Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Kackerlackor inomhus – bör jag vara orolig?

I slutet av augusti 2020 hittade jag en kackerlacka inne hos oss. Jag tittade på många bilder och jag skickade också en bild till en entomolog. Han skrev att han trodde att det var en skogskackerlacka, men att han inte var helt säker eftersom bilden inte visade ryggskölden väl nog. Men ju mer jag kollade på bilder, desto mer övertygad blev jag om att det var en svensk skogskackerlacka. Så jag gick ut i skogen några hundra meter hemifrån och släppte ut den. 

Så idag ser jag plötsligt en liten kackerlacka – uppenbarligen inte vuxen – springa på golvet i tvättstugan. Jag har fångat den i en burk. Jag tänker att om vi har tur kanske vi fick svenska skogskackerlackor i trädgården i somras och att de förökade sig där. Jag tog hem en massa nässlor från naturen för att ha som gröngödsel, så kanske kan ett par svenska skogskackerlackor kan ha följt med?

Men nu när jag hittade den nymf i tvättstugan blir jag ju orolig och vill gärna ha den artbestämd. Vem bör jag vända mig till?

Det är absolut en nymf av skogskackerlackan – ingen anledning till oro!

– Andreas Nord

Den här krabaten dök nyss upp på toaletten hemma hos oss i Stockholm. Jag har försökt googla och det närmsta resultatet, visuellt, är Drymaplaneta semivitta. Vad som får det att verka så osannolikt är att den uteslutande verkar finnas i Australien och Nya Zeeland och att den är mycket större. Så frågan är om det kan ha kommit en enstaka individ till exempel med mattransport och att den är en kackerlacksunge? Vuxna individer kan bli upp till 45 mm, men den här var 5-6 mm utan spröten. Den reagerade inte på att jag tände lampan utan satt kvar på samma plats på väggen och rörde sig långsamt. När jag skulle ta den med hushållspapper ramlade den från väggen till toalettstolen där den fick upp farten något. Planen var att få ut den utomhus men den dog tyvärr när jag försökte fånga den. Skulle bli väldigt tacksam för återkoppling om vad ni tror att det kan tänkas vara.

Jag håller med om den habituella likheten med Drymaplaneta semivitta, men storleken avviker som du säger. Det finns de som har exotiska kackerlackor antingen som djurfoder eller som ”intressedjur”, så ibland dyker det upp utländska arter i våra hem.

Djuret som ni hittade är en nymf, dvs. en ännu inte fullbildad kackerlacka. De byter hud (”ömsar”) några gånger från att de kläckts och blir lite större för varje gång. Som vuxna har de flesta kackerlackor vingar och långa antenner. Nymfer är svåra att bestämma, men när jag ser på bilden får jag ändå känslan av att detta är en nymf av vår egen kackerlacka, skogskackerlackan Ectobius lapponicus. Det är ett vanligt djur utomhus i hela landet och den uppträder aldrig som skadedjur. Det är ganska vanligt att hitta den inomhus, men då har de utan undantag kommit in utifrån. Den vita bården på mellan- och bakkroppen är förvisso ganska bred, men jag tycker att det faller inom den naturliga variationen. Nymferna ändrar också sitt utseende ordentligt i takt med att de växer. Fortsätt att hålla koll inomhus och var observant på om ni ser kackerlackor oftare och oftare. Då rör det sig inte om skogskackerlackor och en sanerare bör kopplas in.

– Andreas Nord

Hittade den här i dotterns sovrum i Sätra i Stockholm. Vi bor precis bredvid Sätraskogen och har fullt med kryp vanligtvis. Den var 5 mm stor och mosades i ren panik. Vi hoppas på skogskackerlacka och verkligen inte någon av de andra arterna.

Djuret som ni hittade är en nymf, dvs. en ännu inte fullbildad kackerlacka. De byter hud (”ömsar”) några gånger från att de kläckts och blir lite större för varje gång. Som vuxna har de flesta kackerlackor vingar och långa antenner. Nymfer är svåra att bestämma, men jag ser inget som direkt talar emot att det är en nymf av vår egen kackerlacka, skogskackerlackan Ectobius lapponicus. Det är ett vanligt djur utomhus i hela landet och den uppträder aldrig som skadedjur. Det är ganska vanligt att hitta den inomhus, men då har de utan undantag kommit in utifrån. Den vita bården på mellan- och bakkroppen är förvisso ganska bred, men jag tycker att det faller inom den naturliga variationen. Ni behöver oavsett inte bekymra er för att det är någon av de introducerade arterna som kan etablera sig i våra hem, t. ex. tyska, australiska eller amerikanska kackerlackan. Deras nymfer ser alla väldigt annorlunda ut.

– Andreas Nord

juni 18, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Svarta flygfän överallt

En hane av en hårmygga i släktet Bibio, av vilka vi har knappt 20 svenska arter. Att det är en hane ser man på det stora och runda huvudet med väldiga ögon. Honorna har små och rektangulärt utdragna huvuden. Flera arter svärmar tidigt på våren och kan då förekomma i väldiga mängder. Bilden är tagen av Jeanette Lindin.

Dessa flygfän finns just nu på ljusa ytor. Hur får man bort dem?

Det är en hane av en hårmygga i släktet Bibio. Flera arter svärmar tidigt på året och kan då förekomma i stor mängd. Larverna utvecklas i olika slags dött organiskt material och är viktiga nedbrytare.

De har kort livscykel, så det lättaste är att stå ut någon vecka till. Hårmyggor uppträder aldrig som skadedjur som vuxna, och mycket sällan som larver. Det är därför inget att oroa sig för och jag tycker inte att du ska ta bort djuren. Det är bättre att de får sköta sin parning ifred så att det blir nya hårmyggelarver till glädje för nedbrytningsprocesserna i marken och olika djur som äter dem (höns är t. ex. väldigt glada i hårmyggornas larver). Även de vuxna djuren är ett viktigt näringstillskott för andra djur som småfåglar och olika rovlevande insekter.

– Andreas Nord

juni 16, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ett sandbi i ekskogen?

En hane av ett sandbi (bisläktet Andrena med 56 svenska arter). Det mest sannolika är att det är ett äppelsandbi (Andrena helvola) men det kan kanske också vara ett hallonsandi (Andrena fucata). Bilden är tagen av Christer Johansson.

Det här djuret satt på en torrstam i en ekskog 18 maj 2021. Är det något sandbi?

Ja, ett sandbi, en hane, är det, och i gruppen med sabelformade käkar hos hanarna. Det finns några kandidater, varav datumet i kombination med utseendet bäst passar in på äppelsandbi Andrena helvola. Möjligen är även hallonsandbi A. fucata en kandidat.

– Mikael Sörensson, gästexpert

juni 16, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Svart- och gulrandigt flygfä i fönstret

Den gulringade vedharkranken, Ctenophora flaveolata, är en av våra vackraste harkrankar. Den avviker från många av våra andra arter genom sitt blanka och färgglada utseende. Den hör till en grupp harkrankar som utvecklas i död ved. Eftersom det är en miljö som är på stark retur i hela Sverige är alla vedharkrankar mer eller mindre sällsynta. Bilden är tagen av A. Hansson.

Den här insekten satt på fönsterkarmen idag. Det ser ut som en harkrank men jag har aldrig sett en med gulsvarta ränder tidigare. Var är det för insekt och vad kan de gulsvarta ränderna ha för betydelse för den? 

Det här är en hona av gulringade vedharkranken Ctenophora flaveolata. Denna art, och några andra som utvecklas i ved, avviker starkt från det annars lite grådassiga utseende som många harkrankar har. Det är ett ganska sällsynt djur som lever i södra Sverige och har sin larvutveckling i gamla, grovbarkade, lövträd. Eftersom det är ett habitat som är på stark retur som följd av urbanisering och det moderna skogsbruket var den gulringade vedharkranken tidigare rödlistad som ”Nära Hotad” (NT). Den är dock avförd i den senaste versionen av den nationella rödlistan (från 2020). Att det är en hona ser man bland annat på antennerna – hos hanen är de vackert kammade, dvs. de ser ut som stora fjäderplymer! Den gulsvarta färgen kan vara en slags ”mimikry”, alltså att en ofarlig insekt försöker imitera utseendet hos en farlig (t.ex. en geting) så att den blir lämnad ifred av olika rovdjur.  

Vi har skrivit mer om olika vedharkrankar här

Om just den gulringade vedharkranken kan du läsa mer på Artdatabankens webb

– Andreas Nord

juni 15, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ensamstående talgoxe

En talgoxhona, Parus major, med sina ägg i en fågelholk. Honan lägger ett ägg om dagen ända tills kullen är färdig. Först då börjar hon ruva. Äggen kläcks efter knappt två veckor och under den här tiden inskränker sig hanens roll på sin höjd till att mata honan nu och då. Bilden skickades in av Magnus Rehn.

