Enligt nån skröna hittade man järngruvan i Kiruna bland annat tack vare att växtligheten på platsen skilde sig från närliggande områden. Hur det än ligger till med just den saken – är det möjligt att utifrån vilka växter som finns dra slutsatser om vilka mineraler/metaller marken/berget består av? Vilka växter är i så fall särskilt förknippade med vilka ämnen?
Det enkla svaret är JA, det finns minst ett tiotal växtarter i norra Sverige, och därtill minst en handfull mossor, som är specifikt knutna till berggrund innehållande olika tungmetaller och eftersom olika metallmalmer ofta följs åt har man kunna använda arter som indikerar tungmetaller även för att hitta t.ex. järnmalm. Detta var väl känt av malmletarna kring förra sekelskiftet vilka ofta också var mycket duktiga biologer/botanister. Rent biologiskt handlar det nog mer om att dessa växter tål/uthärdar höga halter av giftiga metaller snarare än om att de uppskattar dem, men när konkurrerande arter dör bort p.g.a. metallförgiftning blir det förstås mycket utrymme att expandera på för mindre känsliga arter.
Jag har inte exakt alla arter som varit aktuella i huvudet, men arter som fjällnejlika och backskärvfrö och vissa underarter/varieteter av ängssyra (smal ängssyra), rödblära (dvärgrödblära) samt mossorna nickkismossa och kopparkismossa vet jag har använts av malmletare.
Sedan finns det förstås väldigt många både kärlväxter och mossor och lavar som är beroende av högt pH och därför bara finns där det finns kalksten och åtminstone i Bergslagen ligger metallmalmförekomsterna nästan alltid parallellt i terrängen med förekomster av urkalksten, vilket man torde ha varit medveten om redan på medeltiden.
– Torbjörn Tyler
Det stämmer bra. I Norge har man arbetat med att koppla vegetationsförändringar till förekomster av mineraler i marken, speciellt de som innehåller tungmetaller. Jag har själv arbetat i ett område med en blyglansförekomst (ett mineral som innehåller bly) där vegetation saknades helt i den centrala delen, medan vissa gräs (rödsvingel, Festuca rubra) klarade sig ganska vid förhöjda blyhalter. Gran och blåbär var däremot känsligare. Det var forskarna J. Låg och B. Bølviken som upptäckte detta område på 1960-talet och de har publicerat flera artiklar med liknande samband mellan vegetation och mineralförekomst. Tanken var att hitta nya mineralfyndigheter genom att analysera flygfoton över landskapet. Jag vet dock inte i hur hög grad de lyckades.
– Håkan Wallander
Koppargruvan Viscaria utanför Kiruna är har fått sitt namn efter fjällnejlikans vetenskapliga släktnamn Viscaria. Fyndigheten sägs ha hittats på grund av stor förekomst av fjällnejlika: ”Fjällnejlikan har använts som indikatorart inom malmletningen, eftersom den visar förekomsten av tungmetaller i jordmånen, såsom koppar, zink och nickel.”
Just detta fick rätt mycket uppmärksamhet i media då. Gruvan öppnades 1983, stängdes 2009 på grund av låga kopparpriser men verkar vara på väga att öppnas igen.
– Sigvard Svensson
