
Jag skriver en roman och undrar om ni skulle kunna svara på hur snabbt det skulle bli problem med inavel hos människor med en startgrupp på 400?
Så länge populationen inte är oändlig kommer ett visst mått av inavel uppstå, men frågan är hur stort problem inavel är. Vi vet från experiment på djur och växter att för mycket inavel är dåligt eftersom det leder till missbildningar och sämre hälsa. Det är för att dåliga recessiva mutationer kommer till uttryck. Men hur mycket är för mycket? Det visar sig att det skiljer sig ganska mycket åt mellan olika arter och till och med olika populationer. Om en har tur och startar med en genpool utan några speciellt dåliga mutationer kan populationen klara inavel rätt bra. Om en population inavlas under en längre period kan det dessutom bli bra i slutändan eftersom alla de dåliga mutationerna sållas bort så småningom. Det ser man hos självbefruktande växter, och hos däggdjur med mycket inavel som kalråttan (Heterocephalus glaber).
Studier på människan visar att vi har gått igenom en flaskhals någon gång för omkring 70 000 år sedan, och att populationen kan ha varit så liten som 10 000 individer totalt. Vi har också levt i relativt små grupper av besläktade individer, så inavel har förmodligen varit en viktig faktor för människan. Vissa forskare påstår att missbildningar hos arkeologiska fynd tyder på effekter av inavel, men det är oklart om det verkligen är inavel som är orsaken, och inte till exempel dålig tillgång till näring under uppväxten. Modern data visar att effekten av inavel blir påtaglig först när det motsvarar förstakusiner, så en måste med andra ord vara relativt nära släkt för att inavel ska bli ett stort problem. Vi kan använda metoder från populationsgenetik för att räkna oss fram till att en population på 400 personer skulle behöva vara helt isolerade i över 100 generationer för att bli lika inavlade som kusiner. Om generationstiden är ungefär 20 år betyder detta att det skulle ta över 2000 år utan några nya tillskott utifrån innan det skulle börja bli ett problem.
– Jessica Abbott