Vi har monterat en kamera i en fågelholk där vi nu med stort intresse följer en talgoxe och hennes ägg. Det som gör mig bekymrad är att vi inte sett skymten av någon hane på åtminstone någon månad. Honan ruvar nästan oavbrutet när det det är kallare väderlek, men varma dagar ser vi henne knappt under hela dagen. Kommer hon klara både ruvning och att föda upp ungar själv? Finns det något vi kan göra för att hjälpa till? Jag gissar att släppa in maskar eller larver in i holken bara skulle stressa henne?

Talgoxhonan ruvar sina ägg ensam. Hanen bidrar på sin höjd med att mata honan när hon ligger i boet, men alla hanar gör inte det och vissa matar honan bara utanför holken. Det är först efter kläckningen som hanens roll blir viktigare och då matar han ungarna ungefär lika ofta som honan (ibland lite mindre).

Talgoxens fortplantning ser ut som så att honan lägger ett ägg om dagen tills kullen är färdiglagd. Kullstorleken är då ofta 8-10 ägg, men ibland så lite som 4-6. Under äggläggningen brukar honan sova inne i holken och ibland ruvar hon lite grann på natten. När sista ägget är lagt börjar hon ruva för fullt även på dagen och då ska hon normalt ligga på äggen åtminstone 80% av dygnets ljusa timmar. Det är bara honan som ruvar hos talgoxar.

Ruvningsperioden varar normalt i 11-13 dagar, ibland något längre. Om er hona har ruvat i en månad kan man sluta sig till att äggen inte kommer att kläckas. När jag ser på äggen på bilden tycker jag dock att de ser ganska nya ut, eftersom de är väldigt ljusa, har matt yta och är något gulanlupna. När det närmar sig kläckning blir äggen mycket mörkare och blankare. Det kan bero på att honan inte riktigt börjat ruva fullt än, eller att det är något annat som är fel. Här i sydligaste Sverige har våren varit sen och kall 2021, och många mesar har försenat både äggläggningen och ruvningsstarten. Om äggen faktiskt är obefruktade eller spontanaborterade kommer honan för eller senare att ge upp.

Det är svårt för mesar att klara en hel kull själv, men det går och kanske särskilt om kullen är så liten som 5 ägg. Om hanen förolyckas på något sätt (t.ex. trafik, katt, sparvhök, mm.) brukar honan alltid försöka på egen hand, men om det är honan som försvunnit brukar hanen ge upp. Om ungarna klarar sig med bara en förälder beror lite på, men säkert är att de brukar bli lite mindre och svagare än om båda föräldrarna är på plats.

– Andreas Nord

juni 15, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Har koltrastarna bara gett upp?

Koltrasten, Turdus merula, bygger öppna bon, gärna alldeles i människans närhet. Det gör att koltrasten är ganska hårt ansatt, särskilt i stadsmiljöer där det är gott om lösa katter och skator. Det är dock ovanligt att de ger upp häckningsförsöket om ingenting allvarligt har hänt. Bilden är tagen av J.J. Harrison.

Jag har ett koltrastbo i en buske på sommarstället. Det är 3 ägg i det men har inte sett till någon som ruvar på tre dagar! Är det så att honan gett upp?

Det är ovanligt att fåglar ger upp redan på stadiet om ingenting har hänt dem. Det kan t.ex. vara så att honan blivit tagen av ett rovdjur, eller att det har varit en så pass stor störning vid boet att hon har valt att inte återvända.

Det kan också vara så att honan antingen inte har lagt färdigt kullen ännu och därför inte börjat ruva fullt ut, eller att hon har försenat ruvningsstarten något i väntan på varmare väder. Det har vi sett mycket av med våra holkhäckande mesar under den kalla våren 2021. Dvs. de lägger färdigt hela sin kull, men väntar flera dagar med att börja ruva den.

Om det däremot är så att du har sett honan ruva kontinuerligt under flera dagar men att hon sedan inte har kommit tillbaka, så gissar jag att någonting har hänt med honan eller vid boet. Om äggen har kommit igång ordentligt med sin embryonalutveckling och därefter inte ruvas på flera dagar är jag rädd att chanserna för att de ska överleva även om honan återvänder är mycket små. Ägg klarar sig länge om de inte ruvas alls, och kan klara att föräldrarna är borta under många timmar till åtminstone två tredjedelar av utvecklingen. Men flera dagar blir nog en allt för stor påfrestning på embryona.

– Andreas Nord

juni 14, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor skalbagge på solterrassen i Spanien

Nej, det är faktiskt ingen skalbagge. Det är istället den pampiga tornbensskinnbaggen Cydnus aterrimus som saknas i Sverige men i Sydeuropa lever på torra platser där den tycker om olika törelväxter. Bilden skickades in av Anki Blomqvist.

Jag undrar vad det här är för skalbagge? Vi har sett flera under april-maj på vår terrass i Spanien (Costa Blanca). Den är cirka 1 centimeter lång.

Det här är faktiskt ingen skalbagge, utan en skinnbagge i familjen tornbensskinnbaggar (Cydnidae). Att det inte är en skalbagge ser du bland annat på att den har väldigt få leder på antennerna, på att täckvingarna överlappar varandra i bakänden (hos skalbaggar möts de kant i kant) och på att den undertill har en lång sugsnabel (alla skalbaggar har käkar).

Ditt djur ser ut som den vackra arten Cydnus aterrimus som finns på kontinenten men inte i Sverige, men med en brasklapp eftersom jag inte är helt hemma på den spanska faunan av tornbensskinnbaggar. C. aterrimus finns på torra, gärna kalkhaltiga, områden med inslag av sand. Den är knuten till olika törelväxter i släktet Euphorbia.

– Andreas Nord

Tack för snabbt och utförligt svar! Skönt att höra att det inte är ett skadedjur. Där vi bor finns mycket odlingar runt om och det är även mycket sand. Nu kollade jag också upp vad Euphorbia är för något. Intressant, vi har en liten kruka med Kristi Törnekrona som står på terrassen. Den kanske lockat dit dem.

juni 11, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Skalbaggar på besök inomhus

En änger i släktet Anthrenus, av vilka vi har 5 olika arter i Sverige. Inomhus är bland annat museiängern, Anthrenus museorum, vanlig. Bilden skickades in av Emma Nordström.

Jag har hittat några av dessa skalbaggar inomhus och undrar nu om ni kan hjälpa mig med att få svar på vad det är för någon?

Det är en änger i släktet Anthrenus, men bilden räcker inte till för att avgöra just vilken art det är. De vuxna djuren äter pollen i blommor, medan larverna lever av döda djur av olika slag. De lever utomhus, men vissa arter som t.ex. museiängern (Anthrenus museorum) finns ibland inomhus och kan göra skada på t.ex. pälsverk, dunstoppning m.m. Det kan därför vara värt att undersöka om ni har sådana saker hemma (lägg dem i frysen om ni ser larver), men min gissning är att baggarna kommit in utifrån. De börjar bli aktiva nu och är t.ex. vanliga i spireahäckar som blommar i södra Sverige för stunden.

– Andreas Nord

juni 11, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Insekter i snön

En fjädermygga från Överkalix sent på våren. Vi har omkring 600 olika fjädermyggor i Sverige och många av dem svärmar tidigt på året. Bilden är tagen av Haldis Vingestam.

När snön ligger kvar fläckvis dyker en mängd små myggliknande insekter upp. De flyger i stora svärmar och landar ofta på snödrivor. De föredrar vita ytor på huset och bakom myggfönster. Efter ett par veckor är de borta. Så var det förra året. Storleken är några millimeter och vingarna är nästan genomskinliga. Jag bor i Överkalix nära Kalixälven.

På bilden är det honor av någon slags fjädermygga, i myggfamiljen Chironomidae. Att det är en hona ser man på att antennerna är alldeles raka. Hanarna är fjäderformade antenner, vilket gett fjädermyggorna sitt namn.

Vi har knappt 600 olika fjädermyggor i Sverige och från bilden går det inte att se vilken art det är (åtminstone inte för oss). Många arter är tidigt på vingarna och svärmar då i stora mängder under en ganska kort period. Larverna utvecklas i vatten och är där en mycket viktig födokälla för andra djur, inte minst fisk.

– Andreas Nord

juni 10, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Sotsvart flygfä i huset

En alldeles svartpudrad geting har tagit sig in hos frågeställaren. Därför syns inte bakkroppens normalt gulsvarta mönster. Kanske är det en drottning som har övervintrat i skorstenen? Bilden skickades in av Ralf Hellgren.

Den här kröp omkring på vårt golv och var väldigt slö och försökte nog flyga. Vad är det för något? Någon slags geting?

Jag tycker att det ser ut som en geting som tagit genvägen genom skorstenen. 

– Olle Anderbrant

Jag håller med till fullo. Kanske en drottning som övervintrat i skorstenen?

– Andreas Nord

juni 10, 2021

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg