Jag tog en bild på dom här sniglarna i augusti. De är relativt stora, bara skalet är 5 centimeter i diameter. De har visat sig alltmer de senaste åren, men jag har aldrig sett dem tidigare på de 44 år som vi har bott här. Det verkar inte vara några jättetrevliga djur.
Det är vinbergssnäckor, som heter Helix pomatia på vetenskap. Från början kommer den från Sydeuropa, men den planterades in i Sverige redan under medeltiden, framförallt för dess matvärde (det är bland annat vinbergssnäckor som äts i Frankrike och Katalonien). Det är Sveriges allra största landsnäcka, och bara det gör den lätt att känna igen. Lokalt kan den numera vara ganska vanlig, men liksom andra snäckor kräver den jordar med mer eller mindre mycket kalk, så att den kan bygga ett starkt skal. Samma sak gynnar till exempel gråsuggor, så det är vanligt att dessa olika djurslag finns på samma plats. Vinbergssnäckor är nära nog allätare, men de brukar aldrig förekomma i några vansinniga mängder, så jag hade inte varit bekymrad över trädgårdslandet. Dessutom är det lite synd att avlägsna dem, för vinbergssnäckor är synnerligen långlivade. Det kan man ta reda på genom att räkna linjer och åsar på vinbergssnäckans skal. Det äldsta kända exemplaret i Sverige var hela 37 år. Det betyder att samma snäckor kan ha levt i trädgården nästan lika länge som ni bott i huset!
På den här webbsidan kan du läsa mer om vinbergssnäckor.
– Andreas Nord
