Jag har en fråga när det gäller tättingars parliv och matning av ungar: Klarar en förälder att ensam föda upp ungarna om den andra föräldern förolyckas, t. ex. när det gäller trastar och finkar?
Backstory: Jag har en innekatt som bara går ut i trädgården ibland. I morse hade hon bara varit ute en kort stund när hon nöjd skuttade in med en slagen stenknäck (som enligt statistiken är en art som i trädgårdar ofta faller offer för just katter). Nu sitter jag här med dåligt samvete och hoppas att pappa stenknäck kan ta vara på sina ungar själv. Kattens halsband är nu även försedd med bjällra, så förhoppningsvis kommer fåglarna undan i fortsättningen.
Det var tråkigt att höra, men inte oväntat. Frispringande katter är ett stort hot mot småfåglar och andra smådjur, både i Sverige och utomlands. En bjällra hjälper nog till, men ändrar på sin höjd jaktlyckan men inte kattens natur. Peter Marra har nyligen skrivit en angelägen och läsvärd bok på ämnet. Den finns bland annat här.
Det händer såklart i naturen också att den ena delen av ett par faller offer för rovdjur som t.ex. sparvhökar. Om hanen förolyckas brukar honan ofta försöka att ta hand om ungarna själv. Ibland går det bra, och ibland inte. Det beror på hur många ungar hon har och hur mycket mat som finns i naturen just då. Ungarna får betala ett pris för detta – ofta är de mindre och i sämre kondition än om båda föräldrarna är på plats. Om det istället är honan som förolyckas händer det ibland att hanen stannar, men det är inte lika vanligt. Sker det tidigt efter kläckning, när ungarna är små och nakna så har hanen inga möjligheter att ta hand om ungarna eftersom de är beroende av att honan håller dem varma. Är det lite senare, närmare tidpunkten på ungarna lämnar boet, kan det hända att hanen gör ett försök att själv föda upp ungarna. Inga regler utan undantag, såklart, men detta mönster gäller för många småfåglar som häckar i människans närhet. Att honan är mer benägen att försöka ta hand om ungarna själv beror bland annat på att hon har mycket mer investerat i dem – honan lägger alla äggen (som tillsammans ofta väger mer än vad honan själv gör) och ruvar dessa ensam i minst 10-14 dagar. När ungarna väl kläcks har honan redan lagt ner mycket arbeta på att få familjen dit den nu är, medan hanen framförallt bidragit med spermier (som inte alls är lika ansträngande att producera som en äggkull) och att försvara territoriet. Under tiden som honan är upptagen med sina sysslor som är förenade med att producera och ruva ägg kan hanen också ge sig av på friarstråt i grannskapet och para sig med andra honor. På det sättet är honans häckningsframgång tätare knuten till boet och kullen, medan hanen ofta inte i samma utsträckning har lagt alla sina ägg i samma korg.
– Andreas Nord
