Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Varför har kräldjur korta ben?

Snok, Natrix natrix. Bilden är tagen av Marek Szczepanek.

Just nu gör vi projekt om kräldjur, och jag undrar varför de har så korta ben/inga ben alls om de är ormar. Rent evolutionistiskt tänkt kan väl det inte varit en fördel? Har de istället anpassat sig efter miljöer där de inte syns av hotande djur? Typ skogar? Finns det inte ökenödlor? Hur går det här ihop?

För att förstå varför ormar förlorade sina ben kan vi jämföra med de ödlor som inte har ben (eller rudimentära ben), något som evolverat runt 30 gånger. Det visar sig då att en ormlik kropp utan ben fungerar alldeles utmärkt för ödlor som lever stor del av sitt liv under marken, stenar eller liknande, och som ofta gräver sig fram i sand eller i jord. Vår egen kopparödla har ett liknande levnadssätt.

Det verkar sannolikt att ormar också först evolverade som ’underjordiska’ djur, och att de senare ’återkoloniserade’ andra habitat.

-Gästinlägg av Tobias Uller, ödleforskare

Det här är en stor och svår fråga, men tillåt mig att spekulera lite.

Ormar hade ben för omkring 150 miljoner år sedan, men dessa tillbakabildades senare genom en serie av mutationer och det vi idag känner som ormar utvecklades. Men faktiskt ser man små fragment av vad som en gång i tiden varit ben hos boa- och pytonormar. Samma typ av ”evolutionär rest” ser man hos valar.

Vad som är bättre eller sämre är svårt att svara på, mer än att djur oftare än inte är synnerligen väl anpassade till den miljö de lever i, och att det finns mer än ett sätt att lösa samma typ av problem. Ormar är nog så hårt ansatta av olika rovdjur, t.ex. däggdjur, fåglar, ödlor och andra ormar. I Sverige har vi tre olika arter av ormar – snok, huggorm och hasselsnok. Av dessa är just hasselsnoken (som är vårt mest sällsynta art) en orm som gärna äter andra ormar! Så jag tror inte att ormar inte har ben för att de inte har samma behov att fly från rovdjur. Du märker ju själv att ormar flyr undan ohyggligt snabbt om du överraskar dem ute i naturen. Det kommer sig av att hela kroppen är en stor muskel som de använder när de förflyttar sig. Det gör också att ormar är skickliga på att ta sig fram i olika miljöer. Många arter är t.ex. skickliga klättrare och simmare. Att vara långsmal och sakna ben gör också att man lätt kan pressa sig in i olika små utrymmen, eftersom man inte har några axlar som är i vägen. Allt detta gör att ormar finns i alla upptänkliga typer av miljöer, utom allra längst i norr och på Antarktis (där det är för kallt).

I öknen finns många olika slags ödlor. Vissa är aktiva på dagen, medan andra bara är framme på natten eller lever nedgrävda. Det är ett bra sätt att undvika den värsta hettan.

-Andreas Nord

En annan förklaring till benlöshet kan vara att det är mer praktiskt om man är väldigt långsmal. Ett långt djur med bara fyra ben har svårt att lyfta hela kroppen från marken samtidigt. En lång kropp gör också det mer effektivt att ringla. Det återstår att förklara varför ormarna blev långsmala från första början, men där kanske Tobias och Andreas förklaring om att kunna ta sig in i hålor, kanske för att jaga, kommer in.

Referens: Gans, C. (1986). Locomotion of Limbless Vertebrates: Pattern and Evolution. Herpetologica, 42(1), 33-46.

-Jörgen Ripa
januari 24, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Eldlus

Eldlus, Pyrrhocoris apterus. Bilden tagen av André Karwath.

Vi undrar om ni vet var Eldlusar tar vägen på vintern?

Med vänlig hälsning,
Barnen på avdelningen Stjärnan

Hej Barnen på avdelningen Stjärnan,

Eldlusen övervintrar som vuxen, ofta under löv vid basen av lindar (som är ett favoritträd). När solen börjar värma på vårkanten börjar djuren röra sig och kommer fram i stor mängd. Ofta ser man tusentals individer på samma plats.

Det blir såklart kallt på vintern, och eldlusen tål inte att kroppen fryser till is. Därför ändrar de hur kroppen är uppbyggd på vintern genom att byta ut lite av kroppsvätskorna mot olika sorters alkohol. Det sänker fryspunkten, på precis samma sätta som t.ex. i bilens spolarvätska.

-Andreas Nord

januari 22, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Silverfisk

Silverfisk, Lepisma saccharina. Bilden tagen av Malin Scheibe.

