

Under 2025 inkom en mängd klagomål på enorma ansamlingar av småflugor högt upp i ett höghus i Ystad.
Miljöförbundet har varit på plats och konstaterat att de samlas på hösten och verkar övervintra på fasaden kring fönster och dörrkarmar. De flesta på sjätte till elfte våningen. Vi misstänker att det är en typ av fritfluga, och att den lägger ägg i gräsytor runt omkring i området. Vi skulle vara tacksamma om det gick att artbestämma flugan för att veta mer om dess livscykel, krav på biotop och möjlig bekämpning.
Det är mycket riktigt en fritfluga. Arten heter Thanatomyia notata och brukar kallas för höghusfluga på svenska. Vi har skrivit om detta på vår blogg, inklusive om situationen i Ystad, tidigare.
Husfritflugans larver lever i gräsmattor där de jagar rotbladlöss – en slags bladlöss som lever på växters rötter. På hösten söker de sig ofta inomhus för att övervintra, nästan uteslutande till de allra högsta delarna av ett hus eller byggnad. Flugan är inte farlig, men den kan svärma i väldiga (miljontals!) mängder, och blir därför besvärande. Ofta återkommer flugan till samma byggnad år efter år.
Orsaken till problemen är grönområdena i husens närhet och det är därför svårt att bekämpa dem. Att ta bort grönytor är en dålig idé som får flera andra följdsjukdomar. Det är dessutom inte så träffsäkert, eftersom man måste etablera var larverna lever. Det är viktigt att täta ordentligt, men eftersom boende måste kunna vädra och husfritflugan är mycket liten, blir det såklart svårt. I många avseenden är detta alltså ett problem som boende nog får lov att acceptera. Lyckligtvis är det säsongsbetonat, eftersom flugorna ansamlas på hösten och i viss mån på våren.
Under naturliga förhållanden övervintrar husfritfluga i strukturer som höga träd, trädhål, fågelbon, i grankottar och liknande. En framkomlig väg vore därför att snarast utöka mängden naturliga habitat, dit flugorna kan ta sig istället. Ett känt problem med urbana områden är just att de sätter naturliga processer ur spel, så att vissa djurgrupper eller enskilda arter kan bli ohyggligt vanliga eller dyka upp på ställen där de egentligen inte hör hemma.
– Andreas Nord