Flygande tornseglare, Apus apus. Frågeställaren försöker etablera en koloni av denna karismatiska fågel i sin trädgård. Men hur hanterar man bäst bona när ungarna flugit ut? Kan man minska risken för att nästa års hyresgäster drabbas av parasiter? Bilden är tagen av Klaus Roggel.
Vi håller på att bygga upp en tornseglarkoloni i vår trädgård. Kan det vara vettigt att efter avslutad häckning, eller innan påbörjad häckning, spruta radar eller något annat insektsmedel för att få bort svalflugans larver/puppor? Finns några risker? Hur gör era forskare?
Ett roligt projekt, men jag tycker det låter som en dålig idé att bespruta bona. Man ska vara väldigt försiktig med olika typer av gifter, eftersom man inte riktigt vet hur de verkar och vad de verkar på. Det betyder att ni riskerar att skapa en giftig miljö också för fåglarna.
I största allmänhet får man tänka på att djur har utvecklats tillsammans med sina parasiter, och därför klarar av dem ganska bra. Vill man minska ”bördan” för djuren kunde man tänka sig att man kunde ta bort gammalt bomaterial efter avslutat häckning och/eller på annat sätt städa ur holken ordentligt. Så gör t. ex. många forskare som arbetar med holkhäckande småfåglar för att minska antalet fågelloppor som övervintrar i boet.
Spillning från igelkott, Erinaceus europaeus? Bilden är tagen av Tor Lidén.
Vad kan detta vara för bajs? Den är 4-5 cm lång och omkring 12 mm i diameter.
Detta är en svår fråga att svara på när man inte vet var bilden är tagen. Ser inte heller så noga på bilden hur bajset ser ut, men är fotot taget någonstans i södra Sverige (Götaland) och på en villatomt, är min gissning att det är från en igelkott. Jag inbillar mig att jag ser att korven glänser av insektsrester.
Vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae. Bilden är tagen av Solveig Alvefur.
Jag har sett en för mig ovanlig fjäril och undrar vad det är för sort. Jag har försökt leta i fackböcker och tror det kan vara en höfjäril, men vilken?
Det är en vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae. Här finns mer information.
Knubbsälen, Phoca vitulina, är ett av ganska få marina däggdjur i Sverige. Hur går man tillväga om det är just sådana djur man vill arbeta med? Bilden är tagen av Andreas Trepte.
Jag vill gärna jobba med marinbiologi med inriktning marina däggdjur. Helst vill jag jobba i fält med djuren ifråga, vare sig det gäller räddning, provtagning eller något annat. Vad ska jag plugga till då? Jag är främst intresserad av hajar, valar, delfiner och späckhuggare.
Göteborgs universitet har utbildningar i marinbiologi på alla nivåer (kandidat-, masters-, och doktorsexamen), men det går också bra att läsa allmän biologi och sedan välja ett kandidat- eller mastersarbete som handlar om marinbiologi för att fördjupa sig. Med en mastersexamen inom biologi och lite relevant erfarenhet blir du då behörig att söka tjänst som fältassistent eller liknande, alternativt doktorandtjänster inom marinbiologi.
– Jessica Abbott
Både Stockholms och Uppsala universitet har också marinbiologisk forskning. Men är man intresserad av djur som valar, delfiner, hajar etc. kanske man ska kolla upp utländska universitet också. Men kanhända är det bästa att skaffa sig en grundexamen i Sverige och sedan ge sig av utomlands för master- eller doktorandstudier. Det är också lättare att få jobb som fältassistent e. dyl. om man har en grundexamen.
Men man ska också vara lite observant för det finns en del mindre seriösa organisationer/privatpersoner som mer drivs av entusiasm och i en del fall, tyvärr, av rent kommersiella skäl. Här får då ofta volontärer jobba gratis inom vad man uppfattar som ett naturvårds- eller forskningsprojekt, medan verksamheten inte gör så mycket nytta när man synar den i sömmarna. Men det finns naturligtvis också många seriösa och bra projekt och det kan ju vara en chans att få erfarenhet av de djur man är intresserad av.
Och så kan vän av ordning inte låta bli att påpeka att hajar inte är däggdjur.
– Bodil Enoksson
Att få jobba som marinbiolog och speciellt med hajar eller valar är nog en dröm för väldigt många. Men hur når man dit? Jag har nog tyvärr inget annat än ett ganska luddigt svar att ge dig. Du kan läsa en kandidat- och masterutbidning i Marinbiologi, och därefter sikta mot en forskarutbildning med inriktning mot marina djur. Denna utbildningsväg är delvis praktisk, men framför allt teoretisk. Du kan kanske läsa en djurskötarutbildning och specialiserad dig mot marina djur. Detta blir en betydligt mer praktiskt inriktad utbildning, men det var ju det som du verkade mest intresserad av. Jag vet dock inte om man kan specialisera sig mot marina organismer som djurskötare. Kolla detta med en djurskötarutbildning. Ett annat sätt att få jobba nära marina djur är att bli guide. Världen över finns många som jobbar med att ordna valsafari och liknande.
Jag rekommenderar dig att försöka ta kontakt med någon som jobbar med marina djur och fråga om de har några tips på hur du ska kunna nå ditt drömjobb.
– Lotta Persmark, studievägledare i biologi vid Lunds universitet
Större dallerspindeln, Pholcus phalangioides, trivs i fuktiga vrår i våra hem.
