Vi bor på en gård på landet. När vi kom hem en dag låg en svanunge under en bil. Den var nog bara någon dag gammal, blodig och pickad på av skatorna. Ingen mamma syntes till. Vi lade den i en stor bur av kompostgaller i skuggan på gräsmattan där vi matat med kycklingfoder och gett stora skålar med vatten.
Vi har flera gånger tagit svanen till en fågelsjö och till en badsjö. Varje gång vi ska hem får den panik och springer efter oss. Den följer oss vart vi än går på gården. Nu har den bott hos oss i två veckor.
Den äter, växer och bajsar. Men de senaste två dagarna har vi sett att den blivit sämre på att gå. Den går några steg och lägger sig sedan ned.
Vår plan var att ha den hos oss tills han blir tillräckligt stor för att klara sig själv. Vi vet att vilda djur inte ska tas om hand och att de ska tas bort efter 48 timmar. Vi hanterar aldrig svanen, har alltid handskar på när vi ger mat eller byter vatten och är noga med handhygienen.
Vad ska vi göra nu?
I korta drag tycker jag att ni omgående bör ta kontakt med Katastrofhjälp för Fåglar och Vilt (KFV Riks), som kan sätta er i kontakt med en lämplig frivilligorganisation som kan hjälpa till med rehabiliteringen.
Att svanen plötsligt fått svårt att gå är oroväckande och kan kanske bero på någon bristsjukdom, till exempel av vitaminer eller mineraler som den inte kan tillgodose sig från kycklingmaten. Min magkänsla är att detta foder har för hög proteinhalt för en svan, som ju först och främst äter växter. Jag är dock inte veterinär eller näringsfysiolog, så detta blir en spekulation.
I första hand tycker jag att ni bör kontakta KFV Riks, och ta det därifrån. Ni har gjort en fantastiskt fin insats redan, så att få proffshjälp nu kan nog säkerställa att allt går bra även fortsättningsvis. Det är tydligt att den har präglats starkt på er – gäss och närbesläktade gör ju ofta det – men jag tror att det med rätt metoder skall gå fint att avvänja den som att den klarar sig bra i naturen.
– Andreas Nord
