Är människans behov viktigare än djurens?
Detta är en filosofisk fråga. Utifrån ett biologiskt, evolutionärt perspektiv är ingen organisms liv eller behov viktigare än någon annans. De är egentligen inte ”viktiga” alls. Det enda man kan konstatera är att de individer som fått sin behov mest tillgodosedda är de som spridit sina gener vidare. Vad gäller frågan om hur människan skall förhålla sig till djuren är svaret i mina ögon enkelt, faktiskt av rent praktiska skäl: Människans behov är viktigare än djurens. Annars får vi en olidlig tillvaro. Man kan tänka sig en förälder som kommer med sitt svårt sjuka barn till sjukhuset och får beskedet att ingen hjälp går att få. Det finns nämligen en trafikskadad igelkott, en skadeskjuten älg och en förgiftad flodpärlmussla med andningsproblem före i kön, alla med livshotande skador… Detta hindrar självfallet inte att vi skall göra vårt bästa för att våra vilda och tama djur skall ha det bra.
– Åke Lindström
Jag håller med Åke helt och hållet, men man kan ju problematisera frågan lite mer om man vill:
Vad ska vi ha för riktlinjer för att bevara djur och natur, eller för hur vi hanterar tama djur?
Är det nyttoaspekten: En biologisk mångfald behövs för ekosystemtjänster, mm. Djur som mår bra ger oss psykiskt välbefinnande i största allmänhet. Här sätter vi alltså fortfarande människan först men människan behöver djuren så de får finnas kvar, och må bra så att vi mår bra. Här kan man väl komma fram till att åtminstone vissa djur är viktiga för människan, t.ex. pollinatörer, och därmed bör vi se till att de mår bra, men det går kanske inte att generalisera till precis ALLA djur.
Eller är det rent moraliskt: Vi har ingen moralisk rätt att låta djuren lida, eller låta arter dö ut. Det är antingen orätt mot djuren eller livet i sig, eller mot kommande generationer. Den moraliska frågan faller förstås utanför biologins ramar, eller t.o.m. vetenskapens. Man kan ha en egen uppfattning och ingen kan säga att den är absolut rätt eller fel.
– Jörgen Ripa
