Jag jobbar som trädgårdsmästare och har därför stor möjlighet att påverka hur människor utformar sina trädgårdar, men känner att jag till viss del saknar kunskap för att kunna göra val som bidrar till en rikare biologisk mångfald. Jag ägnar dock en stor del av min fritid till att läsa på om hur en kan göra mer hållbara växtval och har då snöat in lite på det här med inhemska växter som verkar kunna vara ett sätt att knyta våra trädgårdar mer till de ekosystem som vi har runtomkring oss. I flera andra länder så finns initiativ för att använda sig mer av inhemska växter för att öka den biologiska mångfalden. Detta är något jag skulle vilja få in mer i Sverige, men några aspekter gör mig lite fundersam. Begreppet ”inhemsk” är ju baserat på de nationella gränserna vilket växterna, insekterna mfl bryr sig mycket lite om. Hur påverkar egentligen det ännu mer lokala förhållandena när det kommer till biologisk mångfald? Mina frågor lyder såhär:
1) Kan lokala variationer störas ut om vi skulle börja plantera inhemska arter som har en centraliserad frökälla? I vilka sammanhang blir detta ett problem och överskuggar dessa fördelarna med att plantera inhemskt vs exoter?
2) Om en art har sin naturliga utbredning på Öland så räknas den som inhemsk men kan vi verkligen tillskriva den värdet som inhemsk om vi planterar den i Göteborg? Skulle effekten på biologisk mångfald vara i samma paritet som om vi hade planterat något som faktiskt växer i Göteborgsområdet?
Tack för kloka funderingar! För att svara på dina frågor:
1. Ja, det kan vara ett problem, framför allt om de planterade växterna med ”icke-lokal” proveniens börjar korsa sig med lokala populationer av artfränder så att dessa blir ”genetiskt förorenade”. Av detta följer att risken är störst när:
a. Odlingarna ligger i direkt anslutning till naturliga miljöer där samma arter finns;
b. Det handlar om arter som är lokalt (eller nationellt) ovanliga och som odlas i så stor omfattning att den odlade populationen kan komma att utgöra en stor del av den totala (odlade + spontana) populationen i trakten, samt
c. Det handlar om arter vars frön och/eller pollen lätt sprids över större avstånd med till exempel vinden eller fåglar eller bin som flyger relativt långt. Tydliga tecken på sådan genetisk förorening kan man exempelvis se hos gullviva och backsippa som i många delar av Sverige är sällsynta i naturen men mycket vanliga som odlade i trädgårdar.
2. Nja, som du själv antyder är uppdelningen i ”inhemsk” och ”främmande” egentligen en helt artificiell uppdelning av en kontinuerlig skala. Ju längre bort ifrån desto mer främmande. Av detta följer dock att det generellt är bättre att i Göteborg odla växter från Öland än växter från Turkiet eller Amerika. Det bästa vore såklart att bara odla växter som hämtats i Göteborgs kommun eller möjligtvis någon kranskommun.
– Torbjörn Tyler
Edwin Fondén
Tack för ett tydligt och bra svar! Det låter då som att inhemska arter ändå måste användas med en del försiktighet för att det ska få önskad effekt. I mitt yrke är det tyvärr få förunnat att kunna dra upp plantor från frö och vi som jobbar på små företag är beroende av vad plantskolorna erbjuder. En hel del inhemska arter går dock att få tag på men nu får nästa steg bli att se över vilka som riskera att ”genetiskt förorena” den lokala populationen samt vilka som faktiskt passar i Göteborg där jag verkar.
Sen måste jag nog ta mig friheten att kommentera på att bilden som används för att illustrera blomsteräng snarare föreställer åkerogräs.