Blå bolltistel, Echinops bannaticus. Bilden skickades in av Annika Flyckt.
Såg denna bild på Facebook som min vän tagit och hon var inte säker på vad den heter men tror Kardborre någonting men när jag googlade så upptäckte jag att bladen ser annorlunda med den här jämfört med andra i samma släkte Kardborre. Så jag är nyfiken och hoppas att ni kan svars på detta?
Bolltistel föreslår en zoolog. Kardborre borde man inte kunna ta miste på; i alla fall inte om man någon gång fått en kardborre kastad i håret av taskiga kamrater!
– Bodil Enoksson
Bilden visar en bolltistel (Echinops), troligen blå bolltistel (E. bannaticus). Bolltistlar hittas ibland förvildade.
– Stefan Andersson
Blå bolltistel, Echinops bannaticus, säger en botanist 🙂
Korsspindel, Araneus diadematus. Bilden skickades in av Anders Hedlund.
Vad är detta för spindel?
En korsspindel. De vita markeringarna på bakkroppen är karaktäristiska men färgen för övrigt på bakkroppen kan variera mycket från halmbult över orange till mörkbrunt.
Vildsvinskranium, Sus scrofa. Bilden skickades in av Henrik Sjögren.
Jag och min dotter undrar vad det är för ett kranium vi har hittat? Kraniet är ca 20 cm långt och 9 cm brett där det är som bredast. Hittades i närheten av Stockholm.
Knölsvanar med mindre kanadagås? Bilden tagen av Lena Wiman.
I en vik utanför Norrtälje iakttar vi återkommande ett svanpar med två ungar. Nu i slutet av sommaren ser det ut som familjen har utökats med en gässling (kanadagås). Gässlingen följer med de andra fyra, och de fyra ser inte helt bekväma ut med situationen. Ser ut som de försöker bli av med den femte, men den håller sig envist kvar. Kan gässlingen bli accepterad, kanske ’adopterad’? Är det främst skydd av en flock den är ute efter? Är det vanligt? Vad kan man tro händer under vintern med gässlingen (som väl egentligen skulle flytta med sin egen flock)?
”Gässlingen” är utan tvekan en kanadagås. Sedan blir det svårare. Å ena sidan tvivlar jag på att detta är en ”gässling”. En kanadagås-gässling i ungefär samma ålder som svanungarna är också dunig och gulbrun. Den här ser ut som en vuxen fågel i dräkten. Så är det alls en unge från i år så är den synnerligen välutvecklad och borde kunna klara sig på egen hand (även om de normalt håller ihop med sina föräldrar långt in på hösten). Å andra sidan ser ”gässlingen” förvånansvärt liten ut. En fullvuxen kanadagås av den storvuxna ras vi har mest av i Sverige borde vara betydligt större, dessa är inte mycket mindre än de vuxna svanarna. Det finns dock en annan ras, ”mindre kanadagås”, som är betydligt ovanligare, som det möjligen skulle kunna vara. Om nu inte bilden ”ljuger” p.g.a. av vinkel, ljus mm. Lite skumt är det!
Låt oss dock anta att det verkligen är en årsunge av kanadagås som slagit följe med svanarna. Eftersom det har skett först på sensommaren så det är ju inget gåsägg som lagts i svanboet, eller en gåsunge som i unga dagar ”bytt familj”. Det skulle kunna vara gåsen, i brist på kanadagäss i omgivningen (?), söker sig till vad som synes närmsta alternativ. Unga gäss och svanar lär sig flyttvägarna av sina föräldrar så de vill gärna hålla sällskap med äldre fåglar. Skulle denna gås lära sig knölsvanens flyttvägar är det nog ingen katastrof, för båda arterna flyttar ungefär till samma områden, i huvudsak Sydsverige eller Danmark.
Jordgubbe som har börjat ruttna.Bilden tagen av Kevin Payrani.
Jag har tänkt mig att skriva ett arbete med följande frågeställning: Är proteinhalten i färsk och rutten mat samma? Metoden jag har tänkt att använda mig av är Kjeldahl-metoden (sök upp det!) för att undersöka kvävehalterna och hur de skiljer sig i färsk resp. rutten mat. Tror ni metoden är lämplig? Tror ni jag kan få ett intressant svar?
Kjeldahl-metoden rätt utförd är säker och bra att kolla kvävehalten med. Den bör rimligen vara något lägre i rutten mat eftersom kväveföreningar kan förväntas avgå till atmosfären under förruttnelseprocessen (främst ammoniak och amino-föreningar). Avgången är lite beroende på luft-tillgång, då det kan bli olika om det är helt anaerobt.
