Jag och min dotter hittade en medtagen humla på golvet i vardagsrummet. Min dotter hämtade en sockerbit som hon la framför humlan. Humlan stack ut sin långa tunga och nuddade sockerbiten. Det som hände sen känns lite magiskt. Hela sockerbiten smälte framför ögonen på oss, på bara några sekunder! Kvar fanns en seg sockermassa som humlan började slicka i sig. Det måste ha varit någon form av kemisk reaktion antar vi? Kan ni förklara vad som hände?
Humlan piggnade sedan till och flög ut genom dörren.
Det här låter jättespännande tycker jag, men vad som händer känns svårt att svara på! Vissa bin, åtminstone humlor och honungsbin, har ett enzym som kallas för invertas i sin saliv. Det hjälper bina att bryta ned sackaros som finns i nektarn till lika delar glukos och fruktos, som ett led på vägen när bina gör honung. Varför är det här relevant? Jo, för att bitsocker också består av sackaros, som kan brytas ned (spjälkas) till fruktos och glukos med hjälp av invertas (eller olika slags syror som till exempel citronsyra). Det är den här kemiska reaktionen som utnyttjas vid framställandet av invertsocker (”kemisk honung), som är ett vanligt sötningsmedel.
En humla har alltså ett inneboende sätt att bryta ned en sockerbit, men för att det ska gå från fast till flytande form (att sockerbiten smälter) måste det tillsättas antingen vätska eller värme. Jag tror inte att humlan har på långt när tillräckligt mycket saliv för att blöta upp sockerbiten så mycket som krävs. Min gissning är därför att det är en slump att sockerbiten löstes upp när humlan räckte ut tungan. Med andra ord, även om en humla har de rätta verktygen att bryta ned en sockerbit (eller typen av socker som finns i sockerbiten) för att göra honung, så tror jag inte att den ganska blygsamma ansträngningen som just er humla gjorde är tillräcklig för att klara den uppgiften.
En spännande observation och en fin historia är det alldeles oavsett vad. Kanske vet någon av mina kollegor mer om mekanismerna som kan förklara saken.
– Andreas Nord
