Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Den här kröp omkring på vårt golv och var väldigt slö och försökte nog flyga. Vad är det för något? Någon slags geting?
Jag tycker att det ser ut som en geting som tagit genvägen genom skorstenen.
– Olle Anderbrant
Jag håller med till fullo. Kanske en drottning som övervintrat i skorstenen?
– Andreas Nord
När jag öppnade dörren till vår gamla redskapsbod så låg det ganska mycket spillning innanför dörren. Kan det vara en grävling som har gryt under kanske?
Kan det vara en iller? Grävlingar brukar ha gropar som toalett.
– Bodil Enoksson
Jag tror också på något mårddjur. Iller ligger nära till hands i Götaland och i jordbruksbygder. Längre norrut, eller i mer skogliga lägen, kan skogsmård kanske vara ett alternativ?
– Andreas Nord
Mård är väl ganska känd för att husera i bodar och på vindar. Och de finns i hela landet.
– Mats Hansson
Jag var ute och gick med min hund tidigare idag när hunden plötsligt stod nos mot nos med den här.
Jag tog bort min hund och tog sen detta fotot. Det jag undrar över är varför den inte bet min hund utan bara tog upp huvudet i försvarsställning trots att hundens nos bara var 1 millimeter från ormens och kanske t.o.m. snuddade vid den? Efter fotot ringlade den väsande iväg och var uppenbart irriterad. Är huggormar inte särskilt aggressiva helt enkelt?
Att huggormar är aggressiva är en villfarelse. De är snarare lättstörda och ringlar oftast iväg om en klampar fram. Att fly är ett mycket bättre försvar för huggormen, som då inte behöver gå i envig med hunden. Risken finns ju att det får plikta med livet, så den hugger inte bara för att den kan. Med det sagt tycker jag det är intressant att den lät hunden komma så nära utan att ringla undan. Sådan är åtminstone inte min erfarenhet av huggormar, som jag tycker är ganska skygga om de inte är nedkylda och slöa som de kan vara tidigt på våren.
Ibland händer det att huggormar biter, men det är inte för att de är elaka utan sker framförallt i situationer där ormen är trängd eller blir attackerad och reträtt inte är möjlighet.
– Andreas Nord
Våren har varit kall och med värmen nu i maj exploderade naturen. Trots det har jag bara sett en (1) humla! Mördarsniglar och fästingar kan jag vara utan men alla pollinerare var är dom? Finns det hopp?
Det har varit en sen vår och många insekter är lite sena på vingarna. Det kan såklart förekomma lokala skillnader beroende på förändringar i markanvändning mm, men såhär från ett sydsvenskt perspektiv tycker jag inte att det finns någon anledning till oro. Här i Skåne har det flugit bra under vårens få varma dagar, och flera av de vårtidiga solitära bina har jag sett i stora mängder. Humlorna och de andra sociala steklarna (undantaget myror) är ju lite speciella såtillvida att det bara är drottningen som överlever vintern. Hon övervintrar under marken där det är lite varmare och kommer fram när vårvärmen så tillåter. Därefter har hon det stora arbetet att bygga ett bo, lägga ägg och föda upp den första kullen arbetare. Ett kallt år blir hela den processen kraftigt försenad och därför är det ganska få humlor som flyger på våren. Det tar lite tid, helt enkelt!
Med det sagt lever pollinerande insekter i Sverige ett ganska hårt liv eftersom de är ansatta från många olika håll, t.ex. från ett intensivt modernt jordbruk, exploatering av mark och igenväxning av naturliga habitat. Många av dessa saker går att åtgärda om vi alla hjälps åt och inte ger upp hoppet!
– Andreas Nord
Efter en dag där det hade sprungit kor på tomten såg vi en ny insekt som flög runt kobajset. Senare såg vi en massa bin som satt på marken och hade denna insekt på ryggen. Det såg ut som att bina blev attackerade. Anfallaren såg ut som en slags fluga men mer avlång och med ganska kraftiga ben. Den var i samma storlek som bina. Tyvärr lyckades inte få en bild på dem. Finns det någon insekt i Sverige som attackerar bin?
I Sverige finns det absolut insekter som attackerar bin. Den mest kända är rimligtvis rovstekeln bivarg, Philanthus triangulum, som jagar och bedövar honungsbin som den har som föda till sina larver. Den ser ut lite som en geting och lever på öppna marker med sandinslag i södra Sverige (Götaland).
När ni nu pratar om något som påminner om bin i närheten av kobajs dras mina tankar omedelbart till den vackra kolvflugan Scathophaga stercoraria. Den utvecklas i spillning från olika djur, gärna nöt. Hanen är kraftigt byggd och alldeles gyllengul. På det sättet kan de påminna lite om bin. En gissning är att det var sådana ni såg i och omkring kobajset, och att det också var sådana ni såg senare på eftermiddagen, fast då i parning.
Med det sagt finns det ju väldigt många insekter och utan en bild tror jag inte att vi kommer hela vägen här.
– Andreas Nord
Jag undrar om det verkligen stämmer att den amerikanska skogsgrodan helt stänger av de livsuppehållande processerna vintertid och antar omgivningens temperatur samt att grodans hjärta står helt stilla och blodet likaså? På våren vaknar den i takt med stigande temperaturer?
Utan att vara grodexpert, så är jag skeptisk. Det finns ganska få arter som klarar av äkta kryptobios, dvs att all metabolisk aktivitet upphör. Björndjur, saltkräftor (Artemia salina), och vissa rundmaskar tillhör dessa. Jag tror inte att det finns några ryggradsdjur som kan stoppa metabolismen helt och hållet, och sedan starta upp den igen.
– Jessica Abbott
Å andra sidan kan man läsa i Scientific American:
”And yet the frogs do not die. Why? Antifreeze! True enough, ice crystals form in such places as the body cavity and bladder and under the skin, but a high concentration of glucose in the frog’s vital organs prevents freezing. A partially frozen frog will stop breathing, and its heart will stop beating. It will appear quite dead. But when the hibernaculum warms up above freezing, the frog’s frozen portions will thaw, and its heart and lungs resume activity–there really is such a thing as the living dead!”
– Jörgen Ripa
Jag kan inte fysiologin hos Lithobates sylvaticus (som med säkerhet är den art som åsyftas), men om du du själv vill undersöka litteraturen så finns en kort diskussion om dess frystålighet här, med referens till en uppsats från 2018 som säkert ger fler referenser.
– Björn Lardner, gästexpert
Som jag förstår saken så klarar faktiskt skogsgrodan (Lithobates sylvaticus = Rana sylvatica) att frysas ned och att överleva i fruset tillstånd under lång tid. Nyckeln ligger i att det inte är själva cellerna som fryser utan istället allt utanför dem (den ”extracellulära vävnaden”). Hade cellerna frusit hade de också exploderat, varpå grodan hade avlidit.
För att undvika att cellerna spricker förbereder sig grodan för vintern genom att lagra väldiga mängder glykogen i levern. Glykogenet bryts ned till glukos som lagras i kroppens olika vävnader. Tillsammans med stora mängder urinämne (urea), gör det att cellernas fryspunkt sänks kraftigt. Det är inte en riskfri strategi, för trots att grodan i princip är helt satt på paus när den är nedfrusen byggs det upp en del skadliga ämnen när den tinar, t.ex. mycket mjölksyra.
De frusna grodorna har inga hjärtslag. Studier har dock visat att det är just hjärtat som startat fortast när grodan tinar. I början går det långsamt, men ganska snart har den normal hjärtfrekvens. Därefter börjar grodan andas, och sedan återvänder reflexerna i musklerna. Bara någon timme efter att grodan börjat tina är musklerna mer eller mindre lika välfungerande som hos en groda som inte frusit.
Det finns såklart gränser för hur djupt skogsgrodan kan frysa. Blir det alldeles för kallt räcker inte ”frostvätskan” till och cellerna spricker. Icke desto mindre klarar de ganska mycket. En studie som följde 18 skogsgrodor på naturliga övervintringsplatser i Alaska fann att grodorna låg i sina vinterkvarter i nästan 200 dagar i följd mellan oktober och maj. Temperaturen på övervintringsplatsen var i medeltal -6,3 grader, men kunde bli så låg som -18 grader. Alla grodorna överlevde vintern.
– Andreas Nord
Vad är det här för något? Är det pestskråp?
Det är bitterskråp, Petasites japonicus.
– Torbjörn Tyler
Jag följer er via ”Fråga en biolog” och brukar läsa frågor och svar. Nu har jag själv hittat en liten insekt som jag gärna skulle vilja ha ett namn på.
Av vad jag kan se är det här en ängsskinnbagge (skinnbaggefamiljen Miridae) Deraeocoris lutescens. Det är ett vanligt djur som lever på olika lövträd och buskar där den är rovdjur på små mjukskaliga insekter som bladlöss och stövsländor.
– Andreas Nord
Tack för snabbt svar! Jag hittade den inomhus i Malmö. Jag har aldrig sett den arten tidigare eller vart fall inte reflekterat över den.
Jag hittar den ofta inomhus i Skåne. Tidigt på säsongen vaknar de ur sin vintervila och är mycket rörligare än under sommaren. Vissa kommer fel då!
– Andreas Nord
Jag har en sädesärla hos mig som hela tiden flyger in mot ett fönster. Det är bara det fönstret och den gör det om och om igen. Den sitter inte och pickar utan tar sats igen och igen. Sedan tar den emot med fötterna eller bröstet.
Det finns inget på insidan. Inga blommor eller annat intressant och det spelar ingen roll om det är soligt eller mulet. Jag har aldrig sett detta beteende förut, men min dotter har en hos sig som gör likadant. Vad beror det på?
Förmodligen ser den sin spegelbild i glaset och tolkar det som en annan sädesärla, som ska jagas bort. Och sedan verkar detta vara en synnerligen enveten och tuff konkurrent, som hela tiden ger igen med precis samma mynt! Inte ovanligt att sädesärlor och andra fåglar gör så. Vi har själva haft sädesärlor som attackerat (sig själva i) backspeglarna på bilen, men även pilfinkar som attackerade en s.k. skvallerspegel utanför köket. Den fick vi sätta en plastkasse över!
Inte så kul att täcka över fönstret, men jag tror att det är det man måste göra, så att den inte kan spegla sig där. Efter ett tag har den förhoppningsvis glömt att det brukade vara en rival där, och dessutom fått fullt upp att mata ungarna.
– Bodil Enoksson
I ett av träden på vår tomt har vi ett hål där något verkar bo. Vad det än är så blir den blir provocerat av vår närvaro. Det uppdagades av en ren slump och nu kan vi inte släppa det hela. Vi har vid ett flertal tillfällen försökt se vad som finns i hålet men det är för mörkt, även med ficklampa. Man kan provocera fram ljudet från hålet genom att vispa runt lite i mynningen. Man petar inte på något speciellt eller på ”någon” utan bara i mynningen av hålet.
Det bor en fågel i hålet i ert träd. Av ljudet att döma är det en talgoxe. De gör precis såhär, dvs. väser, för att skrämma bort rovdjur. Tittar man på de ser man också att de slår ut med vingarna vid varje väsning. Se t.ex. här.
Just nu ligger honan på ägg och då är det väldigt känsliga för störningar. Det bästa är därför att låta henne vara ifred så mycket som möjligt. Ruvningsperioden varar i ungefär 12 dagar och sedan stannar ungarna i boet tills de är ca. 20 dagar gamla.
– Andreas Nord
Kommentarer