Människors barn kan ju födas med kromosomavvikelser som till exempel Downs syndrom. Men hur är det med andra däggdjur eller fåglar?
Djur kan också födas med kromosomförändringar, och det är nog inte så sällsynt som man kanske skulle kunna tro. Vi vet mest om saken hos lantbruks- och sällskapsdjur som hundar, katter och nötboskap. Symtomen är ofta långtgående och faller på en skala från avvikande utseende (till exempel förminskat huvud och platt nos) till minskad eller utebliven fortplantningsförmåga. Det betyder att kromosomavvikelser hos djur i vissa fall leder till samma symtombild som hos människor. Det är dock viktigt att poängtera att djur inte får samma slags kromosomförändringar som människor. En katt, som har 19 kromosompar, kan till exempel inte få den mänskliga kromosomavvikelsen Downs syndrom, som ju beror på att det finns en extra kopia av vår kromosom 21.
Hur det ligger till med kromosomförändringar hos vilda djur vet jag inte så mycket om, men det är rimligt att anta att avvikelser som leder till att vissa delar av kroppen fungerar annorlunda ökar risken att bli tagen av ett rovdjur eller kanske att utveckla olika slags följdsjukdomar. Det skulle kunna förklara varför djur med tydligt annorlunda utseende eller funktion, vad dessa nu än beror på, inte ses särskilt ofta.
– Andreas Nord
Jag kan tillägga att det även finns tydliga spår av kromosomförändringar när olika arter jämförs. Till exempel att en del av en kromosom har förflyttat sig till en annan kromosom, att en kromosom delar sig och blivit två, eller att två kromosomer går ihop till en kromosom. Denna typ av förändring är oftast mindre skadlig än en extra kopia av en kromosom (eller kromosomdel), eftersom den totala genetiska informationen är oförändrad. Den har bara bytt plats.
Det är inte ovanligt att förändringar av typen ovan är kopplade till artbildning, eftersom olika kromosomantal kan medföra problem vid hybridisering. Det är oftast oklart varför en kromosomförändring blir vanlig i en population. Många gånger beror det förmodligen på ren slump, men i vissa fall kan man se tecken på att förändringen har varit fördelaktig. Det är till exempel inte ovanligt hos vissa arter att en autosom (dvs. en ”vanlig” kromosom) går ihop med en könskromosom (t.ex. X eller Y). Detta kan vara fördelaktigt om en kromosom med en mutation som är bra för hanar blir en del av Y-kromosomen, eftersom det då blir säkert att alla hanar ärver den fördelaktiga mutationen framöver.
– Jessica Abbott