Nu har det kommit fram ett till sånt liten äckelpäckel men jag lyckades tyvärr inte fånga den då jag är väldigt kryp rädd av mig. Är det kanske en silverfisk?

Det är mycket riktigt en silverfisk. De trivs i fuktiga utrymmen som badrum och kök, så om man finner dem spridda i huset kan det vara bra att vara lite observant på om man har problem med fukt (åtminstone om man har en modernare bostad).

Egentligen är det här väldigt fascinerande djur och bland allra mest primitiva av våra insekter.

Silverfiskar tycker förvisso om mat med mycket stärkelse som t.ex. böcker och pappersvaror, men eftersom de också föredrar lite fuktigare miljöer brukar det inte så ofta bli ett problem med skador på inventarier. Det är ibland värre med den större kusinen, långsprötad silverfisk, som tycker om att ha det lite torrare och därför trivs i en större del av hemmet. Men i allra största allmänhet är några silverfiskar alls ingen sanitär olägenhet. De är snarare nyttodjur som stoppar i sig vårt avfall, som t.ex. hudflagor och nagelbitar, och andra döda och torra småkryp den kommer över.

Vill du trots det bli av med djuren är noggrann renhållning A och O, för då begränsar du födotillgången för djuren. På samma sätt bör du se till att täta springor djuren kan gömma sig i, t.ex. under golvlister. Det hjälper såklart också att ha det riktigt torrt hemma.

Själv tycker jag det är roligt att studera silverfiskarna i mitt badrum, men så gillar jag ju också småkryp!

-Andreas Nord

januari 20, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ett- och tvååriga växter

Persilja (Petroselinum crispum) är en tvåårig växt. Bilden tagen av Donovan Govan.

Hur ser levnadssättet ut för ettåriga och tvååriga växter? Finns det nackdelar med dem?

Ettåriga och tvååriga växter (annueller respektive bienner) tillhör de växter som kallas monokarper, eftersom de dör efter sin första och enda blomning, till skillnad från fleråriga växter (perenner) som blommar regelbundet eller oregelbundet under en följd av år. Annueller kan blomma efter att ha grott på våren (sommarannueller) eller hösten innan (vinterannueller). Bienner behöver ett längre ”förstärkningsstadium” innan de till slut blommar, vilket ofta sker andra året efter groning. Ibland behövs det ytterligare ett eller två år för att plantan ska uppnå minimistorleken för blomning. Termerna tvåårig och bienn är därför lite missvisande.

Gemensamt för monokarper är att de ofta lever på platser med begränsad varaktighet, t ex en jordyta som exponerats pga någon störning för att därefter växa igen (en typisk miljö för många ogräsarter) eller där risken att dö är speciellt stor under en viss tid av året, t ex på en hällmark som torkar ut tidigt på sommaren (en typisk miljö för många vårblommande annueller). I sådana miljöer kommer det naturliga urvalet att gynna individer som satsar allt på ett kort, dvs utnyttjar alla sina resurser för att blomma och sätta frukt en enda gång, innan miljön försämras eller försvinner. Monokarper har ofta långlivade frön med speciella groningskrav, vilket gör att de kan överleva ogynnsamma perioder som vilande frön i jorden.

Vad avgör då om en växt är ett- eller tvåårig? Generellt sett finns annuellerna i de mest kortvariga eller oförutsägbara miljöerna, där det är som mest fördelaktigt att blomma tidigt. En annuell har också fördelen att kunna producera avkomma minst ett år tidigare än en bienn, vilket ger genetiska anlag för ”ettårighet” en extra skjuts jämfört med anlag för ”tvåårighet”. Denna effekt kan minska eller vändas till sin motsats om den tvååriga växten använder sitt extra år för tillväxt på ett optimalt sätt, t ex genom att producera oproportionellt många frön när den väl blommar.

-Stefan Andersson

januari 17, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Om grävling

Grävling, Meles meles. Bilden tagen av Chris P.

Vi bor i en liten by vid Storsjöns strand i Gästrikland. Vi har sett levande och överkörda grävlingar vid några tillfällen. Det aktuella nu är att vi tidigt i somras sett grävling böka runt på gräsmattan ett par kvällar. Vi såg grävlingtrattat på morgonen. Nu har vi trattar över hela gräsmattan, som är stor och ganska mossig. Även grannen har trattar. Men vi vet inte var grävlingen/ grävlingarna bor. Byn har flera gårdar med ängar och åkrar, gamla hus med ladugårdar utan djur och lador. Dessutom har vi skogar tunt oss. Är det troligt att djuret bor i närheten eller på någon av gårdarna? Var bor de annars? Kan de många trattarna tyda på att det är fler djur? Vad annat letar de efter i trädgården t ex? Hur ska vi förhålla oss till dem? Vi har en ganska trafikerad väg genom byn och vi har tidigare sett påkörda djur. Det känns lite olustigt att de kanske bor hos oss och riskerar att bli överkörda.  Vad annat kan du berätta om grävlingen som vi kan ha glädje av att känna till?

Grävlingar är inte så ovanliga, så det kan säkert vara flera djur i området. Samtidigt är de aktiva djur, så det behöver nog inte vara så väldigt många individer som ligger bakom de många ”trattarna” ni hittat i gräsmattan. Jag skulle tro att de letar efter daggmaskar, som säkert trivs bra i den fuktiga mossan nattetid. Det är en stapelföda för grävligen där de finns.

Områdena kring er by låter som utmärkta grävlingshabitat. Jag tror därför att det är sannolikt att djuren bor nära er, och på din beskrivning skulle jag tro att man kan hitta det så kallade grytet lite varstans. Det kan t.ex. finnas under ett klippblock eller annan naturlig hålighet i marken, eller så har grävlingarna själva grävt ut ett tunnelsystem. Det är inte ovanligt att gryten finns under övergivna byggnader och liknande. Det är ganska imponerade tunnelsystem – mycket långa och ofta djupa så att det är frostfritt. I allmänhet är det flera individer i ett och samma gryt.

Under vintern ligger grävlingarna i vintervila, men är det milt kan de ibland vara uppe och röra på sig. De parar sig på våren och försommaren. Honorna fördröjer sedan själva dräktigheten (äggen börjar inte utvecklas på en gång), och ungarna (oftast 2-3, ibland fler) föds i februari till mars året därpå. Då är de helt blinda och saknar den tjustigt randiga teckningen.

Det är roligt att ni intresserar er för grävlingarna. Det är ett fascinerade djur som tyvärr är lite styvmoderligt behandlat i Sverige. Tyvärr är de utsatta i trafiken, som ni själva har noterat. Om det är särskilda platser där ni ofta finner påkörda djur kunde ni kanske få upp ett lågt stängsel så att grävlingarna korsar vägen på annan, säkrare, plats. Annars tycker jag att ni ska förhålla er till grävlingarna genom att bara njuta av att ha dem i området och försöka få syn på djuren när de är ute på tur. Frågar du mig är det ett av landets allra tjustigaste däggdjur!

-Andreas Nord

januari 15, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Odlingsvänliga växter

Korn
Korn, Hordeum vulgare. Målning från Otto Wilhelm Thomés Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, från 1885.

Jag och en kompis ska skriva ett gymnasiearbete med syfte att se om man kan påverka en växt tillväxt i och med att man utsätter växten för ljudvågor. Det här ska vi koppla till hållbarutveckling i och med effektivare odling. Min fråga till er är om ni har förslag på en lämplig växt att odla. Gärna en växt som alltså går att äta, växer någorlunda snabbt.

Att utsätta växter för ljud brukar vara populärt men ofta händer inte så mycket. Skulle jag i stället få föreslå att ni manipulerar med ljuset? Jag kan skicka er frön av sädesslaget korn. Går det att få dem att blomma (bilda ax) när de odlas i cykler om 12 timmar ljus / 12 timmar mörker jämfört när de får 16 timmar ljus / 8 timmar mörker? Jag skulle kunna skicka en normal korn-sort som heter Bonus och en tidig sort som heter Mari.

Försöket kanske inte kan kopplas till hållbarhetsutveckling (men det förstår jag heller inte hur ljudexperimentet skulle göra) men absolut till klimatfrågor och global uppvärmning. Försöket visar nämligen på problemet med att odla olika kornsorter (och andra grödor) på olika platser med olika ljusförhållanden. Det sägs ofta att vi kommer att få ett klimat som liknar dagens klimat i södra Frankrike och till och med Spanien och då skulle man kunna tro att deras kornsorter skulle kunna användas hos oss. Men förändringar i dagslängd under våren är helt annorlunda där jämfört med hos oss (vi firar som bekant midsommar men det är ingen stor grej i Spanien) och växter framtagna för en plats är anpassade till detta. Förändringarna i dagslängd kommer att bestå även om klimatet blir varmare.

Jag vet inte om ni hängde med. Oavsett vad ni väljer att göra kan jag skicka frön av korn och ge mer information. Kornet behöver antagligen tre månader på sig för att växa.

-Mats Hansson

januari 13, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kägelsnäcka

Kägelsnäcka. Bilden skickades in av Sophia Bäckman.

Jag plockade en underbart vacker snäcka i Thailand i februari och har nyss fått veta att den kan vara dödligt giftig. Är detta en kägelsnäcka?

Jag håller med om att detta mycket väl kan vara en kägelsnäcka. Det är en stor och litet brokig familj bland snäckorna, med över 800 kända arter.

-Andreas Nord

januari 10, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Variegerad Benjaminfikus

Benjaminfikus, Ficus benjamina. Bilden skickades in av Glenn Larsson.

Jag har en fikus som går genom olika förändringar och slutar aldrig att förvåna mig. Från början var det en liten buske med gulvita blad med gröna inslag. Efter ca tio år började helt gröna blad ta över, de gulvita bladen försvann och busken växte till ett mindre träd. I somras planterade jag om växten, den tappade nästan alla blad och sedan blev den riktigt frodig igen. Då kom även de gulvita bladen tillbaks i den nedre delen av växten. För en vecka sedan upptäckte jag något som liknar ett snöbär i form och storlek. Jag är säker på att det är en Benjaminfikus och så vitt jag vet har bara en art i Fikusfamiljen frukter och det är fikonträdet. Det har dessutom helt annan bladform. Lite mer information om det här vore trevligt.

Din Benjaminfikus ser ju lustig ut. Att blad är partiellt gröna kallas att de är variegerade och det är ofta önskvärt inom växtbranschen för det anses dekorativt. De ljusa partierna på bladen är dock en defekt eftersom de inte bidrar med fotosyntes. Variegering kan bero på genetiska förändringar, men det påstås också kunna framkallas genom tricks med odlingen. Jag vet inte hur växtfirmor gör detta men på något sett så stör de den normala metabolismen i bladen. 

Jag känner inte till just benjaminfikus, men bland många växtarter så kan variegering förloras, vanligtvis för att att växterna står för mörkt men det kan också bero på andra ändringar av odlingsförhållanden eller ske spontant. Det märkliga med din växt är att variegeringen kommit tillbaka, i alla fall partiellt, vilket inte är normalt. 

Benjaminfikus kan sätta frukter, men de är mycket mindre än fikon.

-Allan Rasmusson

 

januari 8, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur långt orkar en svan flyga?

Knölsvan, Cygnus olor. Bilden tagen av Arpingstone.

Vi undrar hur långt en svan orkar att flyga i ett svep? 

När det gäller hur långt svanar kan flyga i ett svep, så utgår jag ifrån den minsta svanen, den mindre sångsvanen (eller tundrasvan som en del kallar den nu för tiden). Det är den av svanarterna som flyttar allra längst, med vinterkvarter i södra Storbritannien och häckningsområde runt Pechoras delta och Novaja Zemla i norra Ryssland. Men de flyger inte detta i ett svep. Genom satellitspårning har man funnit att de delar upp den totala flygsträckan på ca 3700 km i fyra etapper om ca 560 km. 780 km, 1570 km och 770 km. Den tredje etappen på ca 1570 km kan de flyga i ett svep och det tar dem nästan exakt 24 timmar (flyghastigheten är ca 65 km/h hos en mindre sångsvan). Stora fåglar konsumerar mycket energi när de flyger, och de kan heller inte lägga på så mycket fett att använda som flygbränsle eftersom det redan kostar så mycket att flyga. Därför är de maximala flygsträckorna generellt sett kortare hos stora fåglar än hos små arter. Längst sträcka som man känner till att en fågel flyger i ett svep är myrspoven, som flyger ca 11 000 km från Alaska till Nya Zeeland, vilket tar dem ca 7 dygn av konstant flykt utan mellanlandning. Jag tror att 1570 km som mindre sångsvanen flyger på våren är nära maximum av vad en svan klarar, och de större arterna sångsvan och knölsvan kan troligen inte flyga lika långt i ett svep.

-Gästinlägg av Anders Hedenström, professor i evolutionär ekologi

januari 6, 2020

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Rosa mögel

Limonomyces roseipelli. Bilden skickades in av Ingrid Håkansson.

I vår gräsmatta finns dessa ” mögel”. Vad kan det vara och går det att bekämpa det?

Jag bad om hjälp på annat forum och fick ett namn efter fem minuter. ” Det är Limonomyces roseipelli (inget svenskt namn). Ekologi: På gräs, ofta på gräsmattor som fotbollsplaner o.dyl. (troligen förbisedd).” Anses inte vara något problem, se exempelvis https://www.gardeningknowhow.com/lawn-care/lgen/pink-fungus-in-lawns.htm

Det underlättar om du nästa gång skriver var och när bilden är tagen. Det kan underlätta kraftigt när det gäller att hitta ett namn.

-Sigvard Svensson

december 20, 2019

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg