Naturen har ju ett eget sätt att verka för att de olika djurarterna ska hålla sig starka och friska, att de starkaste djuren med de bästa generna får fortplanta sig och bidra till en starkare art. Gäller detta också människan? Att vi gör oss en björntjänst genom att försöka rädda alla från alla diverse sjukdomar?
Detta är ingen konstig fråga och många har säkert ställt sig den, men svaret kommer kanske förvåna dig. Det finns många potentiella vinklingar på ett svar, främst etiska, filosofiska och moraliska sådana. Men nu har du ju frågat en biolog och då får du ett svar som jag hoppas de flesta biologer skulle hålla med om.
Först, tvärtemot vad du skriver så har naturen ingen inneboende agenda, eller syfte, om att arterna skall hålla sig starka och friska. ”Naturen” bryr sig inte det minsta om ifall en art dör ut eller inte. Det gäller även människan. Hade ”naturen” haft ett sådant sätt vore förresten framgångsfaktorn för denna strategi extremt låg, med tanke på att de flesta av alla arter som en gång funnits redan dött ut.
Grovt sett och på kort sikt stämmer det att ”de starkaste djuren med de bästa generna får fortplanta sig och bidra till en starkare art”, även om det nog vore mer korrekt att prata om alleler (alltså genvarianter) och inte gener. Men, och det är ett mycket viktigt MEN, vad som är ”bästa generna” beror helt på i vilken omgivning generna (och dess bärare) befinner sig. Och vår omgivning har en stark tendens att ändra sig på kort och lång sikt, både den abiotiska omgivningen (klimat, väder, vulkanutbrott mm) och den biotiska omgivningen (andra levande organismer). Det betyder att det som är ”bra gener” vid ett visst tillfälle kan vara ”urusla gener” vid ett annat tillfälle.
Här ett exempel. I alla fall stora älgar som blir attackerade av varg gör bäst i att stanna och möta dem med huvudet och hornen före. Stanna och slåss! Så är det fortfarande i Nordamerika. I Sverige där vargen länge varit borta och samtidigt jägarna använt hund vid älgjakten, har beteende att stanna och slåss blivit helt fel. Då skjuts du nämligen snart av jägaren. Därför har de älgar som haft en gen (i alla fall beteendet) som säger ”spring” klarat sig bättre (bättre fly än illa fäkta). Nu när vargen kommit tillbaka i Sverige så är det (när en älg möter varg) sämsta den kan göra att springa! Alltså, beroende på omgivningen (vargar, jägare, eller båda) är det alltså helt olika beteenden (”gener”) som är ”bra”.
Vad gäller människan, om vi nu alls skulle tänka strategiskt för artens överlevnad, så är det följaktligen omöjligt att vilka gener som kan gynna arten i morgon. Kanske har de människor som idag är känsliga för en viss sjukdom andra gener som skulle vara otroligt bra för mänskligheten om 100 år?
Du frågar ifall vi verkligen skall försöka bota de individer som blir sjuka, ifall vi då inte gör vår art en björntjänst? Svaret är väl egentligen ganska enkelt: alla varianter på att aktivt låta bli att försöka rädda sjuka människor skulle leda till fruktansvärda samhällen. Sådana samhällen har redan prövats, även de mer extrema varianterna där man aktivt dödat människor med vissa gener. Det vill vi inte ha.
För min del: självklart skall vi försöka rädda de sjuka och svaga, oavsett vilken eventuell effekt det kan tänkas ha på kommande generationer människor.
– Åke Lindström
