början av juli, så söker hanarna upp honornas mattformade nät. När de kommer till ett nät så slår de på nätet med sina palper för att locka honan till en herdestund. Om honan är intresserad så väntar hon stillsamt i sitt gömsle dit hanen efter ett tag vågar bege sig och där parningen äger rum. Efter parningen lämnar hanen honan och letar efter nya honor. I augusti lägger honan äggen i en stor vit kokong i en för detta ändamål gjord kammare i anslutning till gömslet. Kammaren har täta och vita väggar. Kammaren har ett antal gångar som en labyrint och som gett spindeln dess namn. I kokongen finns 50-130 ägg. Äggkokongen hålls uppe i kammaren av en mängd radiära breda spinntrådar som är elastiska. Den är ofta också kamouflerad med gamla blad eller något liknande. Honan vaktar äggkokongen tills hon dör. Ungarna kläcks samma år och övervintrar inuti äggsäcken. De lever på den näring som finns i en gulesäck i bakkroppen. De unga labyrintspindlarna lämnar sitt skydd nästa vår för att hitta sina egna platser att göra ett labyrintformat bo med en fångstmatta framför. När ni ser en labyrintspindel sitter den ofta i mynningen av sitt nät och väntar på ett byte, en fluga, en gräshoppa eller annan insekt, beredd att snabbt övermanna bytet genom att snabbt springa ut på sin dubbla matta och med några snabba rörelser fånga bytet. De kommer att bli spännande att undersöka labyrintspindeln och dess näste!
