Jag tycker mig minnas att jag som barn fick höra att en ripa har en fläck med brunt fett på bröstet och att denna fläck var särskilt god. Berättat av en gammal släkting i Kiruna. Minns jag rätt?
Brunt fett är en värmeproducerande vävnad som bara finns hos däggdjur:
http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Brunfett.html
Men det vore roligt att veta hur riporna håller sig varma. Jag skickar frågan vidare till Andreas Nord som är expert på fåglars temperaturreglering.
– Anders Lundquist, gästexpert från Fråga en Zoofysiolog
Det stämmer att riporna, liksom alla andra ryggradsdjur som inte är däggdjur, inte har något brunt fett. Istället producerar fåglar värme genom att ’huttra’ med sina muskler, på det sätt som vi också kan göra. Det fungerar ungefär så att muskeln förbereder sig för att utföra någon slags uppgift, t.ex. att ta ett steg framåt, men istället för att använda energin i muskeln för att driva kroppen framåt så frisätts den som värme istället. Ofta syns inte detta på utsidan, utan bara som elektriska pulser i musklerna, men ibland (särskilt när fågeln måste producera stora mängder värme) kan hela djuret skaka. Det kan man se t.ex. här.
Alla muskler kan i princip användas för att skapa värme på det här sättet, men det är framförallt kroppens största muskelgrupper som används. Hos många fåglar är det ofta bröstmusklerna (filéerna) men om det är arter som går hellre än flyger, t.ex. ripor, är lårens muskulatur också viktig för processen. Eftersom behovet av att producera värme är mycket större på vintern än på sommaren så är det vanligt att det sker en kraftig tillväxt av de här muskelgrupperna storlek under hösten. Ibland är också aktivitet inuti själva cellerna uppskruvad vintertid, så att energiproduktionen och mjölksyratoleransen är högre. Det gör att fågeln kan producera mer värme under en längre tid. Så en ripa på vintern är mycket mer av en värmeproducerande maskin än en ripa på sommaren.
Att producera värme är dock bara en del i ekvationen. Det är också viktigt att hålla den nära kroppen. Ripor skiftar mellan en brun- eller gråspräcklig sommardräkt till en snövit vinterdräkt. Det gör att de är väldigt bra kamouflerade både sommar och vinter. Ett utmärkt skydd mot rovdjur! Men det sker också andra saker med dräkten mellan säsongerna – fjäderdräkten är mycket tätare (fler fjädrar per yta) och har längre fjädrar än sommardräkten. Störst är förändringarna i kroppsdelar som är svåra att skydda från elementen, t.ex. huvudet och fötterna. Så på samma sätt som oss tar riporna på sig en mycket tjockare jacka inför vintern! Fjäderdräkten är så väldigt isolerande att ripor på vintern kan vara nästan 40 grader varma på huden trots att det är 40 grader kallt, eller kallare, utomhus! Som en parentes är det intressant att nämna att ändringen från en spräcklig sommar- till en vit vinterdräkt styrs nästan helt av dagsljuset på så sätt att halterna av olika hormoner ökar när det blir mörkare på sensommaren, och det signalerar till kroppen att det är dags att byta fjädrar. Det ställer till vissa problem för riporna i dessa förändringens tider, såtillvida att de mildare höstarna och vintrarna gör att det börjar bli ganska vanligt med vita ripor på barmark. Det gör de väldigt utsatta för rovdjur, eftersom hela idén med att vara kamouflerad mot vit snö försvinner.
Vissa slags ripor, framförallt de som lever i högarktiska områden som på Svalbard och norra Grönland, lägger också på sig väldiga mängder fett inför vintern. De nästan dubblar sin kroppsvikt mellan augusti och november! Därför ökar deras matintag också till nästan det dubbla. Du ser hur det kan se ut på den bifogade bilden – allt det gula är fett, och du ser också en väldigt stor och full kräva som är full med mat. Fettet är en viktig extra energidepå. Samtidigt har fett väldigt goda isolerande egenskaper (tänk t.ex. på valar som har ett väldigt tjockt späcklager för att hålla sig varma), så i tillägg till en tjockare fjäderdräkt tar vissa ripor också på sig en ”fettjacka” på vintern. Riporna på fastlandet i det nordligaste Skandinavien lagrar dock inte så väldigt mycket fett, ”bara” omkring 10% av sin kroppsvikt. Det beror nog på att även den mörkaste vintern bjuder på lite ljus mitt på dagen så att det är lättare att kunna räkna med att hitta mat hela vintern igenom. Därför behöver de inte bli stora, tunga och klumpiga på samma sätt.
– Andreas Nord
