Hur går det till när plasmider muterar så att bakteriernas egenskaper förändras?
Mutationer är slumpmässiga och bakterien kan inte själv bestämma om och när den ska mutera. Mutationer händer spontant lite då och då. Oftare om man till exempel bestrålar bakterierna med UV-ljus. Jag antar att du vet att ”DNA-tråden” består av en slags ”dubbelstege” uppbyggd av nukleotiderna som förkortas A, C, G och T. I ”stegen” passar ett A ihop med T och ett C ihop med ett G. Skulle helt plötsligt bakteriens molekylära maskineri upptäcka att det t.ex. sitter ett A ihop med ett G, så startar det igång ett internt maskineri i cellen för att laga skadan i DNA strängen. Skadan kan vara i det DNA som utgör bakteriens huvudsakliga DNA eller i någon av dess plasmider. I denna process lyckas inte alltid bakterien laga DNAt så att det återgår till det ursprungliga utan mutationen förblir permanent.
De flesta mutationer gör så att bakterien fungerar sämre och dessa kommer därför att konkurreras ut av icke-muterade individer. Men ibland händer det att mutationen gör att en egenskap förbättras och ger ett överlevnadsvärde för den muterade bakterien.
Eftersom du nämner just plasmider, så misstänker jag att du tänker på de multiresistenta bakterier som har gener som kodar för resistens mot flera olika antibiotika. Dessa bakterier har resistensgenerna på plasmider och ger ”sjukhussjukan” som gör att man har svårt att behandla den drabbade patienten med de antibiotika som finns tillgängliga för sjukvården. Bakterien heter Staphylococcus aureus och den finns på huden hos alla människor. De är kända för att ha plasmider och de kan överföra plasmider mellan sig. De förändrar alltså sina egenskaper genom att ta upp plasmider med olika resistensgener och kan ibland kombinera generna på en och samma plasmid. Jag skulle inte klassa detta som mutationer utan bara ihopsamlande av gener som redan finns. Givetvis har resistensgenerna, som alla andra gener, utvecklats under lång tid via mutationer och urval men det är inte genom mutationer de plötsligt uppträder hos de drabbade. I exemplet med de bakterier som är multiresistenta, så ger ju inte plasmiden med resistensgener något överlevnadsvärde om inte några antibiotika finns i omgivningen som försöker stoppa bakterierna från att leva. Men det är ju ingen tröst för den sjuke som ligger där med sitt infekterade sår för bakterier utan resistensgener är lika bra på att orsaka infektionen och så fort man sätter in en antibiotikabehandling så tar de med resistensgener över igen. Problemet med antibiotikaresistens är mycket allvarligt och vissa forskare tittar på andra möjligheter som t.ex. att använda virus som är specifika mot bakterierna för att slå ut dem.
– Mats Hansson
