Jag håller på att röja för laxen i Lagan, så att den kan komma längre upp än 8 km. Jag har några frågor som ni kanske kan hjälpa mig med.
1. Hur långt upp, i princip, vet man att laxen har vandrat som längst ? Och på vilka ställen i Europa ? I världen?
2. Vad finns det för skrönor om hur långt upp i Lagan som man sett, fångat, eller hittat rester av lax ?
3. Skulle laxen i Lagan i princip kunna komma ända upp till källan i sjön Eckern?
4. Vad har det längsta en lax har kunnat vandrat i något Svenskt vattendrag? Och varför skulle den vandra upp så långt; är det för honlaxen är vackrast allra längst upp?
5. Och slutligen: Hur lång tid tar en lax på sig för att komma allra längst upp i någon å, älv eller flod under en säsong?
Jag har inte sakkunskap i alla dina delfrågor, men kan ge några generella svar.
Laxar vandrar inför leken upp i företrädesvis det avrinningsområde de en gång kläcktes i, ofta till ungefär samma område i vattendraget de härstammar ifrån. Att laxar skulle vandra ’så högt upp i vattendraget de kan’ är en sanning med modifikation, bra lekområden fylls på nedströms ifrån av lekande lax, medan individer som anländer senare kan fortsätta simma uppströms för att finna bra och ’icke-ockuperad’ lekbotten. Vid höga tätheter av lekande lax kan detta innebära att laxen tar sig högt upp i systemet, medan lägre tätheter av lekande lax kan få plats på mer nedströms belägna områden. Det som ytterst begränsar laxars uppströmsvandring inför lek är olika typer av vandringshinder, såsom naturliga vattenfall och större sjöar, eller mänskligt skapade barriärer som t.ex. vattenkraftsdämmen.
I teorin kan laxen vandra till avrinningsområdets källflöde om det inte finns några barriärer i avrinningsområdet, men så länge det finns fungerande lekområden tidigare under uppströmsvandringen finns det ingen direkt anledning för laxen att fortsätta längre upp. Delvisa barriärer och svårpasserade områden påverkar också hur lätt laxen tar sig förbi uppströms, vilket påverkar hur lång tid den tar på sig för att nå sina lekområden. I avsaknad av omfattande barriärer kan laxen relativt snabbt nå sina lekområden, då den kan förflytta sig uppström runt 5 km per dag. När det finns delvisa barriärer kan migrationen uppströms försenas avsevärt. Som ett exempel kan nämnas laxen i Ätran som, innan åtgärder utfördes vid vattenkraftverket i Falkenberg, tog upp till tre veckor på sig att komma förbi kraftverksanläggningen, en passage som efter en välriktad åtgärd bara tog fyra dagar. Dessutom var passagefrekvensen långt högre efter åtgärd.
Mina sakkunskaper om Lagan är begränsade. Den naturliga uppvandringen av fisk är nuförtiden i det närmaste helt stoppad vid kraftverket i Laholm och även om fisk skulle komma förbi detta hinder är Lagan full av vandringshinder längre uppströms. Hur långt fisk som t.ex. laxen kunde ta sig upp i Lagan innan vattendraget började nyttjas för kraftuttag under 1800-talet borde begränsas av eventuella naturliga vandringshinder såsom vattenfall och större sjöar. Utan sådana vandringshinder är det teoretiskt möjligt att laxen skulle kunna ta sig ända upp till Eckern. Jag bedömer dock det som mindre sannolikt att de gjort det, eftersom det nog fanns bra lekbottnar och uppväxtlokaler längre nedströms, så att laxen inte behövde simma så långt.
– Anders Nilsson
