Larven av schackbrädspiga, Propylea quatordecimpunctata, är ganska olik de vuxna djuren men har ändå ett säreget utseende. Liksom de flesta nyckelpigelarver är schackbrädspigans dito ett glupskt rovdjur på bladlöss. Bilden är tagen av Anders Green.
Schackbrädspigan, Propylea quatordecimpunctata, är en vanlig nyckelpiga i skog och mark. Den har ganska variabelt utseende, men på ryggen är den alltid tecknad i svart och gult, och fläckarna är alltid mer eller mindre fyrkantiga. Bilden är tagen av Kjetil Fjellheim.
Larv av, och fullvuxen, schackbrädspiga. Det är en av våra mest allmänna nyckelpigor i skog och mark. Färgteckningen hos de vuxna djuren är ganska variabel, men den svartgula färgen och de fyrkantiga fläckarna avslöjar den!
Vad är detta för insekt som klättrar på vår vattenkokare i köket?
Det är larven av nyckelpigan schackbrädspiga (Propylea quatuordecimpunctata). Det är en ganska vanlig nyckelpiga på allehanda marker och larven är ett riktigt nyttodjur som äter stora mängder bladlöss.
Häromdagen, mitt i sommaren, stötte jag på en äcklig krabat i lägenheten. Jag har hittat flera stycken sedan dess. Vad är det för något?
Det är en kackerlacka du har hittat i din lägenhet. Men det finns överhuvudtaget ingen anledning till oro, eftersom det är ett exemplar av skogskackerlacka, Ectobius lapponicus, som är Sveriges enda frilevande kackerlacka och som sådan näppeligen förtjänar epitetet äcklig.
Det är ett väldigt vanligt djur i skog och mark över hela landet, och såhär på högsommaren är det vanligt att de letar sig in inomhus. Trots det uppträder skogskackerlackan aldrigsom skadedjur. Den mår faktiskt inte alls särskilt bra inomhus, där den har svårt att hitta mat och där klimatet är alldeles för torrt för den. Därför torkar den ganska fort ut om den inte släpps ut, eller hittar ut, igen.
Smedbocken, Ergates faber, är vår största långhorning och vår näst största skalbagge. Den imponerar storligen med sina nära 6 cm och platta, läderartade vingar. Endast ekoxen är större. I Sverige finns smedbocken endast på Gotland. Där utvecklas den i mycket torra och hårda, barkfria, tallstockar i solbelysta lägen. Bilden är tagen av Stefan Lind.
Kan detta vara en smedbock? Den är ca. 6 cm lång. Jag hittade den idag, i mitten av juli, strax söder om Visby.
Det är mycket riktigt en smedbock, Ergates faber. Ett lika vackert som imponerande djur! Och en riktigt specialitet som bara finns på Gotland. Smedbocken är helt beroende av död ved för sin larvutveckling. Eftersom det är ett habitat som är på stark retur över hela Sverige är arten rödlistan som ”Nära hotad” (NT). Här finns mer information.
Fläckiga blombocken, Rutpela maculata, är en allmän långhorning som med stor iver besöker blommor i jakt på pollen under sommaren. Bilden är tagen av Ola Svensson.
Jag har svårt att skilja på den fläckiga blombocken (Rutpela maculata) och den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata). Är detta en fyrbandad?
Nej, inte riktigt. Det är en fläckig blombock (Rutpela maculata). Den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata) kan förvisso vara ganska lik, men den har helt svarta ben och antenner samt en mörkare gul grundfärg på täckvingarna.
Två jordhumlor förser sig av godsakerna i en väddblomma under sommaren 2021. Men vilken jordhumleart är det? Det är inte så lätt att avgöra endast med vägledning av bilder. Faktum är att många humlor är förvillande svåra att artbestämma! Bilden är tagen av Ola Svensson.
Jag tänkte att jag skulle lära mig mer om humlor, men de är svåra att artbestämma. Tänkte att detta kunde vara två jordhumlor. Om så är fallet, är det då ljus (Bombus lucorum) eller mörk (Bombus terrestris) jordhumla?
Så roligt! Humlor är spännande och viktiga djur, men svåra. Det är absolut två jordhumlor som du har fotograferat, men att avgöra vilken art det rör sig om är mycket svårt från bilderna. Just jordhumlorna kan vara mycket lika varandra och behåringen slits med tiden. Det gör att färg och teckning kan vara otillförlitliga kännetecken och det allra bästa för jordhumlor (åtminstone om de inte är nya och ”fräscha” och typiskt tecknade) är att titta på inre strukturer för säker artbestämning (könsorganen, som är distinkta).
Bo Söderström har skrivit en bra och behändig bok om Sveriges humlor. Den är en utmärkt ingång i humleskådning och kan köpas för en billig peng t.ex. här.
Gulröda blombocken, Stictoleptura rubra, är s.k. ”könsdimorf”, dvs. honan och hanen ser olika ut. Hanen, som på den här bilden, har halmgula täckvingar och sågtandade antenner, medan honan är tjusigt sammetsröd. Skalbaggen utvecklas i tall och är vanlig i större delen av sitt utbredningsområde. Bilden är tagen av Ola Svensson.
Denna långhorning (?) vandrade omkring i Göteborgs södra skärgård på en av jättenattljusens stängda blommor den 17 juli 2021. Den var 2-3 cm lång. Vad kan den heta?
