Vi har ett torp strax utanför Blankaholm i Kalmar län, Småland. Mitt på dagen idag, på Nationaldagen, kikade denna vackra ödla fram. Torpet ligger mitt ute i skogen så teoretiskt sett borde det ju vara en skogsödla. Men när jag googlar så tycker jag att det mer liknar en sandödlehane i parningsdräkt. Kan det stämma? Sandödlor är väl ganska ovanliga?
Jag gissar att om det finns en ödla, så borde det också finnas fler i närheten? Hur får vi dem att trivas på bästa sätt? Vad äter de? Ska man sätta ut vatten åt dem eller är det bättre att de får klara sig själva?
Absolut en sandödla! Det kraftiga huvudet, den klargröna färgen och mönstret längs sidolinjen är typiskt för en hane sandödla i parningsdräkt. Fint fynd! Även om det inte finns så mycket sand just runt Blankaholm så är östra Småland ett bra område för arten. Gissningsvis betyder det att ni har fina miljöer runt omkring er, med solvarma bryn, glesa buskmarker, lite spridda rishögar, kanske lite varma stengärdsgårdar eller någon halvöppen kraftledningsgata. Ödlorna behöver inget av er, men om ni på något sätt kan bidra till att landskapet runtomkring bibehålls i ett lagom igenväxt tillstånd, så är detta väldigt positivt för ödlornas möjligheter att upprätthålla ett bestånd i området.
– Viktor Nilsson-Örtman
Det är mycket riktigt en vackert utfärgad sandödlehane. Det är vår mest sällsynta ödla, med starkast fäste i södra Sveriges kustband. Det finns också flera lokala och isolerade populationer i inlandet. Moderna fynd av arten, samt mer information om dess ekologi, finns på den här länken.
Skogsödlor är aldrig såhär gröna, har gul- eller orangeaktig buk vid parningen, och de är dessutom smäckrare jämfört med de ganska kraftigt byggda sandödlorna. Skillnader i kroppsformen kan såklart vara svårt att se utan att ha arterna sida vid sida. Men det finns också flera andra karaktärer som skiljer arterna åt. På din bild syns bland annat att det ryggen har ett ganska brett område med fjäll som ligger på rad – det brukar röra sig om 10-16 fjällrader. Hos skogsödlor ligger bara några stycken fjäll på rad längs ryggmitten, så ”mittlinjen” är påtagligt mycket smalare. Tittar man ännu närmare ser man att sandödlornas framfotsklor är 1,5 till 2 gånger så långa som bakfotsklorna. De använder framfötterna att gräva med. Hos skogsödlor är fram- och bakfotsklorna lika långa.
Precis som Viktor skriver är det bästa ni kan göra att fortsätta att sköta om markerna så att det är gynnsamt för ödlorna. Viktigt att det inte växer igen för mycket så att det blir kallt och skuggigt. Sandödlor gillar öppen mark. Det är i regel också bra att undvika eller minimera moderniteter som plattläggningar och pedantiskt skötta gräsmattor , som förvisso alla är bekväma för oss men direkt dåliga för djur och natur eftersom det är svårt för till exempel småkryp och växter att leva där.
– Andreas Nord
