Stor kardborre, Arctium lappa. Bilden är tagen av Christian Fischer.
Stor kardborre, Arctium lappa. Bilden är tagen av Pethan.
Stora kardborrens frön sitter inuti själva borrarna, som vi ser i närbild på bilden till höger. Där kan de sitta kvar ett gott stycke in på vintern. Om fröna övervintras på rätt sätt brukar det vara ganska rättframt att få dem att gro på vårkanten. Blommar gör de sedan efter några år.
Jag undrar var stora kardborrens (Arctium lappa) frön sitter. Hur ser de ut? Är de inuti blomkapseln eller syns de? Jag har sökt överallt men hittar inget svar. Jag skulle vilja samla om det går och försöka plantera, men det kanske är svårt.
Fröna sitter inne i ”borrarna” och brukar åtminstone delvis sitta kvar där långt in på vintern. Själva fröna är ganska stora, omkring 4 mm långa och 1 mm breda, lite kantiga och brukar vara silvergrå och lite strimmiga i färgen. De gror bra om en sår dem på våren och brukar blomma efter två eller tre år beroende på hur näringsrik marken är.
Spenört, Laserpitium latifolium, är en storvuxen vild växt som finns i sydöstra Sverige. Den är en riktig insektsmagnet och pryder väl sin plats i trädgården. Bilden är tagen av Gunilla Hugo.
Denna växt har dykt upp i min trädgård och jag kan inte hitta vad det är för någon. Jag har kollat på hundkex och liknande samt lokor, men bladen ser annorlunda ut. Kan ni hjälpa mig?
Det är spenört, Laserpitium latifolium. En praktfull vild växt som väl pryder sin plats i trädgården (jag har själv många av dem) och lockar mycket insekter. Här och här finns lite mer information.
Humlerotfjärilen, Hepialus humuli, är en ganska sällsynt fjäril som är rödlistad som ”missgynnad” (NT). Den förekommer i ängs- och betesmarker med fuktig jord där larven lever på ett stort urval av växter. Bilden är tagen av Carina Håkansson.
Den här fjärilen satte sig på en kompis byxben i en trädgård i Göteborg i juni 2021. Till höger kan man se något som ser ut som ägg. Den var 3-5 cm lång och satt stilla i omkring en timme. Vad är det för något?
Det är en humlerotfjäril, Hepialus humuli – en rödlistad och ganska sällsynt nattfjäril. Artdatabanken har skrivit mer om saken här.
Håriga bärfisen, Dolycoris baccarum är en av flera allmänna arter av bärfisar. Det kan i mycket sällsynta fall hända att bärfisar och andra skinnbaggar provsmakar människor med sin sugsnabel. Det är inte farligt, men ibland uppstår litet klåda efteråt. Bilden är tagen av Laila Andréll och har inte med frågan att göra.
Vad händer om en blir biten av en bärfis? Jag blev det nyss och är lite orolig.
Det händer ingenting alls, mer än att det kanske blir lite rött och svullet, ungefär som ett myggbett. Till skillnad från t. ex. myggor som kan sprida blodparasiter (men i Sverige bara till vilda djur och ännu ej till människor) så är skinnbaggar alldeles ofarliga för människor. Den största olägenheten utgör vägglusen (Cimex lectularius, i skinnbaggefamiljen Cimicidae [vägglöss]. De kan leva i våra hem och där orsaka stort obehag och många kliande bett, men inte heller dessa är farliga i sådan mening att någon sjukdomsbild uppstår efteråt. Vägglöss är för övrigt mycket avlägset besläktade med bärfisar.
För ordningen skull ska vi också nämna att bärfisar inte biter. De har nämligen inga käkar utan istället en lång sugsnabel som de använder för att suga växtsaft eller ibland suga ur små, mjuka insekter. Detta gäller för alla skinnbaggar.
Poppelsvärmare, Laothoe populi, är en stor och ganska säregen nattfjäril som förekommer allmänt norrut ungefär till Dalälven och ytterligare ett stycke norrut längs kusten. Den utvecklas särskilt på asp, men utnyttjar också flera olika videarter. Bilden är tagen av Pernilla Rosenqvist.
I helgen såg vi denna insekt vid Immeln i Östra Göinge kommun. Vi har aldrig har sett den tidigare och den väckte därför vårt intresse. Vet ni vad det är?
Det är den tjusiga fjärilen poppelsvärmare, Laothoe populi. De ojämna vingarna är väldigt karakteristiska. Vi har skrivit mer om poppelsvärmare här och Artdatabanken ger en del fakta och utbredningskartor här.
Orkidén fläcknycklar, Dactylorhiza maculata, är liksom alla våra andra svenska orkidéer fridlyst. Det betyder att det är olagligt att plocka eller på annat sätt skada den enligt Artskyddsförordningen. En bra tumregel om en är osäker kan därför vara att dokumentera sina fynd med bild snarare än med fysiska exemplar.
Jag hittade en liten prickbladig växt i ett skogsängsparti (gammal betesmark) i Roslagen. Den kändes helt malplacerad där, så jag tog hem den lilla plantan och satte den i jord. Den har nu växt till 20-25 cm och börjat blomma.
Gröna bladspindeln, Micrommata virescens, är en av våra allra vackraste spindlar som med sitt exotiska utseende nästan inte ”passar in” i den svenska faunan. Den förs till spindelfamiljen jättekrabbspindlar (Sparassidae) och är den enda bofasta dylika i landet. Den enastående bilden är tagen av Jonas Lindström.
Har jag gjort rätt antagande när jag googlat och kommit fram till att detta är en jättekrabbspindel? Den är omkring 20 mm inklusive ben och hittades i Matvik i Blekinge.
Ja, det är alldeles rätt att spindeln på bilden tillhör familjen jättekrabbspindlar (Sparassidae). Arten är grön bladspindel, Micrommata virescens, en hane. Arten är den enda representanten av denna familj i Sverige.
I läroböcker brukar det syrefattiga blodet som förs tillbaka till hjärtat via venerna alltid avmålas med blå färg, medan det syrerika blodet som lämnar hjärta och lungor via artärerna avbildas som rött. Och vi har alla sett att venerna på våra underarmar ser blåa ut. Det leder till ofta till missuppfattningen att venöst, syrefattigt, blod är blått, men så är det inte riktigt. Här reder vår gästexpert ut begreppen.
Varför blir huden blå om man fryser ihjäl? Jag vet att blodets röda färg påverkar hudfärgen och att kroppen börjar hushålla med blodet vid förfrysning. Så den röda färgen försvinner, men varför blir det blått?
Jag har också hört att blodet är som rödast endast när det är syrerikt. Vilken färg har syrefattigt blod och varför blir det så? Och varför är döda hudceller svarta?
Blodet är alltid rödfärgat av det syrebindande proteinet hemoglobin. Syremättat blod är ljusrött. Blod som inte binder syre är mörkt rött eller mörkt brunrött. Eftersom ytliga vener ser blåa ut och venöst blod har blå färg i läroböcker, så tror många att syrefattigt blod är blått. Men det är det således aldrig. Och det ser faktiskt alla som lämnar prov av venblod via en kateter i armbågsvecket till ett provrör. Läs om blå vener här.
Köldskador drabbar oftast fingrar, tår, öron och näsa. Det första tecknet på köldeffekten är att huden bli vit. Detta beror på att blodkärl dras ihop så att blodflödet till kroppsdelen stryps samt på att syrerikt blod shuntas direkt till venerna i stället för till kapillärerna. Detta är en skyddsmekanism, som minskar värmeförlusterna från perifera delar av kroppen med stor yta, så att kroppens kärna (det inre av huvud och bål) hålls varm. Detta fungerar alltid bra i de mildare klimat från vilka människan härstammar, men inte vid frostgrader. När vävnaden når cirka 15 grader Celsius är blodflödet så lågt det kan bli och vid cirka 10 grader försvinner känseln. Men några gånger i timmen utvidgas blodkärlen så att blodflödet till kroppsdelen ökar under några minuter. Detta värmer upp vävnaderna och är den sista skyddsmekanismen.
När vävnadstemperaturen sjunker under cirka 0 grader Celsius (noga räknat -2 grader), bildas iskristaller i kroppsdelen, först i huden sedan djupare ner. Isen skadar cellerna, först genom att dra ut vatten ur dem och sedan rent mekaniskt så att de brister. Blodlevrande ämnen frisättes, så att blodet i kroppsdelen levrar sig (koagulerar). Huden bli blåaktig på grund av syrebrist i blodet, så kallad cyanos. Men detta beror, som framgått ovan, inte på att hemoglobinet blir blått. Jag har dock inte sett någon förklaring till den cyanotiska färgen.
Slutligen dör kroppsdelen och måste amputeras. Den är då svartaktig och uttorkad. Detta tillstånd kallas gangrän. Den svarta färgen beror på att det redan mörkt röda hemoglobinet i vävnaderna omvandlas först till mörkare methemoglobin och sedan till ännu mörkare hemikrom. Forensiker kan utnyttja dessa reaktioner för att påvisa när en droppe blod lämnats på en brottsplats. Och vi har faktiskt alla sett dem i en ruva efter en liten blödning. Ruvan svartnar så småningom.
Ringduvan, Columba palumbus, är en stor och vacker duva som ofta häckar alldeles i närheten av människor. När ungarna lämnar boet är de ganska de vuxna ringduvorna. Det tar en tid innan den tjusiga vuxendräkten anläggs. Hela tiden avviker de dock från andra svenska duvor med sin, i duvmått mätt, väldiga storlek. Bilden är tagen av Harriet Söderstedt.
Nu i sommar har en duva som har annan täckning än de övriga besökt vårt fågelbord. Kan det vara en unge som ännu inte fått ”vuxendräkt”? Jag trodde först att det var en turkduva.
Jag tror att gissningen på ”en unge som ännu inte fått vuxendräkt”, är helt korrekt. Det bör vara en ringduva.
Ett slitet exemplar av silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia, som sågs i Småland och inkom till ett Naturum Blekinge för bestämning. Silverstreckade pärlemorfjärilen finns allmänt från Skåne till Dalarna och följer sedan kusten ännu en liten bit längre norrut. De vuxna fjärilarna hittar en lättast på olika nektarrika växter som vädd och tistlar, med larven utvecklas på olika violarter. Bilden är tagen av Lars Andersson.
En av våra besökare kom precis in med en bild på en fjäril som de sett djupt in i Smålands skogar. Vi försökte identifiera den, men bilden är ganska överexponerad och jag känner mig inte så säker. Jag menar att det är en silversträckad pärlemorfjäril.
Har ni någon idé om vad det kan handla om?
Du har rätt! Enligt en av institutionens främsta fjärilsexperter, professor Niklas Wahlberg, visar din bild en silverstreckad pärlemorfjäril, förmodligen en gammal hona.
Kommentarer