Det är en hane av långhorningen rödgul blombock, Stictoleptura rubra. Hanen är halmgul med långa och sågtandade antenner, medan honan är läckert röd med kortare och slankare antenner. Den utvecklas särskilt i tall (men ibland i gran) och besöker som vuxen gärna olika blommor där den äter pollen.
Sotägg, Reticularia lycoperdon, är en av våra största slemsvampar (myxomycet). I södra Sverige visar den sig tidigt på året, ibland redan i april. Bilden är tagen av Lars Roxne.
Jag undrar vad det var vi såg på en död björk idag? Den var vit och mycket mjuk och porös. Kan det vara en slemsvamp, kanske?
Ja, det är en slemsvamp, ett sotägg, Reticularia lycoperdon, i ett tidigt så kallat plasmodiestadium, som sedan övergår i ett sporspridande stadium. Det är en av de största slemsvamparna och visar sig på våren, i södra Sverige redan i april.
En lingonplanta, Vaccinium vitis-idaea, som är vit istället för vackert mörkgrön. Den ovanliga, men tjusiga, färgen på den här plantan skulle kunna vara en kombination av en genetisk mutation och svampangrepp. Bilden är tagen av Håkan Friberg.
I bergslagsskogarna i allra nordligaste delen av Örebro län hittade jag i början av juli denna missfärgade lingonplanta. Varför ser den såhär ut?
Det vita skottet skulle kunna resultatet av en somatisk mutation, dvs en genetisk förändring som slagit ut bildningen av det gröna klorofyllet i skottets tillväxtpunkt och som sen påverkat alla de skott- och bladceller som härrör från den muterade cellen. Det muterade skottet blir vitt eftersom det inte längre finns något grönt klorofyll som överlagrar den vita grundfärgen (som inte beror på något speciellt pigment utan på det inkommande ljusets spridning i den luckra växtvävnaden). Muterade albinoskott kan överleva och tillväxa så länge de försörjs av växtens gröna skott, men med tiden brukar de förtvina.
– Stefan Andersson
Inte bara avsaknad av klorofyll; de röda skålformiga fläckarna ser ut att var lingonsvulst, Exobasidium vaccinii. Det är en mycket vanlig parasitsvamp på lingon över hela landet. Det finns flera arter som bland annat våra andra vanliga bär och andra arter i familjen Ericaceae. De sorteras idag in den större gruppen sotsvampar.
Larv av, och fullbildad, större träfjäril, Cossus cossus. Den väldiga larven kan orsaka stora skador på träd. Därför kallades den förr i tiden för trädödare (träd-ödare). Såvitt våra experter vet är större träfjärilen däremot aldrig en skadegörare på byggnadsvirke. Bilderna är tagna av Ivtorov respektive Entomart.
I början av juli hittade jag en liten larv på min säng. Det såg ut som en larv av större träfjäril, fast mycket mindre. Efteråt hittade jag två små hål i väggen. Det kan vara så att hålen alltid har varit där, men jag har inte tänkt på dem förrän nu. Jag vet att träfjärilens larver är kända som trädödare, så är det möjligt att de också kan äta trä i hus?
Jag har inte sett några uppgifter om att larverna kan ställa till skada inne i byggnader. Däremot händer det att den gör hål i träpanel eller fönsterramar på utsidan för att åstadkomma ett hål där den kan förpuppa sig.
– Olle Anderbrant
Större träfjärilen lever dessutom av olika lövträd och föredrar friskt virke. Vi bygger ju gärna med barrträd i Sverige. Det är därför sannolikt att larven du hittade är någon annan art. Flera skalbaggar, t.ex. vissa långhorningar och trägnagare, kan leva inomhus och där göra skada på byggnadsvirke. Din observation att larven såg ut som en liten trädödarlarv passar bäst in på beskrivningen av en liten långhorningslarv, men det är nog omöjligt att komma närmare utan en bild.
Beträffande hålen i väggen: är det nya hål bör du se lite spån, s.k. ”gnagmjöl”, alldeles under hålen. Det allra vanligaste bland vedlevande skalbaggar är dock att de förpuppar sig inne i träet och att det är den vuxna skalbaggen som gnager sig ut för att starta nästa generation.
Den peruanska vandrande pinnen Peruphasma schultei är populär som husdjur. Om den kan uppfatta polariserat ljus från himlen, precis som många andra insekter, vet vi inte riktigt men det är absolut ingen omöjlighet! Bilden är tagen av Luc Viatour.
Jag arbetar på ett mobilt vetenskapscentrum i Halland där vi fått en grupp minst sagt vetgiriga barn och ungdomar. En pojke har bl.a. gråsuggor och vandrande pinnar av alla möjliga slag som husdjur. Nu undrar han om just de, i likhet med många andra djur, kan orientera sig efter stjärnhimlen, polarisera ljuset från Vintergatan, polarisera solljuset eller på annat sätt känna av himlen.
Vilken kul fråga! Ja, de flesta insekter och kräftdjur kan urskiljer polariserat ljus eftersom de alla har ett specialiserat och väldigt smalt området längst upp i ögat som svarar på och analyserar himlens polariserade ljusmönster. Detta mönster produceras av solen under dagen och ses då av dagaktiva arter, medan nattaktiva arter uppfattar polariserat ljus producerat av månen. Stjärnorna producera inget särskilt mönster.
Om just gråsuggor och vandrande pinnar använder sig av himlens polariserade ljusmönster för att orientera sig och navigera är i nuläget okänt, men det är absolut inte omöjligt.
Kommentarer