Gråkråkan, Corvus corone cornix, är en intelligent fågel som uppvisar många olika sinnrika beteenden för att hitta och ta hand om mat. Bilden är tagen av Martin Olsson.
Vi har märkt ett konstigt beteende hos kråkorna omkring vår gård. De släpper ner kadaverdelar, maskar, ben och andra otrevligheter i hästarnas vattenhink. Vi får byta vattnet minst en gång om dagen! Vad ska detta vara bra för?
Det verkar som att kråkor badar mat i vatten för att om möjligt mjuka upp det och för att ge familjen i boet lite extra vatten.
En fundering: kunde man ge kråkorna en egen balja? Kanske med lite grundare vatten så att de lättare kan plocka upp maten. Kanske kan man också försöka se varifrån de kommer/flyger iväg med maten sedan, och sedan sätta detta vatten bekvämare till. Så kanske hästarnas vatten får vara mer i fred.
Huggormen, Vipera berus, kan emellanåt vara tjusigt helsvart. Den kan då vid hastig anblick påminna om en snok, men de små fjällen på huvudet, den trekantiga nosen, och de vertikala pupillerna avslöjar den. Bilden är tagen av Erik Rampell.
Jag hittade denna orm vid sommarstugan i Värmland. Den ser ut som en snok, men den beter sig som en huggorm. Vad är det?
Det är en huggorm, som ibland är svarta precis som på din bild. Att det inte är en snok ser man t.ex. på att huvudet är ganska kantigt och skarpt avsatt, och att det har många små fjäll. Snoken har ett rundare huvud, och fjällplåtarna är större. Tittar du närmare på bilderna ser du också att pupillen är högre än bred, alltså mer vertikal än något annat. Snokar har rund pupill.
Det stora och buskiga sobersandbiet, Andrena cineraria, kan vid hastig anblick påminna lite om en humla. Bilden är tagen av Henric Hallman.
När vi var i vår sommarstuga vid sjön Nedre Glottern i Kolmårdsskogarnai helgen så fick jag se något som såg ut en svart och vit humla. Finns det sådana eller kommer det färg på dom senare?
Vad jag kan se är detta ett sobersandbi, Andrena cineraria, ett av våra solitära bin. Vad jag kan påminna mig har ingen av våra humlor normalt denna kombination av färger. sedan finns alltid möjligheten att det dyker upp individer som avviker, men så tror jag inte är fallet här. Humlornas färg finns från början och de blir med åldern blekta och slitna och kan då ibland se ganska annorlunda ut.
Det är väldigt bra om du skriver var dina observation är gjord, det kan ofta underlätta möjligheten att få svar.
En lövgroda, Hyla arborea, på besöket i växthuset. Bilden är tagen av Nils-Alve Persson.
Vad ska ja göra med den ensamma gröna grodan som är i mitt växthus?
Det ser ju ut som en lövgroda! Var är växthuset? Är det i närheten av Österlen, släpp genast ut den vid en damm, där det finns andra lövgrodor. Det brukar vara ganska lätt att veta var de finns genom att lyssna i skymningen. Lövgrodor låter väldigt mycket.
En husbyggande nattsländelarv i sjön Sörälgen utanför Grythyttan. Bilden är tagen av Jan Gustafsson.
Jag undrar vad detta är för varelse, och eventuellt vilket tillstånd den är i? Vi hittade den i sjön Sörälgen i Grythyttan, Hällefors kommun. Vi har sett dem på två olika ställen, båda med sandbotten. Det ser först ut som tallbarr tills de börjar röra sig.
Bilden visar ett vackert exemplar av en husbyggande nattsländelarv. För artbestämning måste larven tas ut ur huset och studeras under stereolupp, men den tillhör med all sannolikhet familjen Limnephilidae. Larven bygger det skyddande huset av material den hittar i sitt habitat och bygger till och ändrar huset sammansättning och utseende under tillväxtperioden. Nattsländearter som har larvstadier i rinnande vatten använder ofta sand och grus till sitt husbygge som ballast för att inte föras bort av det rinnande vattnet.
Sommar på Vitemölla strandbackar i östra Skåne. Bilden är tagen av Manpwp.
Kära följare,
Nu tar Fråga en Biolog sommarlov, med begränsat antal poster per vecka och längre svarstid än vanligt. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti.
Vi önskar er alla en skön och rofylld sommar, med hälsning från,
Charles Darwin (och Alfred Russel Wallace) upptäckte hur evolution sker via naturligt urval. Vad är det för skillnad på evolution och adaptation? Är det samma sak?
Jag har alltid varit intresserad av biologi, framförallt evolutionsbiologi. Det var några år sedan min senaste biologilektion så jag kommer här med en relativt grundläggande fråga angående definitionerna av begreppen evolution och adaption. Är det korrekt att säga att adaption är evolution, men att evolution inte nödvändigtvis är adaption?
Jag skulle vilja säga att det stämmer. Ur ett genetiskt perspektiv brukar man definiera evolution som en förändring i allelfrekvenser över tid, dvs att vissa genvarianter blir mer eller mindre vanliga i populationen. Sådana förändringar kan leda till anpassning till sin miljö, men behöver inte alltid göra det. Till exempel genetisk drift – slumpmässiga förändringar i allelfrekvenser i en population – kan leda till evolutionär förändring utan anpassning.
Snok, Natrix natrix, i sjön Leran. På bilden syns tydligt snokens gula nackfläckar och stora plåtar på huvudet. Bilden är tagen av Lars Malmberg.
Kan en huggorm ha gula halsfläckar liknande en snok? I sjön Leran här hemma kom en orm simmande över en vik. Det såg ut som en snok med gula halsfläckar. Att den simmade med hela kroppen ytligt som huggormar gör tänkte jag inte på. Den hade det typiska sicksackmönstret som utmärker huggormar. Huvudet syntes också vara en huggorms, med flack hjässa och spetsigt, båtförsliknande nosparti.
Nej, huggormen har inga gula halsfläckar. Din bild visar alltså en snok, som emellanåt har detta schackmönster som djuret på din bild visar. Att det inte är en huggorm se man t.ex. på att huvudet är ganska runt och har få, stora fjäll. Huggormar har ett kantigt huvud med många små fjäll. Tittar man nära ser man också att snoken har en rund pupill, medan huggormar har en pupill som är högre än bred, alltså åt det vertikala hållet.
– Andreas Nord
Tack för förtydligande. Jag har försökt titta efter det du nämner men bilden är lite svag. Hade önskat att jag vinklat lite vid fotograferingen. Ögonen är ju särskiljande. Eftersom det finns gula huggormar ville jag inte utesluta huggormsalternativet, i synnerhet inte för denna orm med det klassiska, tydliga mönstret på kroppen. Sen finns det också snokar utan gult så det är klurigt.
Det kan vara nog så klurigt! Det man kan tänka lite på är att snokar ger ett ganska ”slätt” och smäckert intryck när man ser dem, medan huggormar är ganska grovyxade (”knottrig” kropp p.g.a. grova fjäll) och kraftiga (kort och tjock kropp). Huggormar har variabel färg som du säger, men just sådana här tydligt avgränsade fläckar i nacken ser man inte!
– Andreas Nord
Hybridtanken har funnits där som en förklaring till denna märkliga orm. En nu införlivad kunskap är huggormssnok. Den finns normal inte i Sverige, men i södra Europa. Kan en sådan ha funnits i ett terrarium och släppts ut eller runt? Den har huggormsliknande mönster på kroppen, därav namnet. Nåväl, en snok är det kanske ändå.
Huggormssnoken är förvisso nära släkt med vår egen snok (Natrix maura, jmf. med vår egen Natrix natrix). Den är dessutom än mer vattenbunden. Någon sådan har dock aldrig påträffats i Sverige, och jag tror inte att den skulle ha kunnat komma hit på naturlig väg. Inom terrariehobbyn är det inte en alldeles ovanlig art, så det finns såklart möjlighet att någon skulle ha rymt. Jag tror dock inte att den skulle kunna bilda livskraftiga hybrider med våra svenska snokar, eftersom vintrarna torde ta kål på dem.
Det tredje alternativet är vår allra mest sällsynta svenska orm, hasselsnoken. Den är mer huggormslik, och finns i de sydöstra delarna av landet där den är en stor sällsynthet. Det här är dock en värmegynnad art, som inte återfinns vid vatten vad jag vet. Att den skulle ha hybridiserat med en snok är inte sannolikt, dels eftersom de två arterna är ganska obesläktade, men i synnerhet eftersom hasselsnoken livnär sig genom att äta andra ormar!
Hussvala, Delichon urbicum, är vanlig på många håll i landet. Men vem är egentligen vem i svalflocken, och vem kommer hit först? Bilden är tagen av Ómar Runólfsson.
Jag läste en artikel på nätet om svalorna. Dessa underbara fåglar som vi blir så glada över när de kommer tillbaka till oss på Ön i Limhamn. Vi har noterat att det har kommit enstaka fåglar redan. Är de här för reka för sin flock, vem bestämmer i så fall vilken svala som ska flyga hit först?
Visst är det fantastiskt när svalorna och tornseglarna kommer tillbaka. Som om livet självt återkommer.
Man ser ofta svalor tillsammans eller i små flockar, men det finns inget som tyder på att svalorna hänger samman i flockar över längre tid så att de på något sätt ”lär känna varandra”. Det är möjligen så att ett antal par som häckar i samma lada en sommar kan ”lära känna varandra”, men utanför häckningssäsongen lever svalorna med alla sannolikhet helt ensamma, det vill säga de anpassar sig inte till, eller sällskapar, med vissa specifika svalor. Däremot uppträder de ibland i flock, ungefär som när okända människor råkar åka i samma buss. De gör de för att förhållandena då är gynnsamma på den platsen, så att många vill vara där.
De första svalorna som anländer på våren har helt säkert ”fattat beslutet helt själva” att anlända då. De som kommer först gör detta för att deras inre klocka ”talar om för dem” att det är dags, och/eller för att de haft tur med vädret och födotillgången under resan. Kanske gott om mat och sydliga medvindar. När vi ser de första svalorna är det lätt att tro att ”nu har svalorna kommit”. Så är det inte, utan den stora mängden svalor anländer under de kommande veckorna, och de sista så sent som i början av juni. Det finns helt enkelt en normalfördelad variation i när svalorna anländer, där de flesta anländer betydligt senare än de första vi ser.
– Åke Lindström
Så du menar att de småflockar av ladusvalor man ser i juli – augusti inte är familjer där ungarna lär sig flyga och skaffa mat!? Så besviken jag blir!
– Lars Lundqvist
Att i alla fall ladusvalefamiljerna håller ihop ett bra tag är uppenbart; det går rätt länge att hålla isär gamla och unga fåglar. Och familjer som häckat på samma gård höll, i alla fall enligt min erfarenhet (född på gård med 4-6 par häckande), hade i regel sällskap tills de drog iväg i september. Och som jag minns det fanns oftast en första-kull kvar i omgivningarna i fall något par lade en andra kull. Hur länge de sedan sällskapar under höstflytten kanske våra fågelflyttningskollegor vet mer om.
– Sigvard Svensson
Eftersom frågan så specifikt handlade om vårflyttningen blev mitt svar därefter.
Bra att ni klarlagt sensommarens familjegrupper runt häckplatserna. Vad gäller perioden utanför häckningstid är det nog ingen som riktigt vet, men det finns ingen anledning att tro att enskilda svalor på något sätt hänger ihop någon längre tid.
Kommentarer