Talgoxe, Parus major. Bilden tagen av Luc Viatour.
Jag har tömt ett antal fågelholkar inför vintern och vill gärna veta vilka som bott i två av holkarna.
Det tycks vara ett mesbo, som mest består av mossa och hår eller fjädrar som isolering. Arter som är aktuella är talgoxe, blåmes, entita och svartmes. Den senare är mindre sannolik, eftersom det ser ut som att dina holkar sitter i lövskog. Kvar alltså de tre förstnämnda, som bygger ganska likartade bon. Helst skulle man ha haft en bild rakt uppifrån, och kanske lite information om holken också (storleken på ingångshålet), men även då är det svårt och man kommer inte mycket längre än till en kvalificerad gissning. Men några punkter man kan använda för uteslutning: Är hålet mindre än 28-29 mm är det sannolikt inte talgoxe, som då är litet för stor. Är dina holkar längre upp i landet (norr om Dalälven, ca) är det med största sannolikhet inte entita (det är en i huvudsak sydlig fågel). Finns det färglada och eller syntetiska föremål i boet (glas- eller stenull, färgglada klädfibrer) är det sannolikt inte blåmes, och mer sannolikt entita än talgoxe.
Men sammantaga faller mitt bud ändå, utan att veta mer om punkterna ovan, på talgoxe. Det ser ut att vara riklig hårinblandning i boet, vilket är vanligare hos denna art än hos de två andra (blåmes, t.ex., isolerar oftare med fjädrar än hår enligt min erfarenhet).
Trodde inte mina ögon idag då en liten, som jag tyckte helsvart, liten vessla sprang över gatan och försvann under grannens altan. Finns det svarta vesslor? Jag vet ju vad jag såg och den rörde sig som en vessla.
Jag har aldrig sett eller hört om svarta vesslor, och har inte heller hittat något om det i litteraturen. Av de 287 registrerade småvesslor som finns i Zoologiska museets samlingar i Lund är igen noterad som svart. Inte heller har jag hört om svarta hermeliner. I museets samling finns 401 exemplar, ingen av dem noterad som svart.
Om djuret du såg verkligen rörde sig som en vessla skulle jag gissa att det var en mink du såg. Finns det vatten i närheten, som en damm eller sjö eller rinnande vatten, är det troligtvis en mink. Saknas vatten vet jag inte vad det kan vara du har sett. Det finns mycket mörka illrar, men jag har aldrig hört om helsvarta sådana. Både mink och iller är betydligt större än en vessla, och du skriver att det var en liten vessla, så då är det svårt att veta vad du kan ha sett.
”Svartask”, Fraxinus nigra. Bilden tagen av Keith Kanoti.
Jag översätter en roman som utspelar sig i Minnesota i USA. En rad trädslag nämns och jag har hittat svenska namn på de flesta, dock inte Fraxinus nigra. Vad ska jag kalla dessa askar för?
Arten tas inte upp i standardverket ”Kulturväxtlexikon” men en del källor använder namnet ”svart ask” eller ”svartask” och det känns som en rätt naturlig översättning (nigra = svart). Ett annat liknande exempel är svartpoppel (Populus nigra).
En kollega till mig som läst biologi säger att lockigt hår är recessivt. I skolan fick jag lära mig att lockigt hår är dominant. Vem av oss har rätt?
Lockigt hår är faktiskt varken dominant eller recessivt, den är ofullständigt dominant. Det betyder att om man har en allel för lockigt hår och en allel för rakt hår kommer man att få vågigt hår. Sedan kan graden av vågigheten påverkas av andra gener, så det finns i princip en gradient i hur lockigt/rakt hår man kan få.
Nää, det stämmer nog inte med solen. De borde vara vridna åt andra hållet. Ännu ett exempel på självklar fakta att begrava.
– Mats Hansson
Orsaken vet jag inte och det är antagligen korrekt att fibrerna endast sällan är fulltsändigt vertikala, men jag är ganska säker på att tallar oftare är kraftigt vridna än andra trädslag och att fenomenet blir kraftigare ju äldre träden är så att det i praktiken endast är på mycket gamla träd som man lägger märke till det.
Golden rice är ett GMO som skapades för att motverka A-vitaminbrist.
Jag har en skoluppgift som jag skriver på och vi har fått tillstånd från våran lärare att ställa frågor till Biologer ang uppgiften. Jag undrar varför ni skulle säga att GMOs är bra/dåliga. Jag läste eran artikel om det innan men lyckades inte riktigt förstå poängen, och fick då inget konkret svar om ifall GMOs är bra eller dåliga.
Problemet är att det finns inget enkelt svar. Genetisk modifiering är varken bra eller dålig i sig, det är bara en teknologi som kan användas på olika sätt. Vissa användningar kan vara bra och andra kan vara dåliga. Man kan kanske jämföra det med internet. Det finns en massa saker som är bra med internet (t.ex. att det är lätt att hitta information) men också många dåliga saker (t.ex. mobbing på sociala medier). Man kan inte säga ”internet är bra” eller ”internet är dålig” eftersom det är både och (eller varken eller). Det är samma sak med GMO.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bliden tagen av Michael Linnenbach.
Vi är en förskola från Lund som just nu jobbar en del med maskar. Vi har gjort ett maskhus och är nu för fullt upptagna med att undersöka maskarnas utseende. Vi undrar nu, har maskar ögon? Om inte, hur gör de för att t ex hitta mat? Mvh avdelning Peter Pan, Saltkråkans förskola Lund
Det finns en mängd olika sorters maskar. Daggmaskar, som jag antar att ni menar, saknar ögon men har ändå förmågan att urskilja om det är ljust eller mörkt. Detta ljussinne använder de för att veta om de befinner sig nere i marken eller om de kommit upp till ytan. Daggmaskar äter döda växtdelar, t.ex. vissna löv som blandats ner i jorden De letar föda med hjälp av luktsinne och känsel, och behöver alltså inte syn för att hitta mat.
– Dan-E Nilsson
Nej daggmaskar har inte ögon. Däremot har de celler längs med kroppen som kan skilja på ljus och mörker. De flesta daggmaskar drar sig undan starkt ljus men söker sig till svagt ljus. De har enkla celler (kemoreceptorer), som förmodligen kan känna igen mat, runt munnen. I varje segment längs kroppen finns det också celler som man tror kan känna av rörelser nära masken.
Biomassa i form av höstlöv. Bilden tagen av Symphony999.
Jag vill veta mer om varför träden tappar sina löv på hösten.
Bladen är känsliga för kyla och när det fryser på, så därför gör träden sig av med dem inför vintervilan. Dessutom är det ett sätt att spara vatten på vintern, eftersom träden alltid så att säga ”svettas” genom bladen. Vad som händer är att bladen känner av att dagarna börjar bli kortare och det blir mindre solljus. Bladen är ju som ett slags ”solfångare” som suger i sig solljuset och tar till sig energin i det. Då börjar det gröna klorofyllet (de pigment i bladen som fångar solljuset) i bladen att brytas ner för att trädet ska kunna återanvända näringen. Det är då bladen blir gula, röda eller oranga istället, eftersom andra pigment med dessa färger börjar synas (pigment som funnits där hela sommaren också men inte synts under det gröna klorofyllet).
– Dennis Eriksson
Många träd tappar bladen på hösten, men inte alla. De som tappar dem gör det för att det skulle kosta mer att skydda dem över vintern. Det är bättre för träden att suga tillbaka innehållet till stammen och bygga nya blad till våren. Löven som faller är tömda på näring. Granar behåller barren på vintern, men barren är inte vidare aktiva. De är skyddade av speciella kemiska ämnen och genom att vara hårda så att de tål frosten.
– Allan Rasmusson
Klorofyll fångar solljuset och utnyttjar energin för att bygga sockermolekyler från koldioxid och vatten (fotosyntesen). MEN ibland slår reaktionerna slint och det bildas skadliga syreradikaler. Därför bryts klorofyll ner på ett sådant sätt att det direkt förlorar sin förmåga att absorbera ljus, det vill säga det blir ofärgat och syreradikaler kan inte bildas. Klorofyll innehåller en del kväve som skulle kunna vara av intresse för växten att behålla när bladen vissnar men denna mängd borde vara liten i förhållande till allt kväve i bladens proteiner. Därför är nog den främsta orsaken till att bryta ner klorofyllet att syreradikalerna ska undvikas medan användbara molekyler från det höstgula lövet flyttas till den övervintrande delen av växten.
