Jag undrar om murgröna skadar träden de klättrar på utöver att de kan skapa skugga?
Riktigt stora murgrönor kan med tiden ”strypa” träd genom att de slingrar sig runt stammen och inte är särkskilt ”töjbara”, men jag tror det är ganska ovanligt och av någon anledning förefaller det bara vara ekar som drabbas.
– Torbjörn Tyler
Murgröna kommer att konkurrera om solljus, vatten och närsalter, men dess anliggning mot barken håller också fukta som gör det lättare för rötsvampar att angripa.
– Allan Rasmusson
Jag har inte sett någon publicerad forskning om detta, men gissningsvis finns det en förhöjd risk att grenar kan brytas på grund av murgrönans tyngd, speciellt på träd som försvagats av hög ålder eller något sjukdomsangrepp.
Bitbock, Spondylis buprestoides. Bilden skickades in av Christina Lundbäck.
Vi håller till på en ö i Stockholms skärgård. Det flyger massa skalbaggar mot mig men inte de andra i familjen. De flyger rakt mot mig och typ svämar. Jag tog en bild på en och bifogar. Vad är det för skalbagge tror du? Jordlöpare? Och varför flyger de mot mig hela tiden? Finns det något som motar bort dem, någon doft?
Bilden visar långhorningen Spondylis buprestoides, som på svenska kallas för bitbock (notera käkarna). Den har sin larvutveckling i tall, och är ställvis ett vanligt djur. Ofta, men inte alltid, flyger de på natten. De svärmar säkert just nu – det är ett högsommardjur! Varför de föredrar dig vet jag dock inte, och jag är inte heller säkert på att de kan motas bort, annat än med handkraft. Djuret är dock helt ofarligt.
Kaja, Corvus monedula. Bilden tagen av Bengt Nyman.
Hej, jag skriver åt min son Oliver. Vi har en kaja i vår trädgård som vandrar omkring, endast på vår tomt inte på någon av våra grannars, trots att vi har två katter, som iofs inte bryr sig om den längre utan bara tittar, dag efter dag och pickar i gräset, äter körsbär och dricker i katternas vattenskål. Vi har inte matat den. Vi trodde den var skadad och inte kunde flyga men efter att en annan katt försökte ta den visade det sig att den visst kunde flyga obehindrat och när den katten hade gått kom den tillbaka direkt. Rent logiskt sett är det väl antagligen något annat fel på den men efter att studerat den länge känns det mer som att den bara verkar vilja vara här. Kan det vara en gammal kaja? Fjädrarna är fina och ser ”välvårdad” ut. Det vi tycker är mest märkligt är att den går inte till någon granne utan är bara på vår tomt och man kan sätta sig bara någon meter ifrån.
Jag tror säkert inte att det är något fel på er trädgårdskaja. Det låter på din beskrivning snarast som att den för en ganska trivsam tillvaro i er trädgård.
Det man såklart kan tycka är lite anmärkningsvärt är att den är ensam – kajor är ju sociala fåglar som man ofta ser tillsammans i par eller grupp. Kanske är er fågel en årsunge, som är litet på villovägar. En gammal fågel borde fortfarande se lite ruggig ut efter häckningen, som avslutades för inte allt för länge sedan.
Om ni kommer nära fågeln, kan ni då se om den är litet ljusare, och ”köttigare” i mungipan än i näbben i övrigt. Är det tydligt, så är det alldeles klart en årsunge.
Finns det något säkert sätt att se om en lös vingpenna kommer från en korp, kråka eller skata?
Först bör du ta reda på om det du har i din hand är en av de yttre (de som kallas ’handpennor’) eller en av de inre (de som kallas ’armpennor’) vingpennorna. Handpennor hos de fåglar du nämner har en kraftig bas, och är långa och utåt avsmalnande. Den befjädrade delen av pennan är smalast i spetsen. Armpennorna är korta och ganska jämbreda, och avtrubbade i spetsen.
Om det är de yttre vingpennorna försvinner skatan eftersom den har vit färg på sina vingpennor. Är det en av de inre vingpennorna, dvs. en ’armpenna’ bör du också kunna känna igen skatan på fjäderns kraftiga blå- eller grönaktiga metallglans (men notera att det finns viss glans i armpennorna hos de andra arterna också – det är alltid svårt med dött material).
Du skall inte heller se bort ifrån storlek: korpen är väldig, och skatan liten. Som en fingervisning anger Lars Svensson i sin ringmärkningsbibel ”Identifcation guide to European passerines” (sv. Identifiering av europeiska sångfåglar) att den totala vinglängden (från vingknogen till spetsen på den längsta handpennan) är:
– 375-442 mm hos korp
– 302-335 mm och 286-333 mm för hane respektive hona hos kråka
– 198-208 mm och 191-195 mm för hane respektive hona hos skata
Har du bara en fjäder, och ingen närmare information om vart den kommer ifrån osv., är det såklart svårt. Jämförelsematerial är alltid bra. Är fjädern från ett tätbebyggt område skulle jag dock gissa på kråka eller skata. Korpen är förvisso ingen ovanlig syn i städer, och säkert också ett ökande djur, men ännu är den i numerär underlägsen de andra två arterna.