Jag har en långbensspindel i badrummet. Det är inte den vanligaste med rund kropp, utan en med lång kropp med bakdel och framdel. För det första undrar jag vad den kallas och så undrar jag varför den dödar andra spindlar av samma ras? Den har nu dödat två spindlar som försökte vara på samma plats som den, men dom är ju likadana så varför döda varandra?
Utifrån din beskrivning så låter det som att det skulle kunna vara en större dallerspindel (Pholcus phalangioides) du har i ditt badrum. Dom äter ofta andra spindlar, både artfränder och andra arter.
Du kan läsa mer om arten här, och jämföra bilderna med din spindel.
Gräsgrön fältmätare, Colostygia pectinataria sydväst om Jönköping i juli 2020. Bilden är tagen av Jenny Thalenius
Jag har letat på internet efter denna art utan framgång. Fotot är suddigt, men djuret är ändå så karakteristiskt. Den satt på en kikare på vår altan under dagen i mitten av juli, omkring 5 mil sydväst om Jönköping. I området finns gran och tall, lövskog och högt gräs med vilda blommor. Fjärilen är ca. 3 cm stor, och ser ut att vara kamouflerad som en barkbit med teckningarna på vingarna. Det är den gladaste fjäril jag sett
Detta är en gräsgrön fältmätare, Colostygia pectinataria. Teckningen på vingen gör den ganska omisskännelig. Till en början är den mer grönfärgad, men den bleknar med tiden och får då denna gulbruna färg. Larven lever av några olika växtarter, bland annat måror och plistrar.
Parkslide, Reynoutria (Fallopia) japonica, är en invasiv växt som kan ställa till problem i byggnader. Men den sprids inte via dåligt rengjorda redskap. Bilden är tagen av MdE.
Jag läste artikeln om parkslide i Sydsvenskan och har nu en fråga. Att små fragment av rötterna ger spridning av växten är tydligt. Min fråga gäller spridning genom växtdelar. Jag tyckte inte att artikeln var lika tydlig där. Om jag klippt ner en planta av parkslide och sedan använder och lägger sekatören på andra områden utan rengöring, finns det då risk för spridning? Kan den lilla mängd växtämne etablera sig?
En oidentifierad champinjon som hittats av frågeställaren. Bilden är tagen av Mohamad Nour Mohamad.
Jag har hittat en svamp som ser ut som en champinjon. Den har en stel yta och är tung. Den är gul på insidan när den är liten. När den växt färdigt är insidan rosa som hos en champinjon. Foten är kraftigare än hos en vanlig champinjon. Går den att äta?
Det finns många arter av champinjoner, och flera av dom är giftiga. För att skilja dom åt behövs bättre bilder ur fler vinklar. Man behöver se hur skivorna ser ut, hur ringen ser ut, och hur fruktkroppen ser ut i genomskärning. Man vill dessutom se om den gulnar på hatten och foten när man skrapar på den, och om denna färg stannar kvar eller försvinner efter ett tag. Vidare vill man se om köttet ändrar färg när man delat den, och hur den luktar. Om hatten gulnar kraftigt vid skrapning men sedan bleknar efter en kvart så ska man vara extra försiktig då det kan vara en giftchampinjon.
Kort sagt går det inte att utifrån en enda bild säga om en champinjon går att äta.
Dessutom innehåller champinjoner en grupp ämnen som heter fenylhydraziner, vilka misstänks vara cancerframkallande. Livsmedelsverket rekommenderar därför att man inte äter mer än några hundra gram i månaden.
– Viktor Nilsson-Örtman
Det Viktor skriver gäller egentligen all svamp, men att artbestämma svamp från foton är svårt och ska utnyttjas med försiktighet, framförallt när det gäller matsvamp.. Jag vill komplettera med tre saker: VAR svampen växt och i vilken MILJÖ den växt kan ge en bra hjälp. Vidare att aldrig skära av foten utan försöka få med hela. Exempelvis ses den kanske säkraste karaktären på giftchampinjon längst ner i fotbasen.
Taggbock, Prionus coriarius, är en stor och imponerande långhorning som utvecklas i tall och olika ädellövträd. Hos oss förekommer arten i den sydliga delen av landet. Bilden är tagen av Johan 43.
Det här djuret satt på köksfönstret i 45 min idag vid 16-tiden i Sank Anna i Östergötland. Vi trodde först att det var en ekoxe som vi har gott om, men det verkar snarare vara en smedbock? Östergötland är dock inte riktigt rätt område för smedbock vad jag förstår. Storleken är omkring 5 cm. Vad är det för djur vi såg?
Östergötland är som du säger fel landskap för smedbock, vilken numera bara finns på Gotland. Däremot har du hittat den besläktade arten taggbock, Prionus coriarius. Namnet har den fått av taggarna den bär på halsskölden. Båda är stora långhorningar som hör till samma underfamilj Prioninae, med tre arter i sverige: raggbock, taggbock och smedbock.
Alla tre arterna är rödlistade. Taggbocken är rödlistad som Nära hotad (NT). Den finns i de sydliga kustlandskapen och upp till Upplandskusten. Den är beroende av gamla halvöppna skogar med grova äldre ekar, bokar och tallar. Larverna lever i trädens rotdelar.
Jag kan tänka mig att Sankt Annas Skärgård hyser fina miljöer för arten. Den är rapporterad på flera ställen på Yxnö och omgivande öar.
Kommentarer