I ett tidigare inlägg berättar ni om någon som blivit biten av en grön mygga. Nu har precis samma sak hänt även mig och jag har tagit några fotografier. Jag blev biten klockan 10 på morgonen när jag var i min trädgård i Fagersjö, Stockholm. Den bet mig på vaden. Den är lika stor som en mygga och satte sig på samma sätt som en mygga men det stack till betydligt mer än när en mygga biter. Vad är det för något djur?
Spännande! Men någon mygga är det inte. Det är istället en skinnbagge i familjen ängsskinnbaggar (Miridae) med omkring 250 svenska arter. De är avlägset släkt med bland annat bärfisar.
Alla skinnbaggar har en lång sugsnabel som de använder för att suga i sig mat, framförallt växtsaft. Vissa ängsskinnbaggar är också rovdjur, helt eller delvis, med en förkärlek för mjuka insekter sådana som till exempel bladlöss. Det är därför ganska vanligt att ängsskinnbaggar provsmakar lite på olika saker, till exempel på armar eller ben om de råkar landa där. Det är alltså inte fråga om någon blodsugande insekt, utan om ett växtsugande kryp som gjort ett misstag.
Vilken ängsskinnbagge det handlar om räcker bilderna inte till för att avgöra. Att det inte är en mygga går dock att se på flera saker. Det enklaste är att räkna vingarna. Myggor hör till gruppen tvåvingar (Diptera) och har följaktligen bara ett par vingar. Skinnbaggar har, precis som till exempel skalbaggar, två vingpar. Ett par täckvingar som ger djuret skydd och färg, och ett par flygvingar som ligger under täckvingarna, är genomskinliga, och gör att djuret kan flytta sig från en plats till nästa. Myggor har också långa antenner med många, korta segment. Hos skinnbaggar har antennerna aldrig mer än fem, tydligt långsträckta, segment.
– Andreas Nord
