Makaonfjärilen, Papilio machaon, är en spektakulärt vacker och ställvis allmän fjäril Sverige. Larven utvecklas på olika korsblommiga örter under sommaren, och normalt övervintrar den i puppstadiet. Det är vanligt att våra fjärilar gör det. Bilden är tagen av Savionamauras1840559.
Jag skriver på en barnbok som tar upp fjärilens livscykel. Jag har blivit nyfiken på om det finns någon fjäril som spinner sin kokong och övervintrar som puppa här i Sverige och blir fjäril på våren? Vad heter den i så fall? Var hittar man puppan? Hängande från en trädgren?
Det är faktiskt vanligare att fjärilar övervintrar som puppor eller ägg än att de övervintrar som fullbildade fjärilar. Det gör ju vissa av våra allra tidigaste arter, som citronfjäril, nässelfjäril och påfågelöga, men det hör alltså inte till normen.
Arterna som flyger lite senare övervintrar oftast i andra livsstadier. En väldigt vacker, och inte ovanlig, svensk fjäril som övervintrar som puppa är makaonfjäril, Papilio machaon. Larven lämnar sin värdväxt på hösten och förpuppar sig på en växtstam nära marken.
En larv från någon fluga eller mygga som hittades i en liten damm i södra Sverige. Vi kan inte klara en närmare bestämning från bilden. Kanske någon av våra följare vet mer? Bilden skickades in av Julia Olsson.
Jag arbetar som förskollärare på en förskola i södra Sverige. Just nu undersöker vi vad som finns i vattnet i en damm i närheten av förskolan. Vi hittade då det här djuret som vi inte kan identifiera. Den är 0,5-1 cm lång och rör sig på ett larvliknande sätt genom att böja bakdelen och skjuta sig fram.
Det finns en uppsjö av larvsorter i dammar och sjöar och det krävs oftast noggranna studier genom mikroskop för att kunna avgöra vilken art eller grupp en larv tillhör. I det här fallet är vår kvalificerade gissning att det är en larv av en tvåvinge (insektsordningen Diptera, dit alla flugor och myggor förs). Larver av tvåvingar i dammar är ofta harkrankar, knott eller olika sorters myggor. Vi vågar oss inte på en mer noggrann bestämning utifrån bildmaterialet.
Kanadagåsen, Branta canadensis, är en flyttfågel som gärna övervintrar vid kusten i södra Skandinavien. Många kanadagäss stannar dock i Sverige hela vintern och rör sig då mellan mat- och sovplatser på daglig basis. Bilden är tagen av Guido Gerding.
Jag har lärt mig att kanadagässen övervintrar i bl. a. Skåne och Danmark. Jag bor i Östergötland och ser på min golfbana när de kommer på våren och när de lämnar på hösten. Men de kommer från väster och i samma riktning på hösten. Det verkar inte stämma med att flyga mot söder. Finns det någon förklaring till detta?
Det finns gott om kanadagäss kvar i Sverige på vintern även i dina trakter och t.o.m. längre norrut. Därför är det inte säkert att de kanadagäss du ser vår och höst är på flyttning. Att de kommer från samma håll till din golfbana både vår och höst skulle kunna bero på att det är lokala förflyttningar du ser. Gäss brukar övernatta på sjöar eller havet (för att slippa rävar och annat) och på morgonen flyger de sedan in till födosöksplatser i närheten och sedan tillbaka på kvällen. Kanske finns det en sjö i närheten där de spenderar natten?
Vad är det som går hunden helt tokig? Vi gissar att det är kaninbajs. Har ni andra förslag? Bilden skickades in av Kerstin Nyström.
Vad är detta ? Vår hund är helt galen: måste ut, krafsar ett par gånger i gräsmattan hittar något att äta. Nu har vi sett hur det ser ut, men vad är det. Det är omkring 0,5 x 0,5 cm, 2 mm högt och ser ut som en fyrkantig bit. Den är mjuk och har som något gulaktigt svampigt inuti.
Märkliga spår i snön utanför Lycksele i Västerbotten. Vem har gått här? Bilden skickades i av Bruno 9 år.
Min släkting skickade dom här bilderna från Lycksele i Västerbotten. Vi försöker förstå vad det är för spår, men vi lyckas inte.
Det här blir svårt för oss att klara, eftersom spårlöpan är så igensnöad och eftersom vi inte har någon klar uppfattning om storlek. Det är lite märkligt att det inte är spår i hela ”rännan” i snön. Kanske har någon gått eller släpat något där, och efteråt har ett djur sprungit på samma plats. Kanske en räv. Om ”rännan” var resultatet av att djurets kropp legat emot snön, vilket väl inte är otroligt om snön är väldigt djup och väldigt lös, tycker jag att det borde vara spår jämnt utspridda i hela rännan och inte bara i de bortre delarna, så vi tror att det rör sig om två olika aktörer här.
Kanske har någon av våra följare ett förslag på vad det kan vara?
Neanderthalmänniskan, Homo neanderthalensis, levde i Eurasien till omkring 30 000 år sedan. Namnet kommer av Neanderdalen i mellersta Tyskland, där de första lämningarna av neandertalare hittades 1856. De försvann sakta i takt med Homo sapiens intåg, bland annat genom att de båda människotyperna skaffade barn med varandra. Det betyder att de flesta av oss har lite neandertalare i oss. Men hur lika är vi egentligen?
Hur nära släkt är vi med neandertalarna? Hur nära måste två arter vara för att få avkomma?
Vi uppskattas ha ca. 99,7% av vårt DNA gemensamt med neandertalarna, vilket kan jämföras med ca. 99% gemensamt med schimpanser. Den vanligaste definitionen av vad som utgör en art är det s.k. biologiska ’artbegreppet’, där individer som inte kan para sig och få fertil avkomma tillsammans tillhör olika arter. Fördelen med denna definition är att den tar hänsyn till förmågan att utbyta genetisk information, och därför den gemensamma evolutionära historien inom en art. Men den fungerar inte så bra för asexuella varelser (som bakterier) eller utdöda organismer. Och det finns exempel på populationer som vi brukar betrakta som olika arter men som fortfarande klarar av att korsa sig, som t.ex. svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare.
När det gäller utdöda organismer utgår man oftast från utseende för att definiera en art, eftersom det är oftast den enda informationen som finns. Finns det en tydlig fysisk skillnad mellan olika populationer, brukar de betraktas som olika arter. Så enligt det biologiska artbegreppet tillhör den moderna människan och neandertalare egentligen samma art, eftersom vi kan se genetiska spår av hybridisering (korsning) mellan dessa populationer. Men enligt det morfologiska artbegreppet är det befogat att betrakta oss som olika arter, eftersom hybridiseringen verkar ha varit begränsad, och det finns tydliga och konsekventa fysiska skillnader mellan neandertalare och samtida Homo sapiens.
Hur genetiskt lika två olika arter måste vara för att kunna korsa sig varierar kraftigt beroende på vad det är för organism. Vissa växter kan korsa sig utan att vara alls nära släkt med varandra, och det finns exempel på ryggradslösa djur som har upp till 5% genetisk skillnad mellan populationer men som ändå tillhör samma art – det är 4-5 gånger så mycket som skillnaden mellan oss och schimpanserna! Å andra sidan finns det även exempel på arter som inte kan korsa sig, och som endast skiljer sig åt på en handfull platser i arvsmassan – så lite som några hundratal skillnader utav flera miljarder ’bokstäver’. Så vi kan bara konstatera att det finns ingen fast gräns för hur genetiskt olika två populationer måste vara för att kunna betraktas som olika arter.
Knätofsspindeln, Uloborus plumipes, är en ganska ny bekantskap i Sverige. Här trivs den bara inomhus, gärna där det är varmt såsom i växthus och på plantskolor. Ibland, som här, dock i våra hem. Bilden är tagen av Carina Jansson.
Jag har hittat den här spindeln inomhus. Vad är det för sort, och vad är det vita? Kan det vara ägg?
Spindeln på bilden är en Uloborus plumipes, knätofsspindel på svenska. Den är en så kallad ’växthusart’ och lever inomhus i Sverige, gärna i växthus och plantskolor. Har man dem hemma har den oftast följt med i växter man har köpt. Det vita bakom den är en äggsäck, som honan spunnit och lagt sina ägg i.
Bäcksländornas larver utvecklas till skillnad mot dem hos många andra insekter även på vintern. Därför är de vuxna sländorna tidigt på vingarna. Det här djuret och dess kamrater syntes på snön på en förskolegård redan i mitten av mars 2020.
Den här insekten har börjat dyka upp i snön på vår förskolegård! Vi fundera på om det kan vara en bäckslända och barnen är nyfikna på varför det plötsligt finns så många på här hos oss. Vi vill lära oss mer!
Av vad vi kan se är det mycket riktigt en bäckslända på bilden. Vi har 38 olika arter i Sverige, och de flesta är på vingarna tidigt på året. Tittar vi på Artportalen så ser vi att toppen av antalet fynd i hela Sverige är i mitten-slutet av april, men att många fynd också görs i mars.
Fynd av bäcksländor per vecka i hela Sverige under perioden 2020-2021. Data är hämtade från Artportalen.
Till skillnad mot många andra insekter så växer bäcksländornas larver också under vinterhalvåret. Då kan de vuxna sländorna flyga tidigt på året. Därför tror vi inte att det är något särskilt som har hänt, mer än att djuren har börjat kläcka ut som fullbildade sländor. De lever i och omkring strömmande vatten av god kvalitet, så har ni något sådant i närheten ska ni kanske gå dit och se efter. Vänder man på stenar i vattnet brukar man kunna se bäcksländornas larver kräla runt. Ni kan läsa mer om bäckländor här.
Mindre purpurmätaren, Lythria cruentaria, är en vacker fjäril som finns i södra Sverige där den särskilt utvecklas på bergssyra (Rumex acetosella) på torrängar och sandmark. Eftersom det är en naturtyp som hotas av såväl igenväxning som exploatering är mindre purpurmätaren rödlistad som ’Nära Hotad’ (NT). Bilden är tagen av Bo Johansson.
Den här fjärilen fotograferade jag på Gårdby Sandhed på Öland i slutet av juli 2020. Jag har letat i diverse böcker och på nätet, men inte kunnat bestämma vad det är. Det jag hittat som är mest likt är mindre purpurmätare. Den har ungefär samma teckning på vingarna så vitt jag kan se, men färgen stämmer däremot inte.
Det är mycket riktigt en mindre purpurmätare du har fotograferat. Även om de oftast är purpurfärgade så varierar teckningen ganska mycket och ser rätt ofta ut som på din bild. Här är en snarlik individ, också den fotograferad på Gårdby Sandhed.
Kommentarer