– Mats Hansson
Jag har länge undrat över just hur mycket av kvävet i klorofyllet som resorberas under senescensen? Jag har kanske trott att en del blir kvar i metaboliter där det inte blir direkt tillgängligt för resorption, men jag har också sett indikationer i litteraturen på att ändå en betydande mängd klorofyll-N tas om hand. Kan detta variera också mellan olika växter, så att vissa är bättre än andra på N-resorption just från klorofyll? Ur ett evolutionärt perspektiv så tänker jag att växter vid det här laget borde ha mekanismer för att inte slösa bort allt det kväve som är bundet i klorofyll.
– Dennis Eriksson
Är ingen växtexpert, men nog skiljer sig arter åt i vilken grad de återabsorberar kvävet i löven. Ta alar (Alnus) till exempel, de släpper ju sina löv medan de fortfarande är gröna och därigenom fulla med kväve. Detta är dock fullt logiskt om man beaktar att alar lever i symbios med kvävefixerande rotbakterier. Tack vare dessa bakterier har alar nästan fri tillgång på kväve från luften och har råd att slösa med det, medan alla de andra träden som bara kan ta upp kväve från marken (i form av mer svårtillgängligt nitrat och ammonium) måste vara mer sparsamma med kvävet.
– Viktor Nilsson-Örtman
De så kallade non-flourescent chlorophyll catabolites (NCCs) som bildas vid nedbrytning av klorofyll samlas i vakuolen. Dessa NCCs bildas genom enzymatisk nedbrytning av klorofyll. Vad som sedan händer med dem är osäkert. Några möjliga nedbrytningsprodukter har identifierats (linjära tetrapyrroler och monopyrroler) men de verkar inte finnas i några större mängder och det finns för närvarande inga bevis på att dessa bildas via enzymkatalyserade steg, vilket borde ske om det handlar om en organiserad nedbrytning av NCC. Frågan är alltså om NCC kan falla sönder spontant pga den kemiska miljön i vakuolen eller enzymatiskt, och om växten tar upp det kväve som då eventuellt frigörs eller om den bara nöjer sig med att den har oskadliggjort klorofyllet och skuffat undan det i vakuolen i form av NCC och struntar i att ta vara på kvävet. En NCC, klorofyll och de möjliga linjära tetrapyrrolerna som jag nämnde ovan innehåller alla 4 kväve. Monopyrrolerna innehåller en kväve men man får fyra monopyrroler från en NCC/klorofyll/linjär tetrapyrrol, så kvävet är alltså bundet hela vägen och har så långt inte gjorts om till något som kan resorberas. Att monopyrrolerna, tetrapyrrolerna och NCC skulle återanvändas som byggstenar för att göra klorofyll igen tror jag inte på. I alla fall har jag aldrig hört talas om det.
– Mats Hansson
Kanske lite hög nivå för en 11-åring, men jag kan påpeka att klorofyllkataboliterna bryts ner via ETF-systemet i mitokondrierna vid kolhydratsvält i Arabidopsis. 😉
Haworthia sp. Bilden skickades in av Rigmor Reuterholt.
Jag skulle bli tacksam om jag kan få veta vad detta är för växt. Den långa stängeln kommer flera gånger om året. Den får små vita blommor i toppen. Men växten växer inte. Det får lite vatten då och då. Står i fönster mot öster. Har haft den i 5-6 år.
Någon art i släktet Haworthia.
– Torbjörn Tyler
Mer information om släktet (på engelska) finns här.
Jag har precis kostat på mig proffsig fönsterputsning, men hann bara njuta av resultatet i ett par dagar. Sedan blev det mesta förstört av ett regn i kombination med pollen, oklart vilken sorts – troligen björk eller tall. Min fråga är: När är det lämpligast att putsa fönstren på våren om man vill undvika pollenkladd? 🙂 När är den värsta tiden över? Bor i Stockholm.
Ja, putsa fönster är ju inte det roligaste. Men det görs ju pollenrapporter och pollenprognoser för allergiker så det är lätt att hitta den information du söker. Bl.a. har Riksmuseet en webbsida (http://pollenrapporten.se/) där man kan se aktuella och tidigare prognoser för olika orter. Dessutom finns en generell pollenkalender där man kan se när vissa arter brukar vara som vanligast.
Hoppas du får bättre tur med fönsterputsandet nästa gång!
Kommentarer