Vi är en grupp elever som går i Na1 på ProCivitas Privata gymnasie i Helsingborg och har just nu ett arbete om hållbar utveckling och har fått information om att vi ska fråga forskare osv. Vi har några frågor som vi hoppas på att ni vill hjälpa oss med att besvara. Vi har kollat närmare på fosforet som kommer ner i haven/sjöarna och vill förhindra detta. Vi vill tillsätta en fällning (FePO4) i gödslet. När fällningen kommer ner i marken vill vi ha bakterier som bryter upp bindningarna i fällningen så växterna kan ta upp fosfatet medan lite av fällningen stanna ovanför marken och agerar som bekämpningsmedel mot sniglar. Växterna kommer inte ta upp allt av fosforet och vi vill då ha ett till lager med bakterier ännu längre ner som bryter upp fosfatet och förhindrar det då att komma till grundvattnet. Våra frågor är då om detta skulle kunna fungera och om det finns några bakterier som kan göra detta. Vi undrar även om det kommer bli för mycket järn i jorden eller om bakterier kan ”förstöra” de.
Det finns många bakterier som kan frigöra fotfat från oorganiska mineral, som t ex järn-fosfat eller aluminium-fosfat. För att åstadkomma detta bildar de organiska föreningar som kallar sideroforer, vilka tar phosphatets plats i järn- eller fosforföreningarna, och därmed gör den tidigare olösliga (och därmed växt-otillgängliga) formen av fosfat tillgänglig i mark-vatten-lösningen. Vissa Pseudomonas, t ex, som är vanliga jordbakterier, är särskilt bra. Det finns en del arbete som pågår särskilt i magra, gamla vittrade jordar, som är fosfor-fattiga, för att hitta bakterier som är särskilt bra på detta, för att därigenom öka värdigheten i fattiga jordar. Och det fungerar i växthus-skala. Växter i krukor där bakterier som är särskilt bra på att frigöra fosfat växer bättre än motsvarande växter där bakterier som inte har dessa förmågor är tillsatta istället (t ex. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0045653515002696). Men det är en mycket långsam process, även om de bästa bakterierna finns på plats.
Så skulle FePO4 tillsättas på fält, skulle den ligga där rätt länge (och fungera som ett anti-mulkusk-medel, mot sniglar), och mycket långsamt läcka ut PO4 som blir växttillgängligt. Detta långsamma läckage skulle tas upp av växter, snarare än läcka, givet att tillräckligt kväve finns i jorden. Men växtproduktionen skulle vara långsam, och skördeutbytet därmed litet. Ett alternativ skulle kunna vara att sprida det på betesmark, för att stimulera lite högra växtproduktion där (som inte har samma krav på hög produktivitet). Att järn blir kvar i jorden, sammanbundna med siderophorer, är inga problem. Det finns naturligt rätt stora mängder (otillgängligt) järnmineral i jord. Dessa mineral blir bara lösliga, och kemiskt reaktiva, om det blir riktigt surt (ca. pH 3.5). Och det är inte troligt i jordbruksjordar.
Hoppas det kan vara till hjälp,
– Johannes Rousk
