Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Kan detta vara en smedbock? Den är ca. 6 cm lång. Jag hittade den idag, i mitten av juli, strax söder om Visby.
Det är mycket riktigt en smedbock, Ergates faber. Ett lika vackert som imponerande djur! Och en riktigt specialitet som bara finns på Gotland. Smedbocken är helt beroende av död ved för sin larvutveckling. Eftersom det är ett habitat som är på stark retur över hela Sverige är arten rödlistan som ”Nära hotad” (NT). Här finns mer information.
– Andreas Nord
Jag har svårt att skilja på den fläckiga blombocken (Rutpela maculata) och den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata). Är detta en fyrbandad?
Nej, inte riktigt. Det är en fläckig blombock (Rutpela maculata). Den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata) kan förvisso vara ganska lik, men den har helt svarta ben och antenner samt en mörkare gul grundfärg på täckvingarna.
– Andreas Nord
Jag tänkte att jag skulle lära mig mer om humlor, men de är svåra att artbestämma. Tänkte att detta kunde vara två jordhumlor. Om så är fallet, är det då ljus (Bombus lucorum) eller mörk (Bombus terrestris) jordhumla?
Så roligt! Humlor är spännande och viktiga djur, men svåra. Det är absolut två jordhumlor som du har fotograferat, men att avgöra vilken art det rör sig om är mycket svårt från bilderna. Just jordhumlorna kan vara mycket lika varandra och behåringen slits med tiden. Det gör att färg och teckning kan vara otillförlitliga kännetecken och det allra bästa för jordhumlor (åtminstone om de inte är nya och ”fräscha” och typiskt tecknade) är att titta på inre strukturer för säker artbestämning (könsorganen, som är distinkta).
Bo Söderström har skrivit en bra och behändig bok om Sveriges humlor. Den är en utmärkt ingång i humleskådning och kan köpas för en billig peng t.ex. här.
– Andreas Nord
Denna långhorning (?) vandrade omkring i Göteborgs södra skärgård på en av jättenattljusens stängda blommor den 17 juli 2021. Den var 2-3 cm lång. Vad kan den heta?
Det är en hane av långhorningen rödgul blombock, Stictoleptura rubra. Hanen är halmgul med långa och sågtandade antenner, medan honan är läckert röd med kortare och slankare antenner. Den utvecklas särskilt i tall (men ibland i gran) och besöker som vuxen gärna olika blommor där den äter pollen.
– Andreas Nord
Jag undrar vad det var vi såg på en död björk idag? Den var vit och mycket mjuk och porös. Kan det vara en slemsvamp, kanske?
Ja, det är en slemsvamp, ett sotägg, Reticularia lycoperdon, i ett tidigt så kallat plasmodiestadium, som sedan övergår i ett sporspridande stadium. Det är en av de största slemsvamparna och visar sig på våren, i södra Sverige redan i april.
– Sigvard Svensson
I bergslagsskogarna i allra nordligaste delen av Örebro län hittade jag i början av juli denna missfärgade lingonplanta. Varför ser den såhär ut?
Det vita skottet skulle kunna resultatet av en somatisk mutation, dvs en genetisk förändring som slagit ut bildningen av det gröna klorofyllet i skottets tillväxtpunkt och som sen påverkat alla de skott- och bladceller som härrör från den muterade cellen. Det muterade skottet blir vitt eftersom det inte längre finns något grönt klorofyll som överlagrar den vita grundfärgen (som inte beror på något speciellt pigment utan på det inkommande ljusets spridning i den luckra växtvävnaden). Muterade albinoskott kan överleva och tillväxa så länge de försörjs av växtens gröna skott, men med tiden brukar de förtvina.
– Stefan Andersson
Inte bara avsaknad av klorofyll; de röda skålformiga fläckarna ser ut att var lingonsvulst, Exobasidium vaccinii. Det är en mycket vanlig parasitsvamp på lingon över hela landet. Det finns flera arter som bland annat våra andra vanliga bär och andra arter i familjen Ericaceae. De sorteras idag in den större gruppen sotsvampar.
– Sigvard Svensson
I början av juli hittade jag en liten larv på min säng. Det såg ut som en larv av större träfjäril, fast mycket mindre. Efteråt hittade jag två små hål i väggen. Det kan vara så att hålen alltid har varit där, men jag har inte tänkt på dem förrän nu. Jag vet att träfjärilens larver är kända som trädödare, så är det möjligt att de också kan äta trä i hus?
Jag har inte sett några uppgifter om att larverna kan ställa till skada inne i byggnader. Däremot händer det att den gör hål i träpanel eller fönsterramar på utsidan för att åstadkomma ett hål där den kan förpuppa sig.
– Olle Anderbrant
Större träfjärilen lever dessutom av olika lövträd och föredrar friskt virke. Vi bygger ju gärna med barrträd i Sverige. Det är därför sannolikt att larven du hittade är någon annan art. Flera skalbaggar, t.ex. vissa långhorningar och trägnagare, kan leva inomhus och där göra skada på byggnadsvirke. Din observation att larven såg ut som en liten trädödarlarv passar bäst in på beskrivningen av en liten långhorningslarv, men det är nog omöjligt att komma närmare utan en bild.
Beträffande hålen i väggen: är det nya hål bör du se lite spån, s.k. ”gnagmjöl”, alldeles under hålen. Det allra vanligaste bland vedlevande skalbaggar är dock att de förpuppar sig inne i träet och att det är den vuxna skalbaggen som gnager sig ut för att starta nästa generation.
– Andreas Nord
Jag arbetar på ett mobilt vetenskapscentrum i Halland där vi fått en grupp minst sagt vetgiriga barn och ungdomar. En pojke har bl.a. gråsuggor och vandrande pinnar av alla möjliga slag som husdjur. Nu undrar han om just de, i likhet med många andra djur, kan orientera sig efter stjärnhimlen, polarisera ljuset från Vintergatan, polarisera solljuset eller på annat sätt känna av himlen.
Vilken kul fråga! Ja, de flesta insekter och kräftdjur kan urskiljer polariserat ljus eftersom de alla har ett specialiserat och väldigt smalt området längst upp i ögat som svarar på och analyserar himlens polariserade ljusmönster. Detta mönster produceras av solen under dagen och ses då av dagaktiva arter, medan nattaktiva arter uppfattar polariserat ljus producerat av månen. Stjärnorna producera inget särskilt mönster.
Om just gråsuggor och vandrande pinnar använder sig av himlens polariserade ljusmönster för att orientera sig och navigera är i nuläget okänt, men det är absolut inte omöjligt.
– Eric Warrant
Jag har en holk vid min farstukvist där jag har en liten dator och kamera så att jag med bild och film kan följa en häckning från ägg till färdiga fåglar. I år lade en talgoxhona efter bobygge 4 ägg i rask takt med start den 7 maj. Honan har nu omsorgsfullt ruvat sina ägg i nästan en månad och det verkar vara uppenbart att äggen är obefruktade eller skadade på något sätt.
Jag har övervägt att ingripa och plocka bort de ”döda” äggen och ge paret chansen att starta en ny häckning (kanske helt feltänk?). Alternativet är att låta naturen ha sin gång, men hur länge kommer då den stackars honan ligga kvar på sina ägg i sommarvärmen?
Den tekniska utvecklingen är verkligen härlig när den låter oss följa vilda djur på det sätt du beskriver! Men givetvis tråkigt att det inte riktigt gick vägen för fåglarna den här gången.
Jag är enig i din bedömning om att äggen inte kommer att kläckas. En talgoxe, liksom andra holkgäster i samma storlek som blåmesar, entitor och svartvita flugsnappare, ruvar sina ägg i 11-13 dagar, ibland något längre men aldrig kortare tid. Under den här tiden ligger honan på äggen 80-90% av dygnets ljusa timmar och hela nätterna. De korta pauserna under dagen använder hon bl. a. till att äta. En litet längre ruvningsperiod kan bero på att det varit väldigt kallt eller väldigt ogynnsamt väder på andra sätt, så att honan har tagit långa pauser från sin tjänstgöring som äggvärmare. Då kyls äggen ned och när det blir kallare än omkring 25 grader (normal ruvningstemperatur för småfåglar i holkar är 36-38 grader) kan embryona inte växa alls.
Har äggen inte kläckts på 15 dagar ska en höja litet på ögonbrynen (åtminstone om en vet precis när ruvningen startade) och har de inte kläckts på 17-18 dagar ska en misstänka att något är fel. Det är egentligen inte så ovanligt att det sker. Ibland är äggen till synes obefruktade, såtillvida att det inte är några spår av utveckling i dem när en öppnar skalet. Det händer att de faktiskt också är obefruktade när det ser ut så, men nya studier har visat att det är väldigt ovanligt. I 9 av 10 ägg utan utveckling har det visat sig att det finns könsceller från både honan och hanen. Det är alltså någon slags spontanabort som har skett nästan omedelbart i utvecklingen, innan ett embryo i egentlig mening har bildats. Ännu vet vi inte riktigt vad det kan beror på. Ett annat alternativ till att äggen inte kläcks är att honan har blivit störd på något sätt så att embryona ha frusit ihjäl. Jag skrev ovan att utvecklingen kan försenas om honan tar många och långa pauser. Är pauserna allt för långa (flera timmar eller mer), särskilt efter 7-8 dagar in i ruvningen när embryona är ganska stora kan det hända att avkylningen blir allt för kraftig så att äggen dör. Det är ovanligt att honor överger sina ägg på det sättet, men det kan hända om det är kraftiga störningar vid holken (allt för intensivt arbete, katter, mm).
Det kan också hända att den första honan har förolyckats på något sätt, t.ex. blivit tagen av ett rovdjur, och ett annat talgoxpar flyttat in och påbörjat sin häckning. Då är det inte ovanligt att den nya honan fortsätter att lägga ägg bland de som redan ligger där och det ser därför ut som att ruvningen är mycket längre än vad den borde vara. Ibland kan det också vara en annan art som flyttar in, vilket kan ge upphov till ganska roliga kombinationer av ungar om originaläggen är vitala. Hos oss har vi t.ex. sett blåmesar som matar blåmes- och talgoxungar, blåmesar som matar svartmesungar och entitor som matar blåmesungar. En äggkull på 4 som i ditt fall är lite i underkant för en talgoxe , som oftare lägger 6-9 ägg, men med kameran på plats borde det vara lätt för er att veta om det är såhär det ligger till hos er.
För många år sedan hade jag en talgoxe som jag visste ruvade på döda ägg, och jag vill undersöka hur länge hon skulle ligga kvar utan mitt ingripande. Ruvningen varade då i närmare en månad innan hon väl insåg att loppet var kört. Honan kommer alltså att självmant ge upp förr eller senare och det finns inget oetiskt i att låta henne sköta det där själv. Det är en del av naturens gång, som ibland kan uppleves som litet grym ur mänskligt perspektiv. Dessutom ska en aldrig säga aldrig i naturen – kanske kläckte dina ägg så småningom ut. Att låta det vara är därför det rätta här tycker jag. Dels för fåglarnas skull, men också för att du då har lagen på din sida (en får inte störa pågående häckningar).
– Andreas Nord
Jag undrar var stora kardborrens (Arctium lappa) frön sitter. Hur ser de ut? Är de inuti blomkapseln eller syns de? Jag har sökt överallt men hittar inget svar. Jag skulle vilja samla om det går och försöka plantera, men det kanske är svårt.
Fröna sitter inne i ”borrarna” och brukar åtminstone delvis sitta kvar där långt in på vintern. Själva fröna är ganska stora, omkring 4 mm långa och 1 mm breda, lite kantiga och brukar vara silvergrå och lite strimmiga i färgen. De gror bra om en sår dem på våren och brukar blomma efter två eller tre år beroende på hur näringsrik marken är.
– Torbjörn Tyler
Kommentarer