Fråga en Biolog

Såsom in en spegel

Om vi tänker oss att det finns ett solsystem ute i rymden där allting är likadant som här men allt är spegelvänt. Där har människorna hjärtat till höger och man hälsar med vänster hand. Om sådana spegelvända personer åker i en raket och hamnar här på jorden och inte kan åka tillbaka till sin spegelvända värd, skulle de kunna överleva här?

Ja, men jag vill tillägga att även på Jorden föds en del barn ”spegelvända” dvs med hjärtat och all andra organ spegelvänt mot det vanliga. Och vi hälsar ju redan på lite olika sätt inom olika kulturer, så jag kan inte se att det skulle innebära några större problem. Emellanåt hälsar jag f.ö. själv med vänster hand, när högerhanden är upptagen, smutsig eller skadad.

– Bodil Enoksson

Det är helt riktigt när man tittar i det stora, t.ex. hjärtats placering, men tittar man på molekylnivå är det tvärtom, och frågan handlade om “allting”. Om vi ser t.ex. på aminosyrorna som bygger upp proteinerna som bygger upp våra celler, så är de allihop i “vänsterform”. Det finns aminosyror som är exakt lika dana fast spegelvända dvs. högerform. Högerformen av aminosyror är starkt giftiga för oss. Så om det verkligen är “allt” som menas så skulle en fullt spegelvänd människa inte kunna leva här.

– Allan Rasmusson

Håller med. På molekylär nivå skulle en sådan person inte vara kompatibel med ett liv på Jorden.

– Mats Hansson

september 16, 2016

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Cellmembraner

Paseudomonas-bakterier. Bilden tagen av Janice Haney Carr.

Vad är det som hindrar att två membranblåsor, t.ex. en bakterie och en djurcell, sammanfogas när dessa berör varandra? Exocytos är ett sätt som möjliggör att inre vesikel (membranblåsor) sammanfogas med cellmembranet för utsöndring av bl.a. avfall. Varför kan inte det hända mellan två celler?

Kemiskt rena membanblåsor kan säkert flyta ihop eller tvingas ihop om de krockar med någon sånär hög hastighet men cellers membraner består av betydligt mer än ett dubbelt lipid-skikt och kan inte bara betraktas som membranblåsor. Membranbundna proteiner tar stor aktiv del i de processer där ämnen ska ”spottas ut” vid exocytos eller tas upp vid endocytos. Proteinerna som gör detta konsumerar en hel del kemisk energi när membranen ska smältas samman och hela processen är väldigt styrd av proteinerna. I fallet med bakterier har de dessutom en cellvägg som ligger utanför cellmembranet.

– Mats Hansson

september 15, 2016

Inlägget postades i

Svampar och mikroorganismer

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nattfly

Artförslag på denna larv? Har en gul rand under den svarta.

Detta är en fjärilslarv, familj nattflyn (Noctuidae). Ser ut som en grönsaksfly (Lacanobia oleraecea), eller kanske en kålfly (Mamestra brassicae), både arter är vanliga och kan ibland orsaka skador i kål- och andra växter. Kan inte utesluta att det finns andra nattflyarter med larver som ser likadana ut.

– Yann Clough

september 14, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan fästingar överleva inomhus?

Vanlig fästing, Ixodus ricinus. Bilden tagen av Richard Bartz.

Fästingar har ju tre stadier då de suger blod. Min fråga är om fästingen kan överleva inomhus mellan de olika stadierna? Det är ju inte ovanligt att husdjur får fästingar och dessa kan ju tänkas släppa efter fullbordat värv i larv eller nymfstadiet det är då lätt att de släpper inomhus. Därav min fråga. Med husdjur får i detta fall även människa inräknas.

Nej, det är alldeles för torrt inomhus för att den vanliga fästingen skall kunna överleva mer än möjligen någon dag.

– Lars Lundqvist

september 13, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Könsdimorfism

Vitpannad maki, Eulemur albifrons. Bilden tagen av Kris Norvig.

Det finns två primatarter, Eulemur albifrons och Pithecia pithecia, där hannarna har mörk kropp och vitt ansikte, och honorna är brunaktiga. Jag har försökt komma på en en orskak till varför två så avslägsna släktingar utvecklat en så liknande könsdimorfism, men undrar vad ert svar blir på saken.

Könsdimorfismen är ganska vanlig bland primatarter, där den spelar en viss roll i sexuellt urval. Anledningen till att två arter som är inte alls närmare släkt kan visa upp samma färgmönster kan vara antingen en slump, eller ett tecken på att färgkombinationen (kontrast? möjlighet att dölja det lysa ansiktet när camouflage behövs?) ger ett särskilt selektionsfördel (t.ex. med tanke på att båda arterna bor på liknande, oftast mörka habitat – regnskog).

– Yann Clough

Kan inget om just dessa arter, men det kan röra sig om konvergent evolution: arterna har evolverat på olika platser men i likartad miljö, i vilken vissa egenskaper varit mer sannolika att gynnas av det naturliga urvalet. Vita ansikten kanske varit speciellt gynnsamma för hanar i mörka skogar (ren gissning, men som exempel). En annan möjlighet är att det är ett rent sammanträffande och att vid jämförelse av en stor mängd andra artpar har sådan likartad evolution INTE ägt rum. Ett tredje alternativ är naturligtvis att de trots allt ÄR nära släkt och alltså har en gemensam ”urfader/urmoder”.

– Åke Lindström

En fjärde variant är att vissa förändringar uppstår lättare än andra. Det kanske är så bland lemurer att det räcker med en liten genetisk förändring för att hannar ska bli mörka med vita ansikten, jämfört med till exempel att de skulle bli ljusa med mörka ansikten, eller oranga med blå svansar. I så fall kan man förvänta sig att just den varianten dyker upp då och då för att sedan förstärkas med hjälp av sexuell selektion. Man kan jämföra med melanism (helt mörka individer), som dyker upp då och då inom många djurgrupper, såsom leoparder och jaguarer (båda formerna kallas för panter!). I det fallet är det en enda gen som står för förändringen. Det finns också helsvarta huggormar, fjärilar, m.fl.

– Jörgen Ripa

september 12, 2016

Inlägget postades i

Djur Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Sandbi

Denna stekel finns det många av på vår förskolegård. De gör massor av små hål under våra buskar. De är lite mindre än vanliga honungsbin. Bygger de bon där i buskarna och sticks de? De är inte det minsta aggressiva,men det är ju ändå en risk där de är placerade.

Du har fotograferat ett sandbi, släktet Andrena. Det finns ganska många arter, men tre svenska arter av sandbin är lite lika den art du har fotograferat. Dom heter nyponsandbi, blåbärssandbi och hagtornssandbi. Jag skulle behöva en lite skarpare bild för att vara 100% säker på vilken art det är, men de ljusa bakbenen och kroppsformen tycker jag ser mest ut som hagtornssandbi. Det är dessutom en vanlig art som gillar rätt tätpackad öppen sand, så man ser dem ofta runt stigar och bebyggelse.

Dom kallas sandbin för att de bygger sin bon i sand. De gräver först en huvudgång ner i sanden och sedan bygger de små sidogångar – deras barnkammare. I varje sidogång lägger de en liten boll pollen och ett ägg. Pollenbollen fungerar sedan som mat åt dess ungar. Hos hagtornssandbiet sägs det att flera honor kan använda sig av samma huvudgång – det kan vara något att se om ni kan lyckas iaktta!

Sandbin är helt ofarliga. De har en gadd, men de kan inte sticka människor med den. Så ni kan njuta av att få se dem bygga sina bon utan att oroa er!

– Viktor Nilsson

september 9, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Grodor i krypgrunden

Grodor. Bilden skickades in av Eva Klemming.

Dessa tre kamrater hämtades upp från vår krypgrund idag. Krypgrunden nås via ett högt schakt. Detta schakt hoppar de ner i men kan inte ta sig upp igen. Då skuttar de vidare in i krypgrunden. Där finns bara berg i dagen och träbråte och en och annan spindel att äta. Ingen utgång. Hela sommaren igenom får vi hämta upp dem. Nu börjar det ju bli kallt. Fryser de ihjäl eller hinner de gräva ner sig någonstans?

Om krypgrunden är tillräckligt djup kanske den är frostfri. Eller så finns det möjlighet att gräva ner sig nånstans i grunden. Låter som det kan vara ett bra ställe att övervintra i frostfri mark. Beroende på hur det ser ut. Men kan de inte ta sig ut är det ju ingen lösning på sikt, till våren. Sätt ett nät för schaktet eller fixa en reservutgång som dom själva kan använda. Den stora grodan ser ärligt talat rätt tunn ut, så spindlarna verkar inte varit nåt de kunnat bli feta på.

– Jon Loman

september 8, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Dykarbagge?

Jag såg en sådan besynnerlig insekt i vår insjö i norra Roslagen. Den var c:a 7-8 cm lång, rödbrunt huvud, beige-randig kropp och mörkgrå stjärt. Den hade ben och simmade på ett mycket lustigt sätt: först simmade den hundsim, sedan tippade den över och simmade på sidan, därefter tog den sats och kastade sig framåt i vattnet – för att sedan upprepa samma rörelsemönster om och om igen. Den simmade hela tiden nära vattenytan. När jag googlat är det mest liknande jag har hittat en dykarlarv. Men insekten jag såg hade mycket klara färger och någon sådan har jag inte hittat bild på. Vad var det jag såg?

Det finns ju inte så mycket som är 7cm lång, ser ut som en dykarlarv och lever i en insjö. Det mest sannolika är nog att det var just en dykarlarv. Kanske var den skadad, eller höll på att byta skinn? Då kan de röra sig konstigt och ha lite konstiga färger.

Men om vi ska tillåta oss att drömma lite. Det enda jag kan komma på som du kanske inte tänkt på är att det finns ytterligare en grupp av vattenlevande skalbaggar liknar dykarbaggarna (familjen Dytiscidae) men som inte ens är nära släkt med dem. Det är palpbaggarna (familjen Hydrophilidae). Där finns det två arter som är riktigt bamsiga, nämligen Större vattenbagge Hydrophilus piceus och en art som heter Hydrous aterrimus, som inte verkar ha något svenskt namn.

Här är en video på en simmande larv av Större vattenbagge: https://www.youtube.com/watch?v=7_bm9t3Qdms. Och här är en bild på samma art: http://www.uk-wildlife.co.uk/dt_gallery/great-silver-water-beetle-hydrophilus-piceus/. Som du ser kan de ha rätt kraftigt rödbrunt huvud.

Ett problem med denna teori är dock att båda arterna är mycket sällsynta och klassade som Nära hotad (NT) på rödlistan. Nuförtiden hittar man den bara på Öland och Gotland och extremt sällsynt i Skåne. Större vattenbagge har inte setts i Uppland på mycket länge, och anses utdöd i landskapet. Du kan läsa mer här: http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101094http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101094. Om det skulle vara en sådan du hittat så vore det väldigt spännande. Nu tror jag ändå förstås att det är mest sannolikt att det var en dykarlarv, men jag ville ändå nämna möjligheten.

Hoppas det hjälpte lite, eller i alla fall inspirerade till fortsatta studier av våra fascinerande sötvattensmiljöer!

– Viktor Nilsson

september 7, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Aklejruta

Den här bara fanns plötsligt i min misskötta rabatt – aldrig sett förut – vad är det??

Växten på bilden är aklejruta, Thalictrum aquilegiifolium. Vildväxande i södra Sverige men odlas ibland som trädgårdsväxt. Den har förmodligen spridits från någon annan trädgård eller följt med jorden som användes när rabatten anlades.

– Stefan Andersson

september 6, 2016

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Pingviners beteende

Kejsarpingvin, Aptenodytes forsteri. Bilden tagen av Hannes Grobe/AWI.

Vi är tre tjejer som ska undersöka pingvinernas beteende när de matas. Vi undrar om du kan mycket om pingviners beteende eller djurs beteende i allmänhet? Finns det någon rangordning när pingvinerna får mat? Isåfall hur skaps dem rangordningen, är det efter t.ex ålder, storlek, kön eller liknande? Har pingviner i fångenskap annorlunda beteende i jämförelse med de som är fria?

Pingviner är väldigt sociala djur, som lever tillsammans i stora kolonier under fortplantningen. Ofta rör de sig också i grupp när de simmar i havet. Även om pingviner kommunicerar med varandra genom läten och rörelser, så har de inte en väldigt utpräglad rangordning som många andra fåglar har (t.ex. småfåglar vid ett fågelbord om vintern).

Vilda pingviner lever främst av fisk, kräftdjur (krill) och bläckfisk som de fångar i havet. De är mycket skickliga dykare, och kan hålla andan i uppemot 20 minuter. De dyker också djupt – rekordet för kejsarpingvingen är 565 meter. Även om inte alla arter har den förmågan, så jagar de regelmässigt på stora djup som inte alls kan erbjudas i bassänger i fångenskap. Pingviner jagar antingen ensamma eller i små grupper. När de jagar i grupp är jakten ofta ’gemensam’ såtillvida att varje fågel har en särskild uppgift i jakten. Så jagar även många marina däggdjur, t.ex. knölvalar och delfiner.

Pingviner i fångenskap äter mest fisk, men de jagar inte aktivt på samma sätt eftersom de matas på regelbundna tider och ofta med döda fiskar direkt ur skötarens hand. Det gör det enklare för djurvårdarna att kontrollera hur mycket fåglarna äter, att de får sina vitamintillskott och mediciner (nödvändigt i fångenskap), och i viss mån är det också nödvändigt givet de djurskyddslagar som finns (man får inte erbjuda levande ryggradsdjur som mat, åtminstone inte i Sverige).

Det är såklart stor skillnad på att jaga ett snabbt fiskstim i havet och att fånga en död fisk i en bassäng, så pingviner i fångenskap jagar inte alls på samma sätt som i det vilda, om de ens jagar alls. De flesta arter företar också flyttningar i det vilda – från jaktområdena ute i havet till fortplantningsområdena som ofta finns i inlandet. Det är ett beteende de inte kan uttrycka i fångenskap. En stor skillnad mellan vilda pingviner och sådan i fångenskap är därför att de vilda djuren lever ett aktivt liv där de rör sig över stora områden och dyker djupt i havet, medan pingviner i fångenskap är ganska stillasittande och inte alls i samma utsträckning har möjlighet att visa sina naturliga beteenden.

– Andreas Nord

september 5, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar