En fråga för en etolog! I P1-programmet Nordegren & Epstein tog programledaren upp fallet med en dam som höll endast en ko. Djurskyddsmyndigheten(= Länsstyrelsen) hade slagit ned på detta och utfärdat förelägganden om vite eller viteshot. Det tycks nämligen nu vara så att man får inte hålla enbart en individ av vissa djurslag. Det ska vara minimum två, för sällskaps skull.
Nu var det lite speciella förhållanden i det här fallet: Ett par som hade en mjölkgård lade ner driften och skiljde sig i ungefär samma veva. Damen tog hand om en spädkalv och födde upp den på sin gård. Kalven hanterades och präglades på damen och ”blev som en hund”. Den vistades stundvis i boningshuset och höll sig där rumsren. Kalven är nu vuxen och förhållandet mellan ägare och ko fortsätter som förut. Att kon sköts om på ett bra sätt med foder, vatten och rengöring kan man förutsätta. Myndigheten står på sig och kräver att damen ska ha två kor – eller ingen alls. Myndigheten, genom Länsveterinären, förklarade att ”bestämmelserna är sådana”.
Jag har själv varit länsveterinär, om än under några år på 80-talet. Då fanns inte bestämmelsen som föranlett ovanstående. Jag är tämligen säker på att jag, om så bestämmelsen funnits, inte hade ridit på paragrafer. Jag hade åkt till damen med kon och om jag hade sett en välskött ko med ett harmoniskt förhållande till sin ägare så hade jag bara tackat för ett trevligt besök och låtit saken bero.
Men nu till frågan som kom upp i mitt huvud under programmet och som jag kanske kan få svar och/eller synpunkter på: Om damen köper en ko till, vad händer då? Konkurrens och strid om vem som ska vara ledarko? Om nya kon vinner och hindrar nuvarande ”band” mellan gamla kon och damen, hur mår då den gamla kon? Jag är uppenbarligen inte expert och skulle gärna ha synpunkter från en sådan.
Rent allmänt: Hur motiverad är bestämmelsen att häst och ko ska ha sällskap av minst en artfrände? Varför inte hund, som ju också är ett flockdjur? Vi lämnar hunden ensam 8-9 timmar innan någon ur ”flocken” kommer hem. Den ensamma kon i detta fallet hade säkert mycket tätare kontakt med sin ägare. Förvirrade funderingar från en sedan länge pensionerad veterinär!
Jag håller personligen med dig; den här kons förhållande till ägaren verkar mera som mellan en hund och matte och/eller husse. Och som du påpekar anses människor kunna duga som flockkamrater för hundar. Och tyvärr finns det mycket värre djurskyddsärenden för myndigheterna att ta itu med. Det är i alla fall min personliga åsikt!
Vad som händer om flocken utökas med en ko till är lite svårt att säga. Min gissning skulle vara att den gamla kon, i kraft av at vara på hemmaplan skulle bli den ledande. Och att den nya kon skulle vara lite förbryllad av förhållandet mellan originalkon och matte, eller i alla fall mer avvaktande mot husmor.
MEN, jag tycker du ska ta dina frågor till Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, som sorterar under Lantbruksuniversitetet och finns i Skara. De är de som är experter på etologi och lantbrukets djur.
– Bodil Enoksson
