Min syster tömde nyligen fågelholken på tomten. Det låg två bon på varandra. I det högst upp låg det en liten mumifierad fågelunge, drygt 2-3 cm, och äggskalsrester. Jag tror att det är sparv eller en mes. Nu undrar jag vad som kan ha hänt den lille parveln och varför boet övergavs.
Det är ett bo av antingen gråsparv eller pilfink (som är en sparv och inte en fink, namnet till trots), beroende på vad ni har hemma hos er. Mesägg har vit grundfärg med röda fläckar och blir aldrig mörktonade som här. Andra fåglar som vi ibland får i våra holkar, som rödstjärt och svartvit flugsnappare, har ljust turkosa ägg. Mesar bygger också sina bon mest av mossa och fjädrar eller hår. De drar aldrig in grässtrån som på din bild, men det gör gärna sparvarna.
Det är vanligt att ungar dör eller att bon överges. Det kan bero på många saker. Ibland blir någon av föräldrarna tagen av ett rovdjur, i stadsmiljöer är det framförallt tamkatter och sparvhökar. Katter kan ibland också komma åt boet inne i holken, och skada eller skrämma bort föräldrar och/eller ungar. I andra fall är det ont om mat eller väldigt dåligt väder som gör det svårt att hitta maten så att ungarna svälter. Då kan det hända att starkare ungar konkurrerar ut de svagare, eller att föräldrarna ger upp. Det är vanligast senare på säsongen när det inte finns lika mycket insektslarver att tillgå. Då brukar väldigt många häckningsförsök misslyckas helt eller delvis. Samtidigt verkar vissa hålhäckande fåglar, kajor t.ex., alltid få fler ungar än vad de klarar att föda upp. Det kan också vara så att någonting har stört föräldrarna vid boet så att de inte vågat sig dit igen på länge varvid ungarna frusit ihjäl. De är känsliga för kyla när de är små och nakna. Det är det minst sannolika alternativet, men det händer också ibland.
Sammantaget är det alltså så att det är vanligt att fågelungar dör, och oftast beror det på helt naturliga orsaker. Det är dock inte alltid en hittar döda ungar i boet, eftersom föräldrarna brukar försöka att lyfta ut dem så länge det går (dvs. medan de är tillräckligt små för att föräldrarna ska orka lyfta dem).
– Andreas Nord
