I somras härjade den här skalbaggen klumpigt runt mitt hus som jag målar med tjärvitriol. Jag bor på en skogstomt utanför Gnesta i Södermanland. Jag upplevde att de kom i mycket större antal när jag började med målningen. Baggarna kraschar in i väggen och trillar även ner i stuprännan, för att sen åka kana ner i stupröret och dessvärre hamna i vattentunnan. Det är så många just så det är nästan lite obehagligt att försöka måla vidare. De flyger ju tyst och rätt emot mig!
Jag tömde vattentunnan och kunde då räkna hur många som bara på en dag tagit vägen genom stupröret, nio stycken! Läderbaggen stämmer i utseende tror jag, dock inte i beteende. De här skalbaggarna far omkring mitt på dagen i hetaste solen och inte kvällstid. Rätt grova nypor fram också. Kan de bitas?
Det här är en långhorning som kallas för bitbock på svenska och Spondylis buprestoides på vetenskap. Den utvecklas i döda tallar. Larven förpuppas inne i veden och skalbaggen har därför god nytta av de kraftiga käkarna när den ska gnaga sig ut och börja sitt vuxenliv. Det här är ett typiskt högsommardjur. Den är i första hand nattaktiv och dras gärna till olika ljuskällor som till exempel utomhusbelysning, men även till olika saker som luktar som barrträd (t.ex. tjärvitriol). Barrträdsdoft lurar nämligen skalbaggen att tro att det finns lämpliga platser att lägga ägg på.
Bitbocken är helt ofarlig och är aldrig ett skadedjur, men den kan nypa till litegrann den blir uppretad (mest om den hanteras våldsamt).
Vi har skrivit om bitbockar vid några tidigare tillfällen. Följ den här länken för mer information.
– Andreas Nord
Tack snälla! De är lite läskiga ändå. Det känns ju som att de lever utan självbevarelsedrift! Vi fällde en gammal murken tall några veckor innan baggarna började komma. Och kanske lockas de också av tjärdoften.
