I natt satt jag i min källarateljé och hör ett krafsande eller tuggande, som jag tänkte var en mus. Men det var en skalbagge som var 3 centimeter lång och mer än 1 centimeter bred. Jag försökte ta ut den, men det slutade med att jag trampade på den med ett hårt krasande. När jag senare gick ut för att hämta något att ta ut den med, var den borta! Vad är det för sort? Den hade inga vingar eller spröt.
Det här är en dykarskalbagge, alltså en skalbagge i familjen Dytiscidae med omkring 130 arter kända i Sverige. Såväl larver som vuxna djur är helt bundna till vatten, men de vuxna är skickliga flygare eftersom de måste kunna sprida sig mellan olika vattendrag. Det ser man ofta nu på vårkanten, när dykare landar på bilens tak eller motorhuv, eftersom blänket från lacken för skalbaggen att tro att det är en vattenspegel. På samma sätt kan det komma sig att dykare hittas inomhus, eftersom de gärna flyger på natten och då dras till ljuskällor.
Just det här djuret hör till släktet Dytiscus, som innehåller en handfull arter i Sverige. Det är våra allra största dykarskalbaggar, tydligt större än nästan alla andra. Det går dock inte att avgöra vilken Dystiscus-dykare du hittat. För det måste man nämligen studera undersidan. Hittar du någon mer inomhus är det enklaste att bara släppa ut den igen.
– Andreas Nord
Tack för informationen. Jag släppte ut den i trädgården. Men vad gjorde den i min mörka källare? Inget vatten finns här och jag upptäckte den genom att den tuggade högt på något. Trodde det var en mus!
Dessa stora dykare övervintrar normalt sett under vattnet, så min gissning är att den kommit in i källaren av misstag i samband med en nattlig flygtur.
– Andreas Nord