Större aspvedbock, Saperda carcharias. Bilden skickades in av Bo Carlsson.
Min son (14år) såg denna långhorning i Nykil (25 km söder om Linköping). Han tror det var en smedbock. Vi är inte lika säkra att dom kan finnas här. Kanske ni kan hjälpa oss? Den var stor (ca 3 cm utan antenner)
Vi har problem med vildsvin som tar sig in på ägorna och undrar om du har en uppfattning om hur höga hinder vildsvin kan ta sig över under normala omständigheter? Har läst om försök i Japan med utsvultna grisar som lär ha hoppat över 120 cm höga hinder. Detta låter som extremfall. Vad anser du?
Normalt är nog inte vildsvin så mycket för att hoppa, men i desperat läge så… Men, vad jag förstår gäller den japanska siffran för rejält motiverade djur och så angelägna är de säkert inte på att komma åt just dina grödor. Ofta är elstängsel för vildsvin faktiskt relativt låga, kanske inte mer än drygt en halvmeter. Den nedersta tråden bör dock sitta lägre, i trynhöjd även för de lite mindre djuren. Grisar är känsliga för el så elstängsel brukar vara effektiva, men det är viktigt att se till att de sköts rätt; dvs spända trådar och ingen jordande vegetation. Fårstängsel bör också gå bra. Har man stora marker med olika grödor bör man nog se till att ge det bästa skyddet åt den mest attraktiva grödan.
– Bodil Enoksson
Längs golfbanan utefter väg 23 vid Bosjökloster har de elstängsel för vildsvin. Där kan man se hur de är konstruerade. De sitter mycket lågt. Kanske 30-40 cm. Två trådar.
– Mats Hansson
El är nödvändigt. Jag har sett en ca 150 kg tamsugga med ett skadat framben ta sig över en enmeters brädvägg utan problem genom att glida över, men det skulle inte gå med el. Jag vet folk som har det mot vildsvin och då är stängslen betydligt lägre men fungerar bra. Tjock tråd och klippa gräset under.
– Allan Rasmusson
Inte ens el räcker alla gånger om motivationen är stark nog. Vid ett möte i skötselrådet för Skoghejdans n.r. för ett par år sedan, berättade Högestads jaktansvarige att han upptäckt en sugga med ungar som stått och tvekat framför ett elstängsel av beskriven typ, men uppenbarligen ville över till andra sidan. Till slut backade hon några steg och sprang sedan skrikande rakt genom stängslet! Huruvida ungarna följde efter minns jag inte, men hans beskrivning av händelsen var så målande att den sitter kvar.
– Sigvard Svensson
Antar att stängslet inte var så mycket till hinder efter detta, så att ungarna lugnt kunde följa efter! Känner igen historien så kanske är denna heroiska mamma vida berömd. Eller också brukar suggorna ta itu med elstaketen när frestelsen blir för stor!
Grönpyrola, Pyrola chlorantha. Bilden tagen av Bernd Haynold.
Vi hittade den här blomman idag (20/7) på en ö strax utanför Alhamn i Luleå kommun. Jag undrar vad det är för art? Den sågs förra året på samma plats, men har inte setts före det.
Sillval, Balaenoptera physalus. Bilden tagen av Annie Douglas.
Vid nyligt besök nordöstra Korsika såg och hörde jag dessa 2 djur blåsa, dyka o komma upp igen efter en stund. Suddig bild men djuren anas. Avstånd kring 700 meter. Kaskelotter, fin whales, annat??
Jag vidarebefordrade bilden till Maria Caules, som har lång erfarenhet som valguide. Hon säger:
”Lite svårt att säga eftersom det är så dålig upplösning på bilden vid zoom. Ser inte ut som kaskelot (blåsets riktning t.ex.). Kanske sillval (”fin whale”), de finns också där i området. En bardval ser det i.a.f. ut som.”
Maria säger vidare att man gärna skulle vilja se ryggfenan, och avståndet mellan ryggfena och blåshål, men att kombinationen av plats, djurens påtagliga storlek, och allmän habitus talar för sillval.
Vit sötväppling, Melilotus albus. Bilden skickades in av Stefan Samuelson.
Hittar inte i min flora något som påminner om växten på bifogade fotografi. Vad kan det vara? Beklagar att fokus hamnat fel i bilden. Växer i mängder på lokal grusväg i Lerum.
Kommentarer