Större dallerspindeln, Pholcus phalangioides, trivs i fuktiga vrår i våra hem.
Jag har en långbensspindel i badrummet. Det är inte den vanligaste med rund kropp, utan en med lång kropp med bakdel och framdel. För det första undrar jag vad den kallas och så undrar jag varför den dödar andra spindlar av samma ras? Den har nu dödat två spindlar som försökte vara på samma plats som den, men dom är ju likadana så varför döda varandra?
Utifrån din beskrivning så låter det som att det skulle kunna vara en större dallerspindel (Pholcus phalangioides) du har i ditt badrum. Dom äter ofta andra spindlar, både artfränder och andra arter.
Du kan läsa mer om arten här, och jämföra bilderna med din spindel.
Gräsgrön fältmätare, Colostygia pectinataria sydväst om Jönköping i juli 2020. Bilden är tagen av Jenny Thalenius
Jag har letat på internet efter denna art utan framgång. Fotot är suddigt, men djuret är ändå så karakteristiskt. Den satt på en kikare på vår altan under dagen i mitten av juli, omkring 5 mil sydväst om Jönköping. I området finns gran och tall, lövskog och högt gräs med vilda blommor. Fjärilen är ca. 3 cm stor, och ser ut att vara kamouflerad som en barkbit med teckningarna på vingarna. Det är den gladaste fjäril jag sett
Detta är en gräsgrön fältmätare, Colostygia pectinataria. Teckningen på vingen gör den ganska omisskännelig. Till en början är den mer grönfärgad, men den bleknar med tiden och får då denna gulbruna färg. Larven lever av några olika växtarter, bland annat måror och plistrar.
Parkslide, Reynoutria (Fallopia) japonica, är en invasiv växt som kan ställa till problem i byggnader. Men den sprids inte via dåligt rengjorda redskap. Bilden är tagen av MdE.
Jag läste artikeln om parkslide i Sydsvenskan och har nu en fråga. Att små fragment av rötterna ger spridning av växten är tydligt. Min fråga gäller spridning genom växtdelar. Jag tyckte inte att artikeln var lika tydlig där. Om jag klippt ner en planta av parkslide och sedan använder och lägger sekatören på andra områden utan rengöring, finns det då risk för spridning? Kan den lilla mängd växtämne etablera sig?
En oidentifierad champinjon som hittats av frågeställaren. Bilden är tagen av Mohamad Nour Mohamad.
Jag har hittat en svamp som ser ut som en champinjon. Den har en stel yta och är tung. Den är gul på insidan när den är liten. När den växt färdigt är insidan rosa som hos en champinjon. Foten är kraftigare än hos en vanlig champinjon. Går den att äta?
Det finns många arter av champinjoner, och flera av dom är giftiga. För att skilja dom åt behövs bättre bilder ur fler vinklar. Man behöver se hur skivorna ser ut, hur ringen ser ut, och hur fruktkroppen ser ut i genomskärning. Man vill dessutom se om den gulnar på hatten och foten när man skrapar på den, och om denna färg stannar kvar eller försvinner efter ett tag. Vidare vill man se om köttet ändrar färg när man delat den, och hur den luktar. Om hatten gulnar kraftigt vid skrapning men sedan bleknar efter en kvart så ska man vara extra försiktig då det kan vara en giftchampinjon.
Kort sagt går det inte att utifrån en enda bild säga om en champinjon går att äta.
Dessutom innehåller champinjoner en grupp ämnen som heter fenylhydraziner, vilka misstänks vara cancerframkallande. Livsmedelsverket rekommenderar därför att man inte äter mer än några hundra gram i månaden.
– Viktor Nilsson-Örtman
Det Viktor skriver gäller egentligen all svamp, men att artbestämma svamp från foton är svårt och ska utnyttjas med försiktighet, framförallt när det gäller matsvamp.. Jag vill komplettera med tre saker: VAR svampen växt och i vilken MILJÖ den växt kan ge en bra hjälp. Vidare att aldrig skära av foten utan försöka få med hela. Exempelvis ses den kanske säkraste karaktären på giftchampinjon längst ner i fotbasen.
Taggbock, Prionus coriarius, är en stor och imponerande långhorning som utvecklas i tall och olika ädellövträd. Hos oss förekommer arten i den sydliga delen av landet. Bilden är tagen av Johan 43.
Det här djuret satt på köksfönstret i 45 min idag vid 16-tiden i Sank Anna i Östergötland. Vi trodde först att det var en ekoxe som vi har gott om, men det verkar snarare vara en smedbock? Östergötland är dock inte riktigt rätt område för smedbock vad jag förstår. Storleken är omkring 5 cm. Vad är det för djur vi såg?
Östergötland är som du säger fel landskap för smedbock, vilken numera bara finns på Gotland. Däremot har du hittat den besläktade arten taggbock, Prionus coriarius. Namnet har den fått av taggarna den bär på halsskölden. Båda är stora långhorningar som hör till samma underfamilj Prioninae, med tre arter i sverige: raggbock, taggbock och smedbock.
Alla tre arterna är rödlistade. Taggbocken är rödlistad som Nära hotad (NT). Den finns i de sydliga kustlandskapen och upp till Upplandskusten. Den är beroende av gamla halvöppna skogar med grova äldre ekar, bokar och tallar. Larverna lever i trädens rotdelar.
Jag kan tänka mig att Sankt Annas Skärgård hyser fina miljöer för arten. Den är rapporterad på flera ställen på Yxnö och omgivande öar.
Bivarg, Philanthus triangulum, påminner om en geting men är i själva verket en rovstekel. Den är specialiserad på att fånga honungsbin, vilka utgör föda för bivargens larver. Bilden är tagen av Tobias Johansson.
Idag såg vi två stycken getingar hålla på med varandra. Den undre var mörkare och låg nästan helt stilla. Efter ett tag så flög den övre iväg med den undre. Vad sysslade getingarna med?
Det är inte getingar du fotograferat. Den övre är en bivarg, Philanthus triangulum, som hör till en familj rovsteklar som heter Crabronidae.
Bytet däremot är ett honungsbi, Apis mellifera, i familjen Apidae.
Bilden visar mycket väl på bivargens livshistoria. Honorna spenderar den största delen av sin tid med att jaga honungsbin. När hon fångat ett bi så sticker hon det med sin gadd mellan mellankroppen och huvudet. Biet blir då paralyserat, men fortsätter leva. Därefter flyger bivargen iväg med biet och lägger det i ett hål som hon har grävt i en solvarm sandig sluttning. Detta hål kan vara upp emot en meter djupt och innehålla över hundra bin! Hon lägger sin ägg i gropen och bina utgör sedan mat åt hennes larver. Eftersom bina fortfarande lever så håller sig maten fräsch under mycket längre tid än om hon hade dödat dem!
Skogstordyvel (Anoplotrupes stercorosus) sedd underifrån. Just såhär hittar man ofta tordyvlar på sensommaren, när deras liv är på upphällningen och koordinationsförmågan börjar brisera. Bilden är tagen av Carl-Magnus Helgegren.
På mina dagliga skogsturer har jag på flera olika stigar upptäckt ett flertal skalbaggar på rygg. På vissa ställen ligger det en femton, tjugo stycken i rad. Vad har hänt eftersom det är så många på samma ställe? Jag går mestadels i bokskog. Jag har spekulerat i om dom var ”förbrukade” efter slutfört uppdrag, vad det nu kunde vara, men så är det uppenbart inte! Ska man göra en räddningsinsats och försiktigt vända dom rätt?
Skalbaggen som du har sett på rygg är med största sannolikhet skogstordyvlar, Anoplotrupes stercorosus. Det här djuret är aktivt framförallt på våren och försommaren. Senare på säsongen har de parat sig och lagt ägg och börjar så smått bli ”förbrukade” som du säger.
Det här är långbenta djur som normalt sätt lätt klarar av att vända sig på rätt köl igen. Du kan läsa mer om detta här. När de, i skalbaggsmått mätt, börjar bli gamla fungerar deras nervsystem inte lika bra och de mister lite av sin koordinationsförmåga. Då klarar de ibland inte att vända sig rätt ibland. Så även om du vänder på skalbaggen blir det lite av konstgjord andning. Djuret har redan spelat ut sin aktiva till i livet, men kan nu istället bli mat åt fåglar, små däggdjur eller andra insekter, eller brytas med av markens mikroorganismer.
Fiskmås, Larus canus. Bilden är tagen av Estormiz.
Vi bor vid en sjö i Västra Götaland och har under några år nu observerat ett märkligt fenomen. Fiskmåsarna lägger sig på en lång rad ute i sjön och ligger där och guppar flera timmar i rad. Fenomenet brukar uppstå någon gång under juli-augusti månad. Vid samma tidpunkt brukar de också ägna sig åt en sorts spiralflygning där de samlas i stort antal och flyger högre och högre. I vissa fall avslutas dessa spiraler med störtflygningar. Vad håller måsarna på med?
Det är inte helt lätt att bena ut vad dina måsar gör, men här är några funderingar.
Jag skulle tro att dina fiskmåsar är på flyttning. Väldigt många fisk-och skrattmåsar flyttar västerut över Sverige på sensommaren. Många kommer österifrån (Baltikum, Ryssland). När de ligger på vattnet så tror jag att de förmodligen bara smälter maten, efter att ha födosökt på någon åker eller fält i närheten. Alternativt väntar de ut bättre väder att flytta i.
Dina spiralflygningar kan antingen ha med födosök eller flyttningsaktivitet att göra. Måsar jagar gärna större insekter i luften. Man kan då se att de gör utfall ut i luften med tillfälligt öppna näbbar. Alternativt tar fåglarna höjd för att flyga vidare. Måsar beter sig gärna som många rovfåglar, nämligen att de hittar en varmluftsbubbla inom vilken de kretsar och tar höjd (”de tar hissen”). Ibland leder detta till att de på hög höjd sedan bryter cirkeln och försvinner bort i flyttningsriktningen. Alternativt finner de inte väderläget gott nog och avbryter sin kretsning och dyker ner för att invänta bättre väder.
Hona av skräddarspindel, Dolomedes plantarius, med sin äggsäck under kroppen. Bilden är tagen av Jenny Davidsson.
Jag hittade vad jag tror är en kärrspindel vid Vågsjön i Roslagen idag. Den stor böld på magen. Min man tror den ska ha ungar, men jag tycker det ser ut som en böld. Jag blev så nyfiken så jag ville fråga er! Vad tror ni att det är?
Vi har två arter i släktet Dolomedes. Släktet har inget svenskt namn, men djuren kallas ibland för kärrspindlar. De två arterna är kärrspindel (Dolomedes fimbriatus) och skräddarspindel (Dolomedes plantarius). Detta ser ut att vara den senare.
Det som du kallar för en böld är istället en äggsäck som spindeln håller i käkarna. Denna hantering av äggen är typisk för arterna i spindelfamiljen vårdnätspindlar (Pisauridae) dit kärrspindlarna hör. De gör också ett speciellt nät, som kallas för vårdnät, till sina ungar.
Kommentarer