I slutet av maj i fjol invaderade en för oss ny snäcka vår trädgård. Glupsk sak som åt upp bland annat en halv rabatt tagetes. Mannen räknade till ett sjuttiotal när han gick med ficklampa på kvällen. Den försvann sedan, men visade sig igen sista dagarna i juli. Den är omkring tre centimeter i ”huset”, mörkt brun med ljusare mönster. Vi har erfarenhet av vinbergssnäckor, så vi vet att det inte är något sådant. Är det en nykomling i vår Herres hage?
Visst är det en nykomling, på sätt och vis i alla fall. Snäckan är en fläckig vinbergssnäcka, Cornu aspersum, som hör hemma i Medelhavsområdet men har förts in i Sverige och många andra länder.
Fläckig vinbergssnäcka har sedan tidigare flera varaktiga populationer längs den skånska sydkusten, och den verkar ha ökat sitt utbredningsområde ordentligt i Sydsverige under de senaste åren. Den har nog gynnats kraftigt av de allt varmare och torrare somrarna, och mildare vintrarna också för den delen, som ju i vissa avseenden gjort det sydsvenska klimatet mer likt det i fläckiga vinbergssnäckans ursprungsområden kring Medelhavet.
I nuläget betraktar inte Artdatabanken fläckig vinbergssnäcka som en invasiv art, och bedömningen är att det även framåt finns låg risk för invasivitet i ett svenskt perspektiv. Däremot är den allmänna uppfattningen att det finns risk för att arten kommer att orsaka stor skada där den väl etablerat sig.
Fläckig vinbergssnäcka växer betydligt snabbare än vinbergssnäcka (Helix pomatia), så det är inte omöjligt att en konkurrenssituation kan uppstå. Vissa anser fläckiga vinbergssnäckan är en delikatess och i såväl Spanien som Frankrike är det oftast just denna snäcka som serveras på bordet. På många håll i Europa odlas den för humankonsumtion. Kolla också in den här videon för några experttips för att stävja fläckiga vinbergssnäckans framfart.
– Andreas Nord
Tack för svar. Efter vintern har vi hittat mängder av tomma skal från snäckan. De ligger överallt under löven nära thujahäcken. Har de förflyttat sig från skalen eller har de dött? Under sommaren åt de upp många av våra tagetes och även andra blommor.
Hittar in tomma skal, är snäckorna döda, antingen för att de bara dött eller för att något rovdjur ätit upp det mjuka djuret därinne. Snäckor är permanent fästa till sina skal och kan inte, liksom eremitkräftor, flytta till ett nytt när det gamla blivit för livet. Däremot kan det ju användas av andra djur – i vatten av till exempel eremitkräftor (enligt ovan) eller som yngelkammare för vissa fiskar, och på land som boplats för en del solitärbin.
– Andreas Nord
