GGrävlingen är vanlig i människors absoluta närhet. Här äter de allehanda saker, som sniglar, maskar och fallfrukt. Det är också ganska renliga djur – typiskt för grävlingarna är att anlägga små toalettgropar, eller ’latriner’, där de lägger sin avföring. Bilderna är tagna av Maria Sellberg.
I början av september hittade jag spillning efter något djur samma plats flera dagar i följd. Spillningen är delvis nedgrävd. Hundarna nosar väldigt försiktigt. Kan det vara ett rovdjur? Lo? Bilderna är tagna på Söderön i Uppland, nära Östhammar.
Av allt att döma är det spillning från en grävling. De grunda groparna – som brukar kallas för latriner – är typiska. Annars kan grävlingarnas spillning se ut nästan hursomhelst, en effekt av deras breda födointag. Ofta är spillningen dock ganska lös, och lätt ringlad, som på en av dina bilder. Grävlingar är tokiga i daggmask, men på hösten äter de också mycket fallfrukt.
– Andreas Nord
Strålande, tack så mycket! Hellre det än ett lodjur! En av våra hundar slogs faktiskt med en grävling på tomten i höstas. Trodde den var bortskrämd, men jag hade visst fel. Tack igen för ett snabbt svar!
Smedbocken, Ergates faber, är vår största långhorning och vår näst största skalbagge. Den imponerar med sina nära 6 centimeter långa, platta, läderartade vingar. Endast ekoxen är större. Smedbocken utvecklas i mycket hård, solexponerad tallved. Det tar larven flera år att bli vuxen, men den fullbildade baggen lever bara några veckor. Hos oss finns smedbock bara på Gotland och Gotska Sandön. Bilden är tagen av Lars Lindby.
Jag hittade denna fina skalbagge i min vedhög i Gammelgarn, Gotland, i somras. Jag gissar att det är en smedbock, läste att den finns bara här på Gotland. Tror ni att det kan stämma?
Det är absolut en smedbock, och precis som du säger finns den bara på Gotland (och på Gotska sandön). Det är en av Sveriges allra största skalbaggar, och larven utvecklas under flera år i mycket hård, solexponerad tallved. Skalbaggen är nattaktiv och dras gärna till ljus, men också till saker som luktar starkt av barrträd som en vedbod. Själv hittade jag smedbock vid Torsburgens brandfält utanför Kräklingbo inte långt ifrån Gammelgarn, bara någon dag efter din egen observation.
På den här länken hittar du våra tidigare poster om smedbock.
Gammafly, Autographa gamma, är en av våra vanligaste nattfjärilar, men till skillnad från många av sina släktingar är den faktiskt aktiv på dagen! Gammafly finns i nästan hela Sverige, och larven lever på nästan vad som helst. Emellanåt kan den göra stor skada på odlade grödor. Bilden är tagen av Bo Johansson.
I somras såg den här fjärilen på en vandringsled som heter Dolpstigen i Värmland. Den höll till på en ängsmark. Jag har inte lyckats bestämma den. Kan ni kan hjälpa mig med att tala om vad det är?
Fjärilen är ett gammafly, som på vetenskap heter Autographa gamma. Namnet kommer sig av det vita tecknet på framvingarna, som påminner starkt om den grekiska bokstaven gamma.
Gammaflyet hör till fjärilsgruppen nattflyn, men den är faktiskt i huvudsak dagaktiv. Den finns över hela landet, och larven lever på många olika slags växter. Ibland kan den ställa till stor skada bland odlade grödor.
Gyttrad röksvamp, Apioperdon pyriforme, är en vanlig röksvamp som är ganska lätt att känna igen. Fruktkropparna saknar vårtor, som många andra röksvampar har, och de växer helst i ganska stora klungor. Gyttrad röksvamp är framförallt en nedbrytare av ved, men den kan också växa på tämligen sterila mark som i vägkanter och på grusplaner. Bilden är tagen av Lotta Whitlock
Jag har gräsmattan i Farsta utanför Stockholm full av dessa svampar, och har barn som är 4 och 0,5 år gamla. Är de giftiga? Hur får jag bäst bort dem?
Det ser ut som gyttrad röksvamp, Apioperdon pyriforme. Den kännetecknas av små fruktkroppar som växer i täta klungor. Fruktkropparna har heller inga vårtor, till skillnad från andra, liknande, röksvampar.
Gyttrad röksvamp är en nedbrytare som nästan alltid växer i klungor, precis som namnet antyder. Man hittar den gärna på vedrester på marken, stubbar och lågor men ibland även på stående stammar av både löv- och barrträd. Ibland växer den direkt på marken och då kan man gissa att den får sin näring från begravda vedrester. Ibland hittas den dock även direkt i grus eller sand utan uppenbara inslag av död ved. Den förekommer huvudsakligen i skog, men ibland även i öppnare miljöer som olika människoskapade habitat som vägkanter och parkeringsplatser.
Som unga är fruktkropparna gråvita och ätliga. Vill du inte ha dem i trädgården får du helt enkelt ta bort fruktkropparna. Själva svampen blir du dock inte av med, eftersom huvuddelen av den lever under jorden. Fruktkropparna är bara ”toppen på isberget”. Själv hade jag låtit dem vara kvar – barn brukar tycka att det är roligt att ”smälla” mogna röksvampar, och det blir ett bra pedagogiskt tillfälle att förklara hur svampar tar sig till nya platser via sporer.
Större frostfjärilen,
Operophtera fagata, finns över hela landet och är aktiv väldigt sent på året. Hanarna är anonymt gråbruna och ser ut som vanliga fjärilar, medan honorna saknar vingar och istället lockar till sig hanar med speciella doftämnen (’feromoner’). Larverna är vackert smaragdgröna och kan förekomma i ohyggliga mängder. Just frostfjärilslarver är en stapelföda för många småfåglar under våren. Bilden är tagen av Vera Fjellborg
Jag skulle vilja fråga om den är märkliga insekten. Den satt på en stolpe häromdagen, omkring 1 centimeter lång. Jag har aldrig sett något liknande förut. Vad kan det vara?
Det är faktiskt en fjäril som du har fotograferat! Närmare bestämt en slags fjäril som kallas för frostfjäril. Jag tror att just ditt djur är större frostmätare, Operophtera fagata, som förekommer i hela Sverige. Den enda förväxlingsarten är mindre frostfjäril, Operophtera brumata, men det är litet mindre, har kortare vingar, och är inte så kontrastrik.
Frostfjärilar är, precis som namnet antyder, aktiva sent på året, särskilt i oktober och november. De övervintrar som ägg, och larverna lever framförallt på björk, bok, och ekar. Just dessa larver är den allra viktigaste födokällan för småfåglar som talgoxar och blåmesar när de föder upp sina ungar.
Din fjäril är en hona, vilket syns på de förkrympta vingarna. Hanarna ser ut som helt vanliga fjärilar, med stora och ganska anonymt tecknade vingar. Honan kan såklart inte flyga. Hon klättrar istället upp på en trädstam, eller stolpe för den delen, och släpper ut en doftsignal (”feromoner”) för att locka till sig hanar som parar sig med henne. På den här länken kan du se bilder på hur hanarna ser ut.
– Andreas Nord
Tack snälla för ert svar och beskrivning! Jag såg en liknande insekt för några dagar sedan på Instagram. Den stämde med min bild och din beskrivning. Jag tror att min är Operophtera brumata, då var den lite mindre, men en intressant och unik fjäril fast att den angriper fruktträden. Tack än en gång!
Skelett från en hare som vår frågeställare hittade i Sörmlands djupa skogar. På närbilden av skallen syns de dubbla framtänderna, som är typiska för harar, bra. Bilden är tagen av Anders Hasselquist.
Jag arbetar som skogvaktare i Sörmland och har hittat ett skelett som jag inte blir klok på. Kan ni identifiera det? Min fot är med som referens på bilden.
Det är ett skelett efter en hare, men jag kan inte avgöra om det är fält- eller skogshare. Du ser bland annat de dubbla paren framtänder i överkäken, som är typiskt för harar och kaniner. Fötterna ser märkliga ut, med långa, slanka tår. Det är inget som framträder särskilt tydligt hos harar med kostymen kvar, men såhär ser de faktiskt ut när de är helt nakna.
Tallsvärmare (Sphinx pinastri) är en stor, gråbrun fjäril som förekommer i tallskogar i hela södra Sverige. I skymningen besöker den nektarrika blommor, och kan sväva som en kolibri medan den sträcker ut sin långa tunga. Ett fantastiskt skådespel! Larven är karakteristisk, och har liksom andra svärmarlarver ett taggformat utskott i baken. Vi tror att det var just en tallsvärmarlarv vår frågeställare såg. Bilden är tagen av Dumi.
I slutet av sommaren hittade jag en snabb larv med tagg på, i en tallskog omkring en insjö i Lerums kommun, öster om Göteborg. Jag har aldrig sett någon liknande förut, och kan inte hitta något som passar på internet. Vet ni vad det kan vara?
En ’snabb larv med tagg’ låter som en larv av någon svärmare, som är väldigt stora nattfjärilar. I tallskog är tallsvärmare, Sphinx pinastri, en stark kandidat. Den förekommer allmänt i hela Götaland upp till Norduppland, och sedan sparsamt längs Norrlandskusten.
På den här länken kan du jämföra med bilder på tallsvärmarlarver. Och om du träffar rätt, kan du läsa mer om tallsvärmare på den här länken.
Skalbaggar ur familjen ängrar (Dermestidae) lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. Flera olika arter lever av dött organiskt material i våra hem där de kan göra viss skada på bland annat pälsverk och ullprodukter. Larven på bilden ser mest ut att komma från museiängern, Anthrenus museorum, eller en närstående art. Anthrenus-ängrar är vanliga i nästan alla äldre villor och flerfamiljshus och ger oftast inte upphov till någon större skada. Bilden är tagen av Mod.
Vad är detta för insekt? Denna har några små hårstrån i änden, tycker jag.
Bilderna visar en skalbaggslarv, närmare bestämt en änger (skalbaggsfamiljen Dermestidae) i släktet Anthrenus. Den vanligaste Anthrenus-ängern inomhus är museiänger, Anthrenus museorum. Museiängern är vanlig i de flesta äldre villor och flerfamiljshus.
Larverna äter allehanda slags organiskt material, till exempel pälsverk, ullplädar, och äkta mattor. Normalt sett brukar de dock inte ställa till någon större skada. Hittar du en tillhörigheter med stora angrepp, brukar det hjälpa bra att helt sonika stoppa pläd eller plagg i frysen i någon vecka. Du kan behöva upprepa behandlingen om det inte har effekt första gången.
Igelkottsvivel, som på vetenskap heter Brachysomus echinatus, gör verkligen skäl för sitt namn. Det är en vanlig skalbagge i stora delar av Sverige, men den ringa storleken och delvis undanskymda levnadssättet gör att man oftast måste leta för att stöta på den. Allra helst äter igelkottsviveln blad från allehanda lövträd. Att den hittas inomhus bedömer vi vara ren slump. Bilden är tagen av Ture Aspehult.
Jag hittar dessa kryp vid golvlisterna och på garderobshyllan. Vi har inga tecken på fukt i huset. Vad kan det vara?
Det är en skalbagge i den stora familjen vivlar, med flera hundra svenska arter. Ditt djur är en igelkottsvivel, Brachysomus echinatus. Det är en vanlig skalbagge som äter av olika slags lövträd. Något skadedjur är det inte, och att du hittar dem inomhus är en ren slump.
– Andreas Nord
Tror jag glömt att tacka er för snabba hjälp med ”krypet” förra sommaren . Bättre sent än aldrig – tusen tack!
Man trodde länge att tallörten levde av att bryta ned tallbarr och grenar i marken precis som många olika svampar. Tallörten får i och för sig sin näring från tallar, men de parasiterar inte direkt på trädens rötter utan på svampmycelet som trädrötterna lever i symbios med. Dessa så kallade mykorrhizasvampar hjälper träden att ta upp näring från marken, i utbyte mot socker från trädet. Detta har tallörten lärt sig att utnyttja! Bilden är tagen av Christian J.
Jag hittade den här blomman en skogspromenad längs Sörmlandskusten i somras. Jag har aldrig sett något liknande förut. Först trodde jag att det var någon slags svamp, men när jag kom närmare så kunde jag urskilja något som såg ut som klockliknande blommor. Som man kan se är hela växten vitgul till färgen. Den växte precis vid rötterna av ett barrträd.
Du har hittat tallört, Monotropa hypopitys. Det är en släkting till ljung, men den saknar klorofyll vilket gör den såhär blekt gulaktig. Bristen på klorofyll gör också att tallört inte kan fotosyntetisera som gröna växter kan. Den måste därför få sin näring på andra sätt.
Tallört är faktiskt en utpräglad parasit, som lever som snyltgäst på mykorrhizabildande svampar, såvitt jag vet särskilt musseroner i släktet Tricholoma. Växten är tämligen allmän i barrskogar i Götaland och vidare upp längs norrlandskusten.
Kommentarer