– Bengt Nihlgård
På denna fråga skulle man nog kunna svara (eller gissa) både ja och nej. Det beror lite på var du vill titta på – proteiner eller kväve. Dessa är ju inte samma sak. Dessutom är det nog ett svårt experiment.
Om vi startar med maten och säger att det är ett köttstycke du undersöker. Det innehåller väldigt mycket proteiner som delvis består av kväve. Proteinerna kommer att brytas ner av köttets egna enzym och av mikroorganismer under förruttnelsen. Då är de inte längre proteiner men fortfarande kväveinnehållande molekyler (främst olika former av aminosyror) som finns kvar i köttet. En del kväve kommer säkert att avgå som diverse kvävegaser och då minskar givetvis mängden proteiner OCH kväve men mikroorganismerna kommer också att använda köttets proteiner för att göra sina egna proteiner och då får du snarare bara en omvandling och inte en minskning såvida du inte avlägsnar mikroorganismerna från köttet.
I ditt försök måste du också relatera den bestämda mängden kväve/proteiner till en provmängd. Rättvisast hade nog varit och relatera till torrvikten kött. Om du inte torkar det så kommer mängden vatten i provet att styra dina siffror och vattnet kommer säkert att avdunsta från dina prover oavsett vad du väljer att studera.
Kjeldahls metod används fortfarande (om än modifierad) för att bestämma kväve i mat, avfall, etc. Han var verksam på Carlsberg Laboratoriet i Köpenhamn och utvecklade metoden för att kunna bestämma kvävemängden i kornet som skulle användas till malt och vidare till öl. Jag har själv arbetat på Carlsberg Laboratoriet och haft mitt lab i hans lab som han hade sina sista fyra år innan han dog år 1900. På den bifogade bilden ser du hur labbet ser ut som vi delade. Den Kjeldahl-flaska i koppar som syns lite till höger om mitten på bilden stod på en hylla i labbet när jag var där.
Om jag hade varit du, så skulle jag faktiskt struntat i din frågeställning rörande proteinhalt i färsk respektive rutten mat och istället fokuserat gymnasiearbetet på att helt enkelt bara utföra en kvävehalts-bestämning med Kjeldahls metod på något organiskt material. Det är häftigt nog att bara beskriva kemin bakom de olika stegen och få det att fungera. Till exempel ha 5 identiska prov och se om du kan få samma värde varje gång. Lycka till!
Gul parasollmossa, Splachnum luteum. Bilden skickades in av Anna Widström.
Vi var uppe vid Rautasälven norr om Kiruna för att plocka hjortron och hittade då denna märkliga växt. Mycket vacker men jag kan inte hitta igen den i någon av mina växtböcker. Kan ni svara på det?
Galler av kvalstret Phyllocoptes eupadi. Bilden skickades in av Emma Lindberg.
Vi har en större häck av rönn och hägg här på gården i Kiruna. Häromdagen upptäckte vi att bladen på häggen blivit angripna av något som ser ut som växter (?). Vad är det häggen fått? Bör vi göra något åt det? Bilden är tagen 15 augusti.
Det verkar vara ett kraftigt angrepp av kvalstret Phyllocoptes eupadi som bildar galler på olika träd inom släktet Prunus.
Bitbock, Spondylis buprestoides. Bilden skickades in av Olle Haglund.
Vad kan detta vara för skalbagge? Den hade respektingivande käkar.
Det är en långhorning som på svenska kallas för bitbock. Det vetenskapliga namnet är Spondylis buprestoides.
– Andreas Nord
Ser ut som en bitbock (Spondylis buprestoides), som trots de relativt korta antennerna och de kraftiga käkarna hör till familjen långhorningar. Dess larver gnager gångar i tall.
Större husspindel, Eratigena atrica (tidigare känt som Tegenaria atrica). Bilden tagen av Kulac.
Har vad jag tror är en större husspindel i källaren som är väldigt stor. Vad jag kan läsa mig till så blir de som mest 75-80mm i benspannet. Den här ser ut att vara nånstans mellan 90-100mm. Bifogar bild där jag håller en tumstock under den. Lite svårt att måtta exakt då den är lite respektingivande 🙂
Hur stora kan de egentligen bli?
Jo, ser ut som en större husspindel (Eratigena atrica tidigare Tegenaria atrica). I ett litet häfte (Edwin Nørgaard: Edderkopper i hus och have. Natur og Museum, 1991) sägs att den med benen utsträckta kan täcka en ytan av 80 x 135 mm.
Kommentarer