Fråga en Biolog

Den här skalbaggen, ungefär 1 cm lång, hittade jag på Gårdby sandhed på Öland 28/7 i år. Den satt på en axveronika på marken. Vad kan det vara?

Det här är en art i familjen bladbaggar (Chrysomelidae; vi har knappt 300 olika i Sverige) som heter Chrysolina limbata. Den saknar svenskt namn. Det här är ett roligt fynd, eftersom arten är väldigt sällsynt. Den förekommer på varma, öppna marker, där den lever särskilt på olika kämpar (Plantago, särskilt på svartkämpar Plantago lanceolata). Arten fanns tidigare spridd över södra Sverige, men under de senaste 30 åren är den bara känd från en handfull lokaler på Öland, en lokal i Östergötland, samt från Kullaberg i Skåne. Just Gårdby sandhed är en klassisk lokal för arten! Eftersom Chrysolina limbata lever i en landskapstyp som är på stark retur i Sverige, och eftersom djuret är stadd i stark minskning, är den rödlistad som ”Sårbar” (VU).

Det finns ytterligare fyra svenska arter i släktet Chrysolina som har en såhär tjusig röd bård på täckvingarna. Hos de andra arterna löper denna dock bara längs täckvingekanten, och möts aldrig mitt på ryggen.

– Andreas Nord

november 18, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag vet att växter tar upp koldioxid genom sina klyvöppningar, men hur transporteras denna sedan vidare till växtens alla celler?

Den transporteras inte till växtens alla celler! 

Koldioxid används av gröna celler för att göra socker av i fotosyntesen. Efter det passiva inflödet av koldioxid genom klyvöppningarna diffunderar koldioxiden passivt genom bladens luftfyllda hålrum till de fotosyntetiserande cellerna, som står i kontakt med dessa luftfyllda hålrum. 

I övriga celler i växten är användningen av koldioxid väldigt mycket mindre och den koldioxid som bildas från cellandningen räcker till och blir över. Icke-gröna celler nettoproducerar koldioxid. Det finns alltså inget behov för transport av koldioxid till dessa.

– Allan Rasmusson

november 18, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Växten på bilden växte på en ankarboj till båten, strax under ytan i Moälven vid Själevad/Örnsköldsvik. Fotot är taget på land (på en murken stubbe) någon dag efter upptagandet. Vad kan det vara för något?

Det här är faktiskt ett djur och inte en växt! Närmare bestämt är det ett svampdjur (Porifera). Vi har omkring 150 olika arter i Sverige. De flesta lever i havet, men två finns i sötvatten. Ditt fynd ser ut att vara Spongilla lacustris, som är vanlig i hela landet. Du kan läsa mer om svampdjur här. 

– Viktor Nilsson-Örtman & Andreas Nord

november 17, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Idag såg jag och barnen en spindel som vi aldrig tidigare sett. Den kom gåendes på vår stenläggning utanför huset, som ligger i närheten av Kungsbacka. Kroppen var stor och brun, och benen var randiga och håriga. Den var ungefär lika stor som en källarspindel. Vad kan det vara för något?

Det ser ut att vara en Kvadratspindel (Araneus quadratus).

– Fredrik Arvidsson

Spindeln på bilden är en kvadratspindel – Araneus quadratus.

november 17, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan igelkotten ”länsa” en musfälla med en död mus i och äta upp musen?

Det är nog inte alls omöjligt!

– Bodil Enoksson

Just nu fångar vi 1-3 möss varje dag hemma hos oss. Det blir en topp varje år när bonden skördar det som finns på fältet intill. Nu tog han sockerbetorna i förra veckan. Mössen verkar mycket hungriga och igår kväll satt en och gnagde på tre döda möss där en var ganska hel, en saknade huvudet och en saknade allt utom bakkroppen (en tredjedel av musen var kvar). Idag på morgonen satt det återigen en mus och åt på en som var död i fällan. Den hade börjat med ryggen. Fällor kan alltså länsas av andra möss också. Hos oss är det mindre skogsmöss som gör det.

