Vi är tre tjejer som går Naturvetenskap på Malmö Latinskola där vi gör ett gymnasiearbete om gråsuggor. Vi fick tips från vår lärare att skriva till er och fråga om du vet något om hur gråsuggor påverkas av pH i jorden. Vi har själva bara hittat ganska otydliga svar, så det kanske är så att de inte påverkas alls av markens pH-värde?
Vi undrar också om du vet varför gråsuggor gör av med så mycket vatten? Vi har läst att det har med ammoniak att göra men vi har inte hittat någon bra förklaring på hur det fungerar.
I allmänhet kan man säga att gråsuggor är väldigt känsliga för lågt pH i marken. Det finns två anledningar till detta. Den ena är att de har ett stort behov av kalcium, som är en viktigt beståndsdel i deras kraftigt mineraliserade (och därför hårda) ytterskelett (alltså plåtarna på ryggen och buken). De ömsar ytterskelettet ofta och måste därför kunna ta upp kalcium från naturen. Vid lågt pH är lösligheten av kalcium (och många andra viktiga näringsämnen) väldigt låg vilket påverkar gråsuggorna negativt. Samma sak gäller andra skalklädda djur, t.ex. landsnäckor. Många växter påverkas också av lågt pH i jorden, eftersom det skapar brist på flera viktiga näringsämnen.
När det gäller gråsuggorna finns det också en annan spännande aspekt av pH-värde. Gråsuggor äter olika slags dött organiskt material som är rikt på cellulosa. Det kan de inte spjälka (bryta ned) på egen hand för att få ut näringsämnena ur födan eftersom de saknar de nödvändiga enzymerna för saken. Precis som hos idisslare är därför gråsuggorna beroende av att symbiotiska bakterier i magtarmkanalen bryter ned cellulosan åt dem. Studier har visat att nedbrytningen i gråsuggornas matsmältningssystem fungerar mycket sämre vid lågt pH.
Ni kan läsa lite mer om saken här (på engelska).
– Andreas Nord
Jag skriver om vattenbalansen och ammoniakens betydelse, eftersom det är mycket svårt för er att hitta information om detta föga kända ämne.
Gråsuggor är rätt framgångsrika som landdjur, trots at de inte är evolutionärt väl anpassade till halvtorra eller torra miljöer. Det finns faktiskt cirka 5000 arter av landlevande gråsuggor. Landgråsuggor förlorar mycket vatten genom avdunstning från kroppsytan. Detta beror på att de inte utvecklat det vattenskyende vaxlager som finns på ytan av det yttre skelettet, kutikulan, hos insekter och spindlar. Hos en art uppges att djuren i torr eller nästan torr luft förlorar mellan 2 och 3 procent av kroppsvikten per timme. Detta är naturligtvis till stor nackdel för ett landdjur. Gråsuggorna undviker emellertid vattenförluster på flera sätt.
Landgråsuggor undviker uttorkning genom att uppsöka mycket fuktiga miljöer, bland annat jord, fuktig vegetation och fuktiga källare. Är det torrt gömmer de sig ofta under stenar. En del landgråsuggor kan också absorbera vattenmolekyler i gasform (vattenånga) direkt från luften, detta utan att vattnet kondenserar till droppar. Sannolikt utsöndrar de i hålan kring de bakersta benen, pleopoderna, en mycket koncentrerad saltlösning. Denna lösning tar upp enskilda vattenmolekyler. Samma förmåga har våra vanligaste husdjur, dammkvalstren. Man kan, om än inte helt korrekt, jämföra med knäckebröd, som absorberar vattenånga i fuktig luft och mjuknar. Läs mer här.
Landgråsuggornas andningsorgan finns inuti de bakersta benparen, pleopoderna, som hos vattenlevande gråsuggor fungerar som simben och gälar. Hos landgråsuggorna finns i dessa benpar inbuktningar, så kallade pseudotrakéer, som fungerar som luftandningsorgan. På land fungerar inbuktande andningsorgan mycket bättre än gälar, som är utbuktningar. Orsaken till detta är att vattenförlusterna via andningsluften blir mindre. Kortfattat uttryckt, beror det antingen på att vatten återvinns ur utandningsluften eller att drivkraften för avdunstning via luften minskar.
Ammoniak är en av flera möjliga kväveslutprodukter vid nedbrytning av proteinernas aminosyror och kvävebaserna i RNA och DNA. Alla djur måste utsöndra sådana produkter från kroppen. Men ammoniak är giftigt. Vattenlevande djur kan lätt avge den vattenlösliga ammoniaken via gälarna, antingen som ammoniak eller ammoniumjoner. Därmed håller dessa djur ammoniakhalten i kroppen så låg att de inte blir förgiftade. Landlevande djur har nästan aldrig ammoniak som kväveslutprodukt. Det hade gått åt alldeles för mycket vatten för att avge ammoniaken i ogiftig koncentration med urinen. Läs mer om detta här.
Men landgråsuggorna slipper detta problem genom en särskild mekanism, som är okänd hos andra djur. De avger nämligen ammoniaken i gasform. Mekanismen är ofullständigt känd, men en möjlighet är följande. Kvävet lagras i form av aminosyror, särskilt glutamin och glutamat, i höga koncentrationer. Ammoniak spjälkas av från dessa aminosyror under en mycket kort tid och i ett mycket litet område i kroppen, ofta troligen vid hålan kring pleopoderna. Därmed undviks alltför stora gifteffekter av ammoniaken. Koncentrationen av ammoniak bli emellertid så hög i detta område att den kan avges i gasform till luften, driven av dess koncentrationsskillnad mellan vävnad och luft (mera korrekt partialtrycksskillnad). Notera att detta kan ske även i vattenmättad luft, eftersom luftens vattenångehalt inte påverkar dess ammoniakhalt. Därmed kan ammoniak utsöndras utan vattenförluster.
Här är en imponerande gråsugga, dock helt ofarlig:
– Anders Lundquist, gästexpert från Fråga en Zoofysiolog
