Fråga en Biolog

Hur håller djuren ihop i havsdjupet?

Cuviers näbbval, *Ziphius cavirostris*, innehar världsrekordet i fridykning bland däggdjur, med imponerade 3000 meter. För att klara denna enorma bedrift har Cuviers näbbval, liksom andra djupdykande varelser, en rad olika fysiologiska och morfologiska anpassningar. Detsamma gäller djur som alltid lever i de mörka havsdjupen. Här resonerar vi om varför vätebindningarna i alla olika proteiner inte försvagas och slutligen bryts ned på stora djup. Bilden på näbbvalen är tagen av Eveha.

Hur påverkas proteiners vätebindningar med stigande hydrostatiskt tryck ju längre nere i havet djuret går?

När det hydrostatiska trycket ökar kommer proteinernas vätebindningar att i ökande utsträckning försvagas, varefter proteinet kommer denaturera. Djuphavsdjur är dock väl anpassade till ett liv vid hög tryck, och har alltså nödvändiga fysiologiska och morfologiska anpassningar för att klara av tillvaron i förhållanden som för andra organismer skulle vara omöjliga eller åtminstone mycket belastande. För ett djuphavsdjur är det alltså inga konstigheter att överleva vid högt tryck, men för en fisk som normalt sett lever nära ytan skulle det säkert inte gå. Den stundande döden på stora djup behöver dock inte ha med proteinstruktur att göra, utan kan bero på att helt andra mekanismer och organsystem slutar fungera. I de här sammanhangen är det spännande att tänka på marina däggdjur och fåglar som andas luft men dyker hundratals, ibland faktiskt tusentals, meter i jakt på föda. Rekordet innehas av Cuviers näbbval som kan dyka ned till 3000 meter. Kaskelotten ligger inte långt efter. Denna oerhörda bedrift möjliggörs genom en rad olika anpassningar – från att låta lungor och bröstkorg kollapsa, till att öka mängden syre som finns bundet i blod och muskler samt en imponerade tolerans för syrebrist i det centrala nervsystemet.

– Andreas Nord

februari 5, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är stress bra för hjärtat?

Fysisk aktivitet, till exempel att fånga fjärilar, höjer pulsen och stärker hjärtmuskeln. Men om vi mår bättre av att få upp pulsen ibland, kunde inte en stressreaktion då också vara en form av träning för hjärtat?

Det är viktigt att träna för att höja pulsen och förstärka hjärtmuskeln. Men om jag höjer pulsen när jag blir stressad, varför har inte det samma effekt?

I princip skulle effekterna kunna vara motsvarande, men en stressrespons skiljer sig från fysisk träning på flera olika vis. Den största skillnaden är att fysisk träning i det långa loppet är en anabol – eller uppbyggande – process, medan stress är katabol – nedbrytande. När vi blir stressade svarar kroppen på en rad olika sätt för att vi ska förbereda oss på att hantera vad det nu kan vara som stressar oss. Det här styrs av flera olika hormoner, varav kortisol och adrenalin är de viktigaste, och utmärks bland annat som en höjning av hjärtfrekvens, en ökning av kroppstemperaturen och ökad blod- och näringstillförsel till viktiga muskelgrupper. Samtidigt bryter vi ned våra depåer för att höja blodsockret – det ger snabb energi till kroppen – och sparar in på energin som vi lägger på andra processer i kroppen som immunförsvaret och matsmältningen. De här processerna kan förstå i ett historiska/evolutionärt perspektiv, där vi förbereder kroppen på att antingen avlägsna oss (fly) eller interagera med vår stressfaktor (fäkta). För att göra det här på ett effektivt sätt måste vi optimera förutsättningarna att vi kan reagera snabbt och effektivt, och därför prioriterar kroppen de delar som bäst behövs för att överleva situationen. Samma sak förekommer hos de flesta vilda djur och det regleras ungefär likadant.

Det enkla svaret på frågan är därför att processerna som leder till ökad hjärtfrekvens vid träning och vid stress är olika, och att den fysiologiska stressresponsen är avsedd att vara kortvarig för att klara oss ur akuta situationer. Långvarig stress, som skulle krävas för att få bättre kondition genom att vara stressad, är däremot direkt skadligt eftersom de sekundära effekterna på vårt välmående är väldigt stora. Ett bra exempel är behandling med kortison. Det är syntetiska läkemedel som påminner om vårt naturliga stresshormon kortisol. Kortisonbehandling sätts ofta in för att minska kronisk inflammation, till exempel vid reumatisk värk, och är viktigt för att höja livskvalitén hos drabbade. Samtidigt kan behandlingen leda till ökad mottaglighet för infektioner och i vissa fall till förhöjt blodsocker – samma slags effekter som uppstår i kroppen under en stressreaktion alltså – men inget som är särskilt bra i längden.

– Andreas Nord

februari 2, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Evolution

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

Hur ska det gå för min ensamma svanunge?

Den här knölsvansungen håller till i hamnen i skånska Simrishamn. Trots att det varit ovanligt hårt väder i Skåne i början av 2024 är vi inte oroliga för svanens väl och ve. Bilden är tagen av Ingmari Samuelsson.

Jag har en knölsvan i hamnen Simrishamn som jag matar med vetefröer, havregryn, och mosade talgbollar. Jag har hållit på i flera månader. Den är ensam, bortskaffad av de andra svanarna. Det ser ut som att den har en skadad vinge, men vingpennorna ser bättre ut nu än innan. Vart tar svanen vägen när det stormar? Kommer den till slut att bli accepterad av de andra svanarna?

Det låter som att du matar svanungen med lämplig föda. Du gör rätt i att undvika bröd – inte för att det är särskilt farligt, utan mer för att det ger mättnadskänsla men inte så mycket näring. Du har ingen anledning till oro när det gäller svanar och väder. Det är tuffa fåglar som med enkelhet kan röra sig mellan platser med öppet vatten om det finns behov för det, och svanar är också utmärkt skickliga på att hålla sig varma när det är kallt. Trots att det har varit kallt i Skåne i början av 2024 är det öppet vatten längs stora delar av kusten, så din svan kommer inte ha några problem att hitta en bra plats att hålla till på. Om du tror att svanen är skadad och därför inte kan röra sig som svanar ska, är det bästa att du omgående tar kontakt med Katastrofhjälp för fåglar och vilt för att hitta en rehabiliterare.

– Andreas Nord

februari 2, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Kommentarer

2 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur ska den stackars svanen klara sig?

En ensam sångsvan, *Cygnus cygnus*, håller stånd i Säter i Dalarna. Svanar är stora och kraftiga djur, som dels kan klara sig på lite föda under lång tid, dels är starka flygare som med lätthet kan finna platser med öppet vatten om nöden kräver. Vi ser inte att det finns någon anledning till oro för just den här sångsvanens väl och ve. Bilden är tagen av Anette Nordin.

Det är ensam sångsvan i ån som rinner från sjön Ljustern genom Säter i Dalarna. Den har ätit bra hittills. Men hur klarar den sig nu när det frusit på ganska mycket i ån?

Det finns ingen anledning till oro. Svanar är tuffa fåglar som utan problem klarar av att flyga eller promenera till öppet vatten eller andra platser där det finns mat om de behöver. Om isen lägger sig, eller blir alltför tjock, kommer de helt enkelt att flyga till en lämpligare plats. Många svanar stannar faktiskt hos oss hela vintern, även ganska långt norrut. Det bygger såklart på att de kan hitta tillräckligt mycket föda för att värma kroppen, men så länge de gör det så är vinterkylan som sådan inget problem för dem.

Vi har skrivit om svanar på vintern vid flera tidigare tillfällen. Här finns vårt senaste inlägg, som i sin tur länkar till alla våra tidigare poster.

– Andreas Nord

januari 31, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Fåglar

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för märklig insekt i badrummet?

Kan detta vara en larv av en skalbagge i den stora familjen jordlöpare?

Jag hittade denna i badrummet nyligen, så här mitt i vintern. Jag har aldrig sett något liknande förr. Min kamera är tyvärr inte den bästa, men insekten såg nästan ut som en bit trä med ett svart, runt, platt huvud som inte såg ut som ett huvud överhuvudtaget. Man kunde bara urskilja det som en svart fläck. Väldigt unik insekt tyckte jag. Vet ni vad det är?

Bilden är svårtolkad, men det ser ut att vara någon skalbaggslarv, och en gissning är att det rör sig om någon av våra jordlöpare. Det finns några hundra olika arter, och det blir svårt att avgöra just vilken det är baserat på bilden. En högupplöst bild tillsammans med information om djurets storlek skulle hjälpa oss att begränsa antalet kandidater en smula.

– Andreas Nord

januari 30, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur många grodor finns det i världen?

Vanlig groda, *Rana temporari*a, är en av Sveriges 11 arter av stjärtlösa groddjur, alltså grodor och paddor. Den finns i hela landet och är mestadels vanlig. I hela världen tror forskarna att det finns ungefär 7600 olika grodor och paddor. Bilden är tagen av Simon Eugster.

Jag har försökt ta reda på hur många grodor det finns i världen. Jag vill inte ha med paddor eller salamandrar i siffran utan bara grodor. Kan ni hjälpa mig ta fram en uppgift om detta?

Siffrorna varierar litet, men det antas finnas omkring 7600 olika arter av stjärtlösa groddjur (grodor och paddor). Av dessa är drygt 600 arter egentliga paddor. Säkerligen återstår dock många arter av grodor (och andra groddjur) att upptäcka, inte minst i svårtillgängliga områden. Det är just nu ett stort problem att naturområden förstörs i snabbare takt än vi hinner beskriva nya arter. Som en konsekvens är det fullt möjligt, till och med sannolikt, att arter bildas och sedan dör ut på grund av mänsklig påverkan, utan att vi ens vetat om att de en gång existerat.

– Andreas Nord

januari 29, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Evolution Grod- och kräldjur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför viftar koltrasten på stjärten?

Koltrasten, *Turdus merula*, besöker gärna fågelmatningar. Särskilt sällskaplig är den dock inte, och med sitt beteende visar den ibland att den inte uppskattar andra koltrastars sällskap. I städer är det inte ovanligt att koltrastar har vita färgpigment. Man brukar säga att mörka fåglar med delvis ljus fjädrar är ’partiellt leucistiska’. Det är inte helt avgjord vad partiell leucism beror på, men det mesta tyder på att det handlar om olika slags mutationer som påverkar vissa gener i djurens arvsmassa Bilden är tagen av Yersinia Pestis.

Sedan några månader kommer några koltrastar till min öppna, södervända, balkong på tredje våningen. De får äppelhalvor och osaltade solroskärnor. De är ganska orädda och städar dessutom efter talgoxarna som gärna sprätter ut traditionella frön från automaten.
Jag har sett att koltrastarna fladdrar man med vingarna ibland, en liten stund. De viftar också med stjärten, 7-10 slag. Varför gör de så? Vill de signalera att ”jag är här nu och vill ha mat”?

Koltrastarna uppträder gärna i flera åt gången vid ett fågelbord, men de tycker normalt inte om varandras sällskap. De är snarare ”territoriella” och försöker köra bort andra koltrastar (och andra arter också). Däremot måste de samtidigt se till att få mat i sig under de korta vinterdagarna så de kan inte slåss hur mycket som helst. Eftersom det normalt är överskott på mat runt ett fågelbord blir det inte heller nödvändigt att slåss för brödfödan och de är mer förlåtande mot de andras närvaro. Jag kollade lite extra hemma vid det egna fågelbordet i morse, där 5-6 koltrastar befann sig samtidigt på marken. Jag såg en hel del ”mopsande” och utfall fåglarna emellan. I huvudsak såg jag stjärt-knixande, men inte så mycket vingfladder.

Jag tror att beteendena har två huvudsakliga syften. Det ena är att de signalerar till de andra att de inte gillar deras närvaro. Det andra är att fågel signalerar till eventuella rovdjur i närheten att den är alert i allmänhet och därför ett svårfångat byte.

– Åke Lindström

januari 29, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Fåglar

Kommentarer

2 Kommentarer Lämna en kommentar

Malar i sovrummet?

En larv av någon småfjäril, kanske en mal. Vi kan dock inte avgöra just vad för slags fjäril det rör sig om. Bilden är tagen av Linda Håkansson.

Jag har hittat larver i mitt sovrum vid flera tillfällen. Jag flyttade till min lägenhet i april och hade min säng, täcken och så vidare i ett garage under 3 månader innan dess. Jag har tvättat alla kläder och torktumlat vid flera tillfällen, och dessutom lagt ut cederträ och fällor men några flygande malar verkar fastna i fällorna. Jag sprayar också sovrummet en gång i månaden.
Är det klädesmal det handlar om? Eller har jag misstagit mig helt? Jag hittar ganska ofta flygande malar (döda) i förrådet, så jag har inte längre några textiler där.

Det är två olika slags larver på bilderna. Den rödaktiga larven kommer mycket riktigt från någon slags småfjäril, och en mal ligger bra till. Jag kan dock inte avgöra om det är den art som kallas för klädesmal (Tineola bisselliella) eller någon av de andra malfjärilarna som förekommer inomhus.

De spolformade larverna med långa spröt i bakänden kommer däremot från en skalbagge, närmare bestämt från en änger i släktet Attagenus, dit vanliga inomhusskadedjur som vanlig pälsänger (Attagenus pellio), brun/rysk pälsänger (Attagenus smirnovi) och vågbandad pälsänger (Attagenus woodroffei) hör. Alla är vanliga i äldre hus och lägenheter och åtminstone ängrarna kan röra sig mellan lägenheter i flerfamiljshus genom ventilationstrummorna.

Såväl malar som pälsängrar tycker om torrt organiskt material, till exempel soffdynor med tagelstoppning och ullplädar. Det är vanligt att det finns små populationer av dessa djur i äldre hem, och ofta för de en ganska anonym tillvaro utan att ställa till några egentliga problem. Det kan dock vara en god idé att undersöka ylleförrådet för att se om du hittar någon ”härd”. Att frysa angripna produkter i en eller ett par veckor brukar hjälpa bra.

– Andreas Nord

Larver av klädesmal är vita, så jag tror inte det är någon sådan du har hittat. Jag vet dock inte vad det kan vara, som också verkar hålla till bland tyg.

– Olle Anderbrant

januari 26, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför tycker fåglarna inte om vår lind?

Lind, *Tilia cordata*, blommar gärna rikligt och har oftast ordentlig fruktsättning. Det gör linden till ett viktigt träd för både insekter och ryggradsdjur, som förser sig av varandra, eller av nektar och pollen. De hårda frukterna kan också ätas av vissa insekter, fåglar, och däggdjur. Att knäcka upp fröskalet för att komma åt själva fröet är dock ett styvt arbete, som kanske inte passar alla fåglar.

Vi har en stor lind på gården. Den blommar alltid rikligt och har mycket frön till hösten, men vi har aldrig sett fåglar äta av dem. Varför?

Linden är ett viktigt träd som ger både nektar och näringsrika frön. Därför lockas många olika djur till lindar under olika delar av året, vissa för att äta av linden och andra för att äta av lindätarna.

Fröna kan ätas av fåglar, olika smådäggdjur, och vissa insekter. Det är dock rimligt att tänka sig att det är ett styvt jobb att knäcka eller hacka upp ett lindfrö, så att det inte är alla fåglar som kan ta sig igenom fröskalet för att komma åt själva fröet. Det är kanske framförallt något som finkar med litet grövre näbb, till exempel stenknäck, ägnar sig åt?

– Andreas Nord

januari 26, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Fåglar

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför tystnar fåglarna mitt på dagen?

Lövsångaren, *Phylloscopus trochilus*, är Sveriges vanligaste fågel. Den väger 10 gram och finns nästan överallt där det finns buskar och träd. Lövsångaren är också en riktig långflyttare som varje år flyger fram och tillbaka mellan Sverige och. Helst flyttar den på natten. Tidigt på morgonen sjunger den sin vemodiga strof. Men varför tystnar egentligen fåglarna mitt på dagen?

Varför tystnar fåglarna mitt på dagen? Har det med vädret att göra?

Jag tror det mest har att göra med att de efter en intensiv morgon med sång pausar för att födosöka. Att de sjunger tidigt på morgonen är väl till stor del en konsekvens av att ju tidigare man är, desto ensammare är man på scenen? Så då faller det sig naturligt att man uppåt dagen måste ta en paus för att ta hand om sig själv lite.

– Per Henningsson

Det Per skriver är nog OK. Lite ytterligare förslag: för fåglar som flyttar på natten – det vanligaste bland småfåglar – kan det vara lämpligt att sjunga tidigt på morgonen, antingen för att locka ner honorna just till din plats, och/eller för att vara den förste att locka till sig en hona när de väl landat.

Sedan tror jag att de atmosfäriska förhållandena under de ljusa timmarna oftast är bäst tidigt på morgonen. Det börjar så småningom blåsa, och då hörs sången sämre.

Jag är däremot osäker på det där med att fåglarna måste vila eller äta. Många hanar klarar att trots allt att födosöka och sjunga parallellt – sjung en strof, plocka en insekt, sjung en strof, plocka en insekt.

– Åke Lindström

januari 25, 2024

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Fåglar

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar