De här små krypen har kommit in med veden i pannrummet här i utanför Linköping nu i vinter, och verkar trivas bäst i lövved. De är cirka 10 mm långa och kryper fram relativt långsamt, lätta att plocka upp. Verkar låtsas vara döda och kryper ihop när de blir upptäckta. Jag har inte sett att de gör någon skada, men undrar ändå vad det kan vara för något och om man behöver anlita någon saneringsfirma.
Det här är ett roligt fynd tycker jag. Du har hittat en markskinnbagge som heter Rhyparochromus vulgaris på vetenskap. Något svenskt namn har den (ännu) inte. Det är en av våra mer sällsynta markskinnbaggar, med en märklig utbredning i Sverige. Den finns framförallt på Vikbolandet, och verkar i övrigt vara sällsynt till mycket sällsynt. Kanske har den ökat något i modern tid. Den påminner förvisso om en del andra markskinnbaggar, men de breda, vita kanterna på halsskölden avslöjar den.
Det är ett fullständigt ofarligt djur. Liksom alla andra markskinnbaggar lever den av olika slags fröer som den hittar på marken. Det är dock vanligt att den övervintrar under bark eller i vedtravar, och när vedträna tas in i stugvärmen tror djuren att det är vår och vaknar till liv. Det bästa du kan göra är att släppa ut dem igen – det finns ingen anledning att anlita någon saneringsfirma, utan det är bara att vara glad åt att ett så sällsynt djur lever nära dig.
Vi har skrivit mer om arten tidigare, nästan alltid i samband med att folk hittat den inomhus.
Just ja, att det inte är en skalbagge kan du se med några enkla knep:
– Skalbaggar har hårda täckvingar som möts kant i kant över hela bakkroppen. På ditt djur överlappar täckvingarna varandra i den bakre halvan.
– Skalbaggar har alltid minst, så och korta, 9 antennleder. Ditt djur har 4 långa. Skinnbaggar (som markskinnbaggarna tillhör) har aldrig fler än 5 antennleder.
– Vänder du djuret uppochner kommer du att se en lång sugsnabel som ligger invikt mellan höfterna. En sådan har alla skinnbaggar, och den använder de till att suga ut näring ur växter, frön eller små insekter. Alla skalbaggar har bitande mundelar, det vill säga tydliga käkar.
– Andreas Nord
