Människor och djur kvävs ju om vi inte får syre och sätter en plastpåse över huvudet. Men om man sätter en plastpåse över en växt – kvävs den då när all koldioxid tar slut i påsen? Om inte varför kvävs den inte?
Klurig fråga som jag egentligen inte vet svaret på, för man måste tänka på att resultatet av en växt i plastpåse beror även av tillgång på ljus och vatten och om t ex jorden i en krukväxt ingår. Ifrån jorden kan ju komma koldioxid och förhoppningsvis vatten. Men det är ingen tvekan om att växten klarar sig betydligt längre i en tillsluten plastpåse än vi däggdjur. Växter har inte omedelbart behov av koldioxid eller syrgas utan kan vila och spara på energiomsättningen. I mörker förbrukar de syret i plastpåsen vid sin andning och i ljus så förbrukar de koldioxiden och producerar syrgas. Denna växelverkan I en lagom stor plastpåse gör säkert att de på så sätt kan klara sig länge och då kanske vattenbrist sätter en gräns? Hur länge beror på växtart; det är säkert stor skillnad på tunnbladiga växter och succulenter. Men det är väl upplagt för en test?
– Bengt Nihlgård
Mycket relevant fråga! Detta är i princip den typ av frågeställning som man undersöker för att kunna odla i rymdstationer, eller vad som gäller om du köper en påse färdigpackad sallad eller baby-spenat.
Växter har både cellandning, som använder syrgas och producerar koldioxid (precis som vi har) och fotosyntes där koldioxid används och syrgas produceras. Växter tål dock större variationer i atmosfären än vi själva gör.
Om du plastar in en växt i ljus (starkt), kommer fotosyntesen att producera syrgas och konsumera koldioxid men långsammare efterhand som koldioxidhalten sjunker. Till slut är cellandningen och fotosyntesen lika snabba. Växten kommer inte att växa, men överlever rätt länge. Problemet är snarare att du får svamp/mögel-angrepp som kommer att döda växten.
Om du plastar in växten i mörker kommer cellandningen sänka syrgashalten några procent men framförallt höja koldioxiden til 4-5% där cellandningen avstannar. Den kan eventuellt fermentera ett tag, men sedan dör växten av energibrist (såvida inte möglet hinner före).
– Allan Rasmusson