– Mats Hansson

november 16, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

När jag väger mig efter morgonduschen väger jag 3 – 4 hg mer än före duschen. Jag går alltså upp i vikt i duschen! Så numera väger jag mig bara före.

300-400 g låter som mycket, även om det kan sitta lite vatten kvar på huden och i håret efter duschen. Jag skulle gissa att det är något annat som påverkar vågens mekanik – till exempel att det blir varmare och fuktigare i rummet efter din dusch. Detta kanske påverkar hur rörliga vissa delar i vågen är. Denna förklaring känns mest trolig för en analog våg, men det är inte omöjligt att en digital våg också kan påverkas. Hur som helst, det är nog en bra strategi att alltid väga sig vid samma tidpunkt på dagen. Kroppsvikten varierar normalt med upp till 1-2 kg beroende på när man har ätit, druckit, och bajsat (och även med menscyklen hos kvinnor i fertil ålder).

– Jessica Abbott

november 16, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Finns det bakterier på bakterier, och hur stora eller små är de i så fall? Vi har diskuterat detta i åratal!

Det finns faktiskt sådana exempel men de är egentligen inte bakterier utan arkéer (som tidigare räknades som bakterier.) Om man söker på namnet Ignicoccus på Wikipedia (se här), så får du fram en bild på denna arké som finns vid varma undervattenskällor (typ 90 grader) i världshaven. Där lever den på att oxidera vätgas med hjälp av svavel och då bilda svavelväte. Ignicoccus lever i symbios med (eller parasiteras av) en annan arké vid namn Nanoarchaeum. Denna är mindre och kan sitta fast på Ignicoccus. Det finns många konstiga livsformer bland mikroorganismerna.

Angående storleksförhållanden så skulle man kunna säg att om Ignicoccus hade storleken av en åkgräsklippare så är Nanoarchaeum stor som sitsen, och denna åkgräsklippare skulle köra runt i en fotbollsarena som var 50 mil lång. Omvänt, om man tar en normalstor fotbollsarena, så skulle åkgräsklipparen vara en halv millimeter. Så små är bakterier och arkéer.

– Mats Hansson och Claes von Wachenfeldt (gästexpert)

Det som är vanligare är att olika bakterier och arkéer infekteras av virus. Dessa virus kallas för bakteriofager, eller bara fager, och är ohyggligt vanliga. Det har gjorts uppskattningar på att att det finns omkring 10 kvintiljoner (10 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0) bakteriofager på planeten. De finns överallt där det finns bakterier och har använts ganska flitigt av oss på olika sätt, bl. a. för att ersätta antibiotika. Du kan läsa mer här och här, och mer utförligt (på engelska) här.

– Andreas Nord

november 13, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag känner mig rätt säker på att vi har hittat en luffarspindel i Stockholms skärgård. Mig veterligen har man aldrig hittat en sådan där?

Nej, den här spindeln är ingen luffarspindel. Den tillhör istället familjen plattbukspindlar (Gnaphosidae). Det är troligtvis en art i släktet Haplodrassus (som nog skulle kunna kallas ”huggspindlar” på svenska). Haplodrasus signifer (mosshuggspindel) är den vanligaste.

– Fredrik Arvidsson

Det är inte någon luffarspindel. För korta spinnvårtor, den saknar mönster på bakkroppen, och fel huvudform. Jag tycker att det ser ut som någon i spindelfamiljen plattbukspindlar (Gnaphosidae) med de rören till spinnvårtor.

november 13, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur går det till när plasmider muterar så att bakteriernas egenskaper förändras?

Mutationer är slumpmässiga och bakterien kan inte själv bestämma om och när den ska mutera. Mutationer händer spontant lite då och då. Oftare om man till exempel bestrålar bakterierna med UV-ljus. Jag antar att du vet att ”DNA-tråden” består av en slags ”dubbelstege” uppbyggd av nukleotiderna som förkortas A, C, G och T. I ”stegen” passar ett A ihop med T och ett C ihop med ett G. Skulle helt plötsligt bakteriens molekylära maskineri upptäcka att det t.ex. sitter ett A ihop med ett G, så startar det igång ett internt maskineri i cellen för att laga skadan i DNA strängen. Skadan kan vara i det DNA som utgör bakteriens huvudsakliga DNA eller i någon av dess plasmider. I denna process lyckas inte alltid bakterien laga DNAt så att det återgår till det ursprungliga utan mutationen förblir permanent.

De flesta mutationer gör så att bakterien fungerar sämre och dessa kommer därför att konkurreras ut av icke-muterade individer. Men ibland händer det att mutationen gör att en egenskap förbättras och ger ett överlevnadsvärde för den muterade bakterien.

Eftersom du nämner just plasmider, så misstänker jag att du tänker på de multiresistenta bakterier som har gener som kodar för resistens mot flera olika antibiotika. Dessa bakterier har resistensgenerna på plasmider och ger ”sjukhussjukan” som gör att man har svårt att behandla den drabbade patienten med de antibiotika som finns tillgängliga för sjukvården. Bakterien heter Staphylococcus aureus och den finns på huden hos alla människor. De är kända för att ha plasmider och de kan överföra plasmider mellan sig. De förändrar alltså sina egenskaper genom att ta upp plasmider med olika resistensgener och kan ibland kombinera generna på en och samma plasmid. Jag skulle inte klassa detta som mutationer utan bara ihopsamlande av gener som redan finns. Givetvis har resistensgenerna, som alla andra gener, utvecklats under lång tid via mutationer och urval men det är inte genom mutationer de plötsligt uppträder hos de drabbade. I exemplet med de bakterier som är multiresistenta, så ger ju inte plasmiden med resistensgener något överlevnadsvärde om inte några antibiotika finns i omgivningen som försöker stoppa bakterierna från att leva. Men det är ju ingen tröst för den sjuke som ligger där med sitt infekterade sår för bakterier utan resistensgener är lika bra på att orsaka infektionen och så fort man sätter in en antibiotikabehandling så tar de med resistensgener över igen. Problemet med antibiotikaresistens är mycket allvarligt och vissa forskare tittar på andra möjligheter som t.ex. att använda virus som är specifika mot bakterierna för att slå ut dem.

– Mats Hansson

november 12, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Finns det plasmider som man via transformation skulle kunna få in i t. ex. jäst för att producera olika vitaminer som vitamin C? Kan en vanlig icke-biolog få tag på sådana via internet?

Det finns plasmider som man kan sätta in en gen i, och efter transformation in i jästcellen få att producera ett protein man vill ha (men det är normalt lättare i bakterier).

Just syntesen av vitamin C kan du inte få till via en vanlig plasmid för syntesen kräver ett flertal gener för alla enzymstegen. Detta gäller de flesta vitaminer. Nu producerar jäst vitamin C ändå. Skulle du vilja höja produktionen måste du veta vilket steg i syntesen som är mest begränsande. Om det inte redan är gjort (jag vet inte just detta) så skulle det nog ta något år på heltid för en laborerande person att ta reda på det.

Om du som privatperson kan köpa jäststammar, plasmider, reagens och allt annat du behöver någonstans ute på nätet för grova pengar vet jag inte, men det är olagligt att utföra ett sådant experiment om inte ditt laboratorium blivit godkänt av Arbetsmiljöverket och firmor som säljer det som behövs handlar inte med privatpersoner. 

Vill du leka själv med DNA inom lagen så finns det olika experiment du kan göra, t. ex. att extrahera DNA från lök, men det har du kanske redan stött på. Se annars här. 

Jag är ledsen att jag måste göra dig besviken när du har experimentlusta. Men om du söker till och kommer in på vår molekylärbiologiutbildning så får du genetiskt modifiera både bakterier, jäst och växter (inte djur dock, för det lilla extra utbildningsvärdet räcker inte på lång väg för att motivera sådana potentiellt plågsamma och dyra djurexperiment).

– Allan Rasmusson

november 12, 2